Bitchkram

 <--- Filmen.

Jag gillar denna film och nu ska jag berätta varför. 
För det första så är skådespelarna okända, för det andra är den svensk och för det trejde, det finns ett djup. Detta är inte en film som producerats bara för att, detta är en film som producerats för att den här historian måste berättas. Samma regissör står bakom bl.a. "I taket lyser stjärnorna" och "I rymden finns inga känslor". Filmen påminner faktiskt lite om "Fuckning Åmål" eller varför inte lite om "The perks of being a wallflower"... Jag kan redan nu avslöja att detta är inte årets komedi, men det är okej, den är sevärd iallafall. 

Vi får följa Kristin som drömmer sig bort till New York. Vi får veta en hel del om henne, saker som inte hennes omgivning får veta. Vi får veta om hennes lista, hennes drömmar, en del av hennes liv. Det är tänkt att hon ska skriva krönikor om storstadslivet i New York och att dem sedan ska publiceras i lokaltidningen därhemma. Det är tänkt att hon ska visa alla att hon kan, att hon inte är talanglös, att hon finns och att hon inte är sådär som hennes syster säger. Kristin missar flyget och kan inte åka tillbaka hem, vad skulle alla säga?! 

Istället flyttar Kristin in hos Andrea och hennes två bröder, några hon nyss lärt känna. Kristin skriver ändå krönikorna och det verkar nästan som att hon är därborta. Bara det att det är hon inte, i verkligheten är hon i ett stort hus, omgiven av skog, och hennes problem verkar vara en livstid bort. Det hon inte anar är att Andrea själv har problem att ta itu med, det är mycket som bubblar under ytan där. Det är bara en tidsfråga innan verkligheten knackar på. 

Detta är en film om vänskap, drömmar, att hitta sig själv, låta andra se vem man egentligen är och vad man vill göra med sitt liv. Jag gillar denna film starkt. Btw, jag gillar uttrycket 'bitchkram', mycket. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback