Förlorad i ljuv sång

Detta är novellen jag faktiskt lämnade in när vi skrev noveller i skolan. Idag fick jag tillbaka den och ett A stod längst ner på pappret. Enjoy!

Laglig, ordentlig, feg, omtänksam, omogen och oerfaren – Detta är ord som beskriver vem jag verkar vara enligt de i min omgivning. Det finns ett ord till, som verkar spela väldigt stor roll, och det är oskuld. Jag säger aldrig att jag är det stora o:et men ibland tror jag att det står skrivet i min panna. Blicken någon ger mig eller sättet de ser på mig berättar från första början om jag är det stora o:et i deras ögon eller inte. Även om jag är fördomsfull just nu så ligger det en sanning bakom varje ord. Varje morgon när jag ser mig själv i spegeln vill jag kunna beskriva mig med ett ord; tillräcklig.

Tillräckligt begåvad för att mina föräldrar ska vara stolta över mig, tillräckligt självsäker för att kunna gå med huvudet högt och kanske, bara kanske, tillräckligt bra i sängen för att förtjäna dig. Det är förbjudet att tråna efter lust och särskilt efter dig, då du leder mig framåt som sirenerna förför sjömän med sin ljuva sång.

Jordgubbar. Grädde. Dina läppar. Mina läppar. Hud mot hud och nakenhet. Inatt drömde jag om dig igen, med mig, och allt var underbart. För dig var jag tillräcklig och det var mer än jag någonsin begärt. Du ville ha mig nära men hur nära jag än kom verkade inte tillräckligt nära. Jag ville bli en del av dig, tillfredställa dig och mig på alla möjliga nivåer, då trodde jag att jag var redo att offra det stora o:et till dig.

Dagen därpå såg jag dig i parken och min kropp skrek efter dig. Jag ville ha allt jag drömt om dendär natten, till nästan vilket pris som helst. I nästa sekund gick du vid min sida och jag log inombords varje gång jag hörde ditt änglaskratt. Lät jag lusten lura mig eller höll jag på att falla för dig på riktigt? Det är ett mysterium jag aldrig kommer lösa.

Beröringar. Pussar. Andetag. Vilda kyssar på min kropp och smekningar kring din. Min dröm var inte längre något långt bortom allt, snarare tvärtom. Det hände just nu och du ville ha mig lika mycket som jag ville ha dig om inte mer. Våldsamt men varsamt och bestämd men ändå osäker. Till slut var jag en del av dig och jag lät dig veta det. Mitt stora o jag länge gått och burit på var numera borta, skänkt till dig. Efteråt sa du att jag var en gudagåva och det kändes speciellt, jag kände mig speciell och behövd. Om så bara ämnad att tillfredställa dig.

Jag fick aldrig mer se dig, smeka din kropp eller låta min blick dra av dig till enkelheten. Allt eftersom försvann min lust om att vara en del av dig men du levde vidare. Jag såg hur du, likt sirenerna, lockade till lätta byten, sådana som en gång haft det stora o:et. Visste de att dem skulle bli berövade på deras heliga skatt eller blev de vilseledda?

Enkel, lätt på foten och kravlös – Detta är ord som beskriver mig efter att jag låtit lusten styra över mig. När jag förlorade det stora o:et förlorade jag även mig själv till någon som inte längre bryr sig. Jag vill vara hel och ren igen, men mest av allt mig själv.


Kommentarer
Postat av: Julia

Åhh så fin! Du förkänade verkligen ett A Hanna! Älskar sättet du börjar med upprepning fast ändå en hopning! :)

2012-02-29 @ 19:39:04
URL: http://barajuliiaa.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback