Om jag skulle sommarprata...

Idag, den 5:e juli, sitter jag och lyssnar på sommarprat i P1. Jag tycker inte att årets sommarpratare är världens bästa, men jag lyssnar inte på dem. Jag bläddrar i arkivet och just nu lyssnar jag på Mia Skäringer - en person jag ser upp till väldigt mycket. Förra sommaren lyssnade jag på Jonas Gardells sommarprat och det gjorde mig så glad! Det var fullt av tankar, gav inspiration och väckte tankar - precis som ett sommarprat ska vara. Jag har tänkt ta mig igenom ett par sommarprat och jag vet inte vad jag skulle vilja göra istället en sommardag som denna.

Om jag skulle sommarprata... Så skulle jag prata om... Jag vet inte. Jag skulle antagligen prata om jämställdhet och mina tankar kring det, om vänskaper och problemen som uppstår ibland eller om hur det är att vara ung och ha världen ligga vid fötterna. Det skulle vara en stor sak att få sommarprata och jag skulle välja mina låtar med omtanke. Det skulle vara en blandning av alla möjliga låtar... Inte bara ur en genre, men ur många. Det skulle vara låtar som de flesta kände igen och ett par stycken som inte så många hört förut.

Vad ska man egentligen prata om i sommarprat? Det är inte om den svenska sommaren med ständig sol och blomkransar iallafall. Det är en syn på den svenska sommaren som inte händer särskilt ofta. Det gör att sommaren blir fylld med förväntningar som oftast inte nås upp till. Jag har själv förväntningar på sommaren och vissa vet jag inte kommer bli till verklighet. Jag vill umgås med mina vänner, vara ute i solen, åka på roadtrips (nu när jag har körkort), ladda upp inför hösten etc. Faktum är att det är svårt att få ihop någon tid med kompisarna (en och en funkar, men så fort det blir gruppträffar krockar allas scheman). Folk åker på semester, jobbar eller har helt enkelt inte tid. Solen. Solen är någonting jag inte ser mycket av. Det är svensk sommar i ett nötskal. Regn, regn och åter regn. Vädret går inte att styra över. Roadtrips vore kul, men pga tid, jobb etc är det nästintill omöjligt, iallafall en spontanroadtrip.
 
Det är redan juli och det känns som att sommaren redan är över. Jag har inte ork till att jobba, träffa vänner, åka på äventyr etc. Det går bara inte. Jag jobbar inte hela veckor, men känner ändå att tiden inte räcker till. Ibland vill jag bara vara hemma, titta serier, strosa omkring och vara icke-uppbokad. Har man inte rätt att vara det? Att ha en dag där man säger nej till alla andra och ja till sig själv? Dagen då det är okej att inte vilja hitta på någonting utan bara vara. Det känns som att det är ett krav att alltid vara uppbokad och på vift, men jag förstår inte varför.

Om jag skulle sommarprata så skulle jag prata om hur det är okej att vara icke-fullbokad tror jag. Vad skulle ni prata om? Skulle ni lyssna på mitt sommarprat? Lyssnar ni överhuvudtaget på sommarprat?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback