Människor är så jävla dåliga.

"Du är inte mer än människa" – brukar oftast sägas när en inte kan göra mer, när en gjort allt en kan. Jag hör aldrig det ordspråket, eller vad en ska kalla det, och det är väl tur det för det känns aldrig som att människor gör allt de kan. Allt görs halvdant och det är det problematiska: jag vill inte ha halvdant. Jag vill inte omringa mig med människor jag kanske kan räkna med, kanske vet vad hen vill och som kanske kommer. 

Jag är trött på dåliga ursäkter, för höga förväntningar och att aldrig kunna vara riktigt säker – jag är trött på människor helt enkelt. Kanske är det jag som har för höga förväntningar? Jag kanske helt enkelt begär för mycket? Jag vet inte vad som är för mycket, men kom igen, är lite sanning för mycket att begära? Om det är det så kan jag ännu en gång tappa hoppet om mänskligheten. Det är så konstigt, för mig, att människor gör sånt som jag inte ens skulle tänka på. För mig finns inte för långt, för sent, för litet, för stort eller för trött. Det är inte det att jag är superkvinnan eller något i den stilen – jag sätter bara alla andra före mig själv. Det är på gott och ont, men jag mår bra av att ha det så. Jag mår däremot bäst av att bli behandlad på samma sätt, och det kanske är därför jag aldrig är på topp längre. 

Btw, kan inte människor bara sluta använda "hur mår du?" som hälsningsfras? Vi vet ju alla att det mer är en hälsningsfras än en faktisk fråga. Den inbjuder till att le, fastän allt är skit, och att ständigt hålla uppe den där fasaden alla har. Sluta ställa frågor du inte vill ha svaret på och sluta överanvända ord vars betydelse du knappt vet. Om alla bara kunde sluta ljuga för sig själva och alla andra skulle allt bli mycket ärligare. När jag frågar "hur mår du?" vill jag ha ett faktiskt svar. Jag vill veta vad som håller dig vaken om nätterna eller vart du försvinner när du dagdrömmer dig bort. Jag vill veta allt som känns svårt, oavsett tid på dygnet.

Jag behöver inte någon som inte behöver mig – det blev väldigt ensamt.
Sluta vara den som hör av sig först – pratar knappt med någon längre.
Behandla andra som de behandlar dig – det tar emot att vara så jävla dålig.


Anyway, ett blogginlägg senare känns allt mycket bättre ♥ längtar till påsk då jag får umgås med mina fina igen! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback