Skoltrötthet och att våga misslyckas.

Jag försöker skriva klart min inlämningsuppgift. Det är den sista innan jag åker. Jag försöker hitta de perfekta ordvalen, men ut kommer bara halvdana alternativ. Det tar lång tid innan en mening blir rätt och ännu längre tid innan ett stycke blir klart. Jag hittar inte orden. Det går bara inte. Det står helt still. Jag kommer på mig själv med att stirra på datorskärmen flera gånger. Jag står still. Jag kommer ingenstans. Det är inte bara orden som är försvunna, utan motivationen också. Vad spelar det för roll? Varför gör jag ens det här? Jag vet att jag vill innerst inne, men just nu känns att ligga i sängen och stirra upp i taket lika lockande. 

"Jag vill jobba med reklam." Vill jag ens det? Jag kanske ville det, men vill jag det nu? Ja. Nej. Jo, det vill jag, men varför känns det inte som det då? Jag vill att min inlämningsuppgift ska handla om att våga misslyckas, för det är det som rör sig i mitt huvud just nu. Jag försöker föreställa mig själv om två år, men allt är suddigt. Om två år är jag utexaminerad sedan mer än ett halvår tillbaka. Jag kan inte ens gissa på vad jag gör eller var jag är. Det känns spännande och läskigt på samma gång. Jäklar, vilket äventyr ändå! 

Tänk om jag inte är tillräckligt bra för reklambranschen. Tänk om alla mina drömmar varit för stora. Tänk om jag är misslyckandet som kommer krypande tillbaka till hemmaplan med svansen mellan benen. Samtidigt som jag är rädd för att misslyckas är jag också rädd för att drömma för stort. Kanske är det de som tror på det omöjliga, som faktiskt lyckas? Då är jag iallafall en bit på vägen. 

Rädslan över att misslyckas och oron över att inte vara tillräcklig är två egenskaper som förföljer mig. I skolan, i relationer, i arbetslivet, ja, i livet som helhet. Jag måste övertyga mig själv om att det är värt att försöka, även om det inte går som det är tänkt. Ibland hamnar jag i såna här svackor och jag behöver peppa mig själv lite extra. Jag antar att det händer alla någon gång ibland. Jag hoppas det iallafall. 

Kom ihåg: allt du gör spelar roll, och du gör det här för att du kan inte se dig själv göra något annat. Jag vill jobba med reklam, jag vill att mina ord ska spela roll och jag skriver för att jag inte kan föreställa mig själv göra någonting annat. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback