15-12-03

Om jag hade publicerat det här inlägget för en timme sedan hade det börjat såhär:

"Jag vaknade alldeles för tidigt imorse. Klockan var 5. Jag var jättepigg. Till slut somnade jag om. Det borde jag nog inte ha gjort. När väckarklockan ringde var jag förstörd. Att varje morgon mötas av persiennerna som försöker stänga ute solljuset är tröttsamt. Jag kunde inte komma på någonting som gjorde att jag ville hoppa ur sängen och dra upp persiennerna. Det kändes som att det enda som stod mellan mig och omvärlden var just persiennerna, och jag kände mig inte redo att handskas med omvärlden än."
 
Det hade fortsatt genom att jag hade berättat om dagens föreläsning som jag tyckte var oerhört intressant. Den handlade om stilistik. Om skrivandet, om oss som skrivande människor och oss som läsare. Sedan hade jag malt på om rätt och fel, om att det är utlämnande och sårbart att skriva och till slut om att det kanske är den enda utvägen. Det var väl tur att jag inte publicerade det inlägget ändå. Det skulle blivit en så låg stämning.

Istället tänker jag skriva om hur jag och några till puttade en vagn med tidningar kors och tvärs över hela campus för att få ut det nya numret av Metro Student på campus. Tidningar välte, vagnen råkade krascha in i campus arena och vi höll på att bli klämda nästan hela tiden. Vem hade trott att det var så farligt att lämna ut lite tidningar? Inte jag iallafall. Jag har inte gjort mycket mer än att lyssna på musik och se på serier, men det kanske inte behöver vara mycket mer än så heller. 

Idag har varit både en bra och dålig dag, så jag hoppas att morgondagen blir bättre! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! Ps. Idag är förresten första gången jag sett någonting jag skrivit tryckt i papperstidning. Lite kul är det ju ändå. Ds. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback