Älskade lillasyster ♥ Del 3 ,..

Ibland, kära du, undrar jag om mamma har glömt bort dig bland sina egna problem. För hon kommer aldrig hit längre, hon skickar inga blommor, inga kort, ingenting. Jag vill inte säga dehär men jag måste, ibland eller för det mesta numera känns det som att du är död för henne.

 

Senast jag såg henne på sjukhuset bar hon helsvarta kläder, som klädd för begravning. Vems hon skulle gå på visste jag inte, det var inget som intresserade mig. Hon drog mig nästintill genom sjukhuset och sa att jag var tvungen att följa med. Jag hade inget val. Jag satte mig i framsätet på vår bil, sa inte ett ljud. Mamma var lika tyst hon, men inte elakt tyst tror jag. Jag visste att det var dig hon sörjde, även fast du låg på sjukhuset så satt hon där och snyftade i bilen. Varför? Det var ju bara att vända bilen och köra tillbaka.

 

Rätt som det var körde vi upp på en grusväg, jag visste precis vart den ledde. Det låg en kyrka lite längre in med en kyrkogård bakom. Allt låg väldigt fint, en klarblå sjö låg precis bakom kyrkogården. Kyrkan var vit, gammeldags och i behov av att rustas upp, men det var det som gjorde den så speciell. Varje gång vi (vår forna familj) gick på dop, bröllop eller begravningar så var det hit vi kom. För mig var det tryggt att vara där, det kändes bra, för jag visste att hursomhelst så skulle jag alltid sluta upp här. Här skulle mitt liv någon dag ta slut, men jag skulle inte sörja, för alla säger ju att det är så vackert på andra sidan. Och inte är det värt att sörja något så vackert och heligt som det verkade vara.

 

Jag hörde hur vi var framme vid kyrkan. Inte bara för att motorn stannade utan för att jag hörde hur bildäcken rullades på gruset under oss. När jag öppnade ögonen såg jag ett flertal parkerade bilar bortanför vår bil. Ett par bilar såg bekanta ut men en del hade jag aldrig sett förut. Vilka var dehär människorna? Vems begravning var jag på? Mamma gick ut ur bilen efter att ha torkat sig under ögonen med en näsduk hon hade i fickan. Jag gick efter henne utan att streta emot, som en duktig dotter skulle ha gjort.

 

När de stora, mörkbruna kyrkportarna öppnades för mamma och mig blev jag rädd. Jag såg allt, verkligen allt. Alla människor vars blickar blev fästa på mig, hur de plötsligt började prata om mig. ”Jag hörde att hon är tvungen att gå på medicin.”, ”Är hon tillbaka från sin rehab? Stackars flicka.” eller ”Jag tror inte ens hon vet varför vi är här, det ryktas om att hon praktiskt tagit bor på sjukhuset. Utan för hennes rum.”.  Det gjorde mig paranoid, jag hörde röster överallt. Till och med ifrån den svarta kistan som stod längst fram vid altaret med två ljuspelare bredvid sig. På kistan stod ett kort med en tjej men jag såg inte vem det var, eller rättare sagt, jag ville inte se vem det var. Det kändes väldigt stelt och perfekt i kyrkan, en miljö jag alltid hatat. Det var som att om du hade problem så skulle du inte låtsas om dem, tvivlade du på dig själv så skulle du ändå verka självsäker, med andra ord så skulle du ”må bra”.

 

Ceremonin, eller vad man ska kalla den, var inte särskilt lång men det räckte för att den skulle klassas som utdragen och obekvämt lång. Hela tiden kändes det som att det var din begravning vi var på men jag visste ju att det var omöjligt. Du var ju på sjukhuset och höll på att bli bättre. När alla gick fram för att lägga sin ros på kistan gick jag också fram, mamma hade gett mig en ros precis innan. Då såg jag dig, där på kistan, du var tjejen på kortet. Vilket misstag! Det stämde inte, inte alls. Vad var det som höll på att hända? Hela min värld rasade samman, det gick inte ihop. Ingenting gick ihop längre. Jag stormade ut ifrån kyrkan med tårar rinnande längs mina kinder. Jag snubblade på det hala gruset och hamnade bakom en rätt ny gravsten. Jag ville därifrån men mina ben svek mig. Jag låg kvar, gråtandes. Kyrkan var inte längre en trygg plats, det var en förrädisk plats. Åt helvete med allt!


Kommentarer
Postat av: Jossan

Måste läsa hela din novell en dag, men inte nu hih den verkar feting bra! :D



sv. Ja gör så, åk till typ Elgiganten/Mediamarkt så kan du kolla lite närmare på kamerorna ;)

2011-07-17 @ 14:49:37
URL: http://josefinsunnanlid.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback