"It's not a crime to fall apart sometimes"

Ph1; provisoriskt kontor på Länsmuseet. Ph2; häng vid bryggan.

Hallå där! Detta har varit en så lång dag att jag knappt tror att allt hänt på en och samma dag. Efter en rätt dålig natts sömn åkte jag iväg till sjukhuset för att fixa 24-timmars EKG. Jag är så himla van med att ha hela sängen för mig själv så att ha någon sovandes bredvid stör typ allt. Speciellt om denna person tar mitt täcke och gör konstiga ljud i sömnen – annars, trevligt med besök här i Jkpg! På grund av EKG:n har jag därför en hel bunt med sladdar på min bröstkorg och det ser ut som att jag försöker återinföra nätlinnet?! Går inte så jättebra att dölja det heller då jag insett att jag bara har urringade tröjor – vet inte hur jag ska tolka det faktiskt. 

Innan jag lämnade av Elina vid June hann vi med en promenad i det underbara vädret! Alla som känner mig vet ju att jag ÄLSKAR solen och att sitta inne medan solen skiner är oacceptabelt. Åkte vidare till Länsmuseet där jag satt och skrev på min bildanalys, innan Kat kom och vi började fixa lite med vår gestaltning. Tror den kommer bli hur grym som helst – flawless helt enkelt. Efter Länsmuseet blev det en kort tur till Ikea innan Jess, Lolls, Kat och jag satte oss på bryggan för att njuta av solen en liten stund till. 

Kameran ska försöka fås med så mycket det går och med det fina vädret finns det nog alltid något att ta kort på! Sedan jag kom hem har jag kollat ett Glee-avsnitt och nu börjar det bli dags för sängen! Imorgon väntar en nästan lika lång dag, men jag antar att det helt enkelt bara får gå. 

Rubriken kommer från en Kelly Clarkson-låt (Let Your Tears Fall) jag hittade för ett tag sedan, som jag tycker handlar om att finnas där för en annan människa, och jag vill tillägna den till alla i min "närmaste krets". Till de som kanske behöver någon att luta sig mot eller någon att chilla med. Min största rädsla, förutom höjder, är känslan av att känna mig otillräcklig eller frånvarande. Jag är rädd för mycket, men det är nog det värsta.

Anyway, dags att sova! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback