Omprioritera.

Och ända sen jag började tänka på att jag behöver omprioritera har det fått motsatt effekt. Vad är egentligen viktigt? Vänner och familj. Det är de som är det viktigaste. Det är de jag borde prioritera. Vad mer är viktigt? Jag är viktig. Ja, ni såg rätt. JAG. ÄR. VIKTIG. Jag borde verkligen prioritera mig själv. Jag trodde verkligen att jag gjorde det. Istället är det mina prestationer som prioriteras. Mina bilder, mina texter, allt jag skapar. Bara detta enkla att läsa läshänvisningarna till nästa föreläsning är en prestation. Jag tänker så fel. Idag spenderade jag dagen åt att göra ingenting produktivt, ingenting som skulle ta mig någon annanstans, och det kändes så fel. Det borde kännas skönt. Det borde kännas rätt. Jag vill så gärna någon annanstans att jag glömmer bort var jag är. Jag behöver omprioritera på riktigt. För jag skulle bli så ledsen på mig själv om jag en dag inser att jag prioriterat fel och inte har möjligheten att omprioritera. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback