Vi ramlar genom livet.

Ända sen barnsben har jag, liksom alla andra, ramlat genom livet. Från ett första steg i en självvald riktning till ett maratonlopp sida vid sida med otroligt många fler. Det är oftast i början som en ramlar – en är lite ostabil och osäker på hela situationen. Det är ett stort steg att byta från att alltid haft någon som vakat över en till att stå på egna ben och ta egna beslut. Hur långt vi än går och hur fort vi än springer så kan vi alltid ramla. Ett krokben eller ett felsteg är det enda som krävs.

Det stora är inte om du ramlar, utan hur du reser dig upp igen. Att få dålig kritik på någonting du trodde dig kunna är ett slag i magen och en käftsmäll på samma gång. Det är tufft. Ibland när jag halkar på vintern väljer jag att ligga kvar på marken för att jag inte har energin til att resa mig upp igen. Det finns en viss härlighet med att ligga där – jag kommer inte längre ner, det kan inte bli värre. Samtidigt är det kallt, obekvämt och gynnar inte mig på något sätt. Därefter har jag ett val. Antingen att ligga kvar och behandla mig själv som undanröjd snö eller att resa mig upp, sakta, borsta av mig det värsta och fortsätta gå dit jag skulle. 

Ibland är det värt att gå baklänges eller att hoppa på ett ben. Risken och rädslan för att ramla finns alltid där med eller utan ditt tillstånd. En lär sig så himla mycket mer av att röra sig framåt i livet på olika sätt. Att ta oförutsägbara vägar och att ibland behöva gå ensam en stund kan visa sig vara värt det i slutändan.

Kanske handlar allt om att hitta någon som går i samma takt? Någon som springer lika fort eller som är beredd att vänta medan du rör dig framåt med rullatorn. Är det så att en går sakta för att en inte vet vad som väntar, springer för att komma någon annanstans och går extra sakta för att en inte vill att äventyret ska ta slut? När jag sprungit ett tag, ramlat och rest mig upp igen ska jag hämta andan, titta tillbaka på hur långt jag kommit och sedan gå i mål som en riktig vinnare. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback