Exit games, museum Dr. Guislain och pizza i park.


Ph; möttes av detta när vi kom till museumet. Sinnes fint. 

Hallå där! Jag har 21 dagar kvar i denna idyll till stad. Tre veckor. Det är verkligen ingenting! Vill inte komma tillbaka till verkligheten. Jag har haft flera månader här, men upptäcker ständigt nya platser att se och nya saker att göra. I tisdags hade vi redovisning på vår PR-uppgift – en mindre sak att behöva plugga! Det märks verkligen att det här är slutspurten av skolan. Klagar inte på det dock. 

Igår gjorde jag klart min sista inlämningsuppgift, vilket känns skönt men knäppt. Utlandsterminen som vi pratade om i en evighet försvann så fort. Hann knappt blinka. Framåt kvällen åt det hamburgare på Ellis och letades ledtrådar i Exit games. Tänk er Boda Borg, fast i bara ett rum, i en timme, och med mer tankekraft än muskelkraft. Team Sverige-Tyskland var på topp, fastän jag irrade runt i rummet som jag vet inte vad. 


Phs; en del av utställningen på museumet.

Idag hade jag föreläsning och efteråt gick vi på ett musuem om psykiatrin. Jag gillade det starkt + att det var på engelska. Tips, tips, tips! Vill egentligen bara djupdyka ner i allt som har med psykiatri att göra. Det är så sinnes intressant! Människor är så sinnes intressanta. Överanvänder kanske orden spännandeintressanta och speciella, eller så har jag insett att "min hobby är att fundera ut hur människor fungerar". 



Framåt eftermiddagen tog vi vara på det lilla av solen som lyckades sippra igenom molnen. Bra ätbarheter gjorde magen glad och bra människor gjorde själen glad. Dumt att klaga. Framåt kvällen hade jag skypedejt med en sinnes bra människa. Efteråt hade jag färre vilsna tankar och ett google docs som välkomnar all sorts text. Fint. Drömmigt. Bra. Men framförallt välbehövligt. 



Efteråt packade jag ner kameran och boken i min tygpåse och traskade iväg till Graslei. Det finns få ställen som gör det så lätt att andas som Graslei. Favoritplatsen, for sure. Önskar att jag hade ett liknande ställe i Jönköping. Det är prio ett när jag kommer tillbaka dit. Å ena sidan vill jag att varenda kotte jag känner ska få se denna underbara stad, men å andra sidan vill jag bara stänga ute omvärlden och låta Gent vara min egna lilla bubbla. 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback