Man kan väl få drömma?

Jag har, i ett par nätter nu, drömt om framtiden och det har varit fantastiskt. Det har gett mig så mycket energi - Känner mig pepp på skolan, att plugga vidare, att flytta hemifrån - Allt! Jag drömde om att jag var 18, hade körkort och bodde i en studentlägenhet i Norrköping. Allt var så jäkla bra och livet bara lekte. Det är vad jag vill. Jag vill bort, långt bort, lära känna nya människor och leva detdär studentlivet som folk pratar om. Tanken skrämmer mig ibland, men jag tror att jag är redo... Redo att lämna det mesta och se hur långt jag kan komma! När man sitter och funderar på framtiden så får man självklart nostalgikänslor också. Scrollade därför igenom min tidslinje på facebook och allt jag ser är en yngre, mer ovetande version av mig själv. Det känns helt okej att lämna det mesta, att säga hejdå till klasskamraterna jag gått med år in och år ut, att lämna den lilla hålan där jag växte upp, släkten och vännerna som kommit att betyda otroligt mycket. Allt det där känns helt okej. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback