En sista gång.

Min verklighet. Den rasar in, kastas omkring, kräver att synas och höras. Nuförtiden är allting en möjlig "sista gång", ungefär som tiden innan studenten. En visste inte om en stund var den sista med klassen, om det var det sista skämtet i klassrummet eller det sista härliga minnet tillsammans. Ungefär så är det nu, men lite värre. Jag tror att de som verkligen är tajta kommer att hålla kontakten och det skrämmer mig. Avstånd gör så mycket, tid gör så mycket, ens omgivning gör så mycket. Jag vet att jag inte kommer vara samma person om ett halvår och det vill jag inte vara heller. Jag vill uppleva mer, växa mer, se mer, vara mer - leva mer.

Det är inte bara jag som flyttar, faktum är att de flesta flyttar. Kanske ändras jag lite, kanske ändras de lite, men tänk om vi ändras för mycket för att passa varandra? Jag antar att det är vad folk kallar att "växa ifrån varandra". Det är nödvändigt, jag vet, men tänk om man inte vill? Jag vill säga att jag är bra på att hålla kontakten, men det har gått mer än en månad sedan jag såg en del jag brukade vara tajt med i skolan. Säger inte det en del?

"Har inte tid just nu, en annan helg?", "varit så mycket på sistone", "är så himla trött, jobbar 24/7". Det finns så många orsaker och ursäkter och det värsta är att jag tror att jag har hört de flesta. Jag har börjat kategorisera mina vänner enligt: de jag skulle komma hem för på helgen och de jag inte skulle komma hem för på helgen. Det är så det ser ut just nu. Listorna är ostrukturerade och vilseledande - lite som mig själv. Jag måste lära mig att prioritera rätt, men högst upp på min prioriteringslista står ALLA ANDRA och om jag inte prioriterar dem... Hur prioriterar jag då mig själv?

Förut slängde jag iväg ett meddelande till mina fina om en "sista utgång" och den blir antagligen den sista utgången i Örebro på väldigt länge. Sista gången jag går genom ett svalt och halvmörkt Örebro, sista gången jag dansar till blinkande lampor, sista gången jag sjunger med till musiken fastän jag inte hör mig själv. Vem ska jag dansa med till Håkan om inte Elina? Vem ska jag föra hos om inte Elin?  Vem ska låta mig smaka på hennes alkohol om inte Irma, varpå jag säger att jag inte tycker om det? Vem ska jag göra allt det där med? För det är sista gången på väldigt länge som jag kommer att uppleva det där, om jag inte redan har haft min sista gång.

Det är inte bara på krogen jag frågar mig själv det där. Det är överallt. Vem ska vara min house wife om inte Elina? Vem ska jag ringa och prata med, fastän jag sitter på toa, om inte Elin? Vem ska jag smsa, oavsett tid på dygnet, om inte Irma? Jag vet att allt det där går iallafall, men det kommer inte att vara samma sak. Det kommer aldrig att bli samma sak. Vem ska ta deras plats och vem ska ta min?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback