Söndagstankar.

Detta är alltså söndagstankar. Här sitter jag och på riktigt tror att te kan lösa mina problem. Jag är inne på min andra kopp, men överväger starkt en tredje också. Detta är så typiskt mig – få beslutsångest och sedan överanalysera precis allt. För det mesta brukar jag vara en person som har koll, som vet vad som händer, men inte på sistone. Det är sinnes hur mycket jag tänker på saker som varit. Det är ännu mer sinnes att jag tänker exakt lika mycket på saker som händer nu och saker som kommer att hända. Ibland kanske jag analyserar lite för mycket för mitt eget bästa.

Något jag också tänker på är hur ensam en kan känna sig fastän en inte är ensam. Det är som att stå i ett rum fullt av människor, men du känner ingen alls. Ingen skulle märka om du plötsligt försvann. Det är lite som att vara vid liv, men inte leva. Det är lite som att inte veta vilka som faktiskt betyder någonting och istället för att ta reda på det så betyder alla plötsligt något. Det är lite som att alltid bli trampad på, men istället för att säga ifrån så intalar du dig själv att det inte kommer hända igen. Det är lite som att förvänta sig för mycket av människor och bli besviken, men alltid hitta en ursäkt för hur människor betett sig. Det är lite som att alltid få höra tomma ord om hur mycket en betyder, men aldrig får det visat för sig. Jag är en så symbolisk människa att det inte är sant?! 

Just nu vet jag inte vad jag vill, men att skriva av sig hjälpte verkligen. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback