Så himla mycket måndagspepp.

Jag måste bara dela med mig: jag är så pepp på livet just nu. Hela helgen har jag varit hur taggad på livet som helst. Jag har oftast en positiv inställning till det mesta och även om jag har negativa stunder så försvinner de ganska fort. Inställningen till saker och ting är A och O. Den senaste veckan har jag gått från att sova bort hela förmiddagen och känna att jag inte riktigt har något mål till att känna "nu jäklar kör vi"-känslan. Tanken på att jag har sagt upp mitt rum i Jönköping och flyttar hem till mina föräldrar till jul gör mig så himla peppad. 3,5 månader kvar i Jönköping. När jag lämnar Jönköping kommer jag inte tillbaka förräns 8 månader senare. Den tanken gör mig stressad och vilsen. Jag vet egentligen inte varför? Kanske är det för att jag inte har exakt all info till Paris än. Det känns inte ens som att jag ska flytta till Paris. Å ena sidan kan jag inte se mig själv vara där, men å andra sidan kan jag inte se mig själv någon annanstans heller. 

Förutom det där med att säga upp rummet och Paris så känns det som att jag har lite mål som sträcker sig efter högskolan också. Egentligen är de väldigt preliminära och kanske mer är visioner? De är inte alls genomarbetade då jag kom på dem i helgen. Jag har kommit på att jag gillar ledord – något konkret att gå efter. Dessa ledord, eller "ledfraser" kanske jag ska säga, är: lite mindre varför, lite mer varför inte och här är jag, dit ska jag. Detta gäller inte bara jobbmässigt, utan ska genomsyra hela mitt liv. Det är iallafall det som är tanken. Att våga prova på saker som jag inte har någon egentlig aledning till att jag inte provat redan. Det är mitt ansvar att jobba för att komma dit jag vill och ingen annans. 

Detta nyfunna pepp har nog en hel del att göra med att jag lyssnat igenom hela Måndagspepp på två dagar. Den podden har nog gjort mig poddfrälst. Jag är alltid så efter och bestämde mig för att börja lyssna på podden när den väl tagit slut, men det bra med det är att jag kunnat sträcklyssna på avsnitten. Jag har fått mer motivation och det känns så skönt att veta att jag har ett ungefärligt mål nu. Fastän jag varit på samma väg i ungefär 1 år så har jag inte känt samma motivation som jag gör nu. Målen har alltid funnits där i bakgrunden, men motivationen har varit på vift. Jag vet att den här motivationen kommer vara borta om en vecka eller så, så jag måste verkligen ta vara på den. Det bästa vore ju om jag alltid hade motivationen, men tyvärr brukar det ju inte vara så. Kanske ändras det nu när jag har Paris att se fram emot? Jag borde alltid ha ett större mål att jobba mot, för att ha ett konkret mål gör mig så himla mycket mer driven. 

Det här inlägget har kanske varit lite rörigt, men livet är rörigt och det är inte mycket mer med det. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback