En helg jag helst vill glömma ¡!

Dehär är novellen jag deltog med i skolans novelltävling. Den "kom så långt" som 2:a.



Jag och Cissi var på väg till en fest utanför byhålan där vi bodde. Cissi var allt för berusad redan när vi åkte hemifrån mig. Hon gick utan att kunna gå rakt och kunde få skrattanfall närsomhelst vilket inte var så farligt. Det enda jag alltid oroade mig för var hur mycket mer Cissi skulle pimpla i sig. När vi kom fram såg vi folk utanför huset, med en öl eller cider i handen såklart. Musiken var på högsta volym. Killar vi aldrig sett tidigare kom fram till oss, la armarna om våra midjor och sa något i stil med ”hej snygging, är du upptagen ikväll?” Vilket betydde att de ville ha oss, senare på kvällen. Både jag och Cissi skrattade och följde med de nyfunna, en aning alkoholpåverkade men gulliga killarna.

Vi såg mängder av folk som vi kände igen och de blev bara fler. Det enda som inte ökade var Cissis nykterhet. Högtalarna gav ifrån sig Cissis och min älsklingslåt, Starstruck med Lady Gaga. Jag började dansa in mot mitten där jag mötte Cissi. Hon och jag, omringade av folk, dansandes och som lyckligast av alkoholen för sista gången. Den kvällen blev till en natt utan gränser.

Efter flera timmar och tomma cider gav Cissi, Elias, Adam och jag oss ut för att komma bort ifrån allt annat. De enda som var ute nu var ungdomar som oss själva och alkoholister som körde bil för att bevisa för sig själva att de kunde köra bil fast de egentligen inte kunde.

Som alltid fick Cissi världens bästa idéer på fyllan. Vissa var galna, andra var idiotiska och de som varken var galna eller idiotiska var helt enkelt slöseri med tid, enligt Cissi. En gång snodde vi en vagn från Ica och ett par pensionärer, som råkade vara min mormor och morfar, hittade den inne i deras hundpensionat med Cissis trosor i. Självklart sa jag inte att de var Cissis för mormor och morfar men jag berättade allt för Cissi. Vi höll på att dö av skratt p.g.a. det i en hel vecka. Tills nästa oförglömliga äventyr vill säga.

Denhär natten var det att ligga på ett övergångsställe som skulle äventyra det hela. Cissi la sig först och fick med Elias. Adam var allt för nykter för att kunna göra något sådant och jag ville göra Adam sällskap. Cissi och Elias låg och skrattade, kollade på stjärnorna och fyllefilosoferade. Det sistnämnda var något jag och Cissi kommit på första gången Cissi gjorde ett galet upptåg. Varje gång man gjorde något galet eller idiotiskt så var man tvungen att fyllefilosofera. När jag och Adam stod där i kylan råkade hans arm lägga sig runt min midja och utan kontroll skjuta mig tätt intill honom. Han värmde mig och jag kunde inte tacka nej, jag var så kall att jag kunde bygga mitt eget ishotell bara av att andas.

Jag hörde hur en bil kom men jag reagerade inte. När bilen kom närmare blev jag bländad av lysena men jag reagerade inte då heller. Ingen reagerade. Jag var som hypnotiserad och de andra var för berusade. Adam upptäckte i sista minuten och skrek allt vad han kunde. Elias hörde som tur var och försökte dra med Cissi bort ifrån vägen. Hon reste sig upp men hann inte av från vägen innan bilen var för nära. ”Bella, jag ser ljuset! Jag älskar dig.” Det var det sista hon skrek på ett halvt berusat vis innan bilen träffade henne. Bilen försökte väja men det kunde inte rädda Cissi. Istället åkte bilen in i en lyktstolpe och innan jag hann förstå allt kom föraren ut ur bilen. Det var en full gubbe som såg ut att vara runt 60. Han kom vinglandes emot oss och sa det hjärtlösaste som ”se så illa det kan gå.”

Ambulansen kom och bar in Cissis kropp på en bår, hon var hos änglarna nu. Mamma kom så fort hon kunde och försökte göra allt för att visa att hon fanns till. Hon skjutsade mig till sjukhuset och jag satt där resten av natten. Jag kunde inte gråta, inte förstå, bara skylla på mig själv för att jag inte gjorde någonting. När en doktor till slut kom fram till mig och sa att Cissi låg i koma ville jag inte leva längre.

Efter olyckan blev jag ett nervvrak och jag spenderade de flesta timmarna i sängen. Efter en och en halv månad gick jag till skolan igen. Det kändes så tomt. Alla tittade på mig och viskade när jag gick förbi m en ingen vågade komma fram. Med tiden gick allt bättre men nu ser jag bara livet som en hållplats innan det blir Cissi och jag igen. Det var vi tå mot världen, tills döden skilde oss åt. Nu är det vi två mot allt utan stopp, levande eller döda. Bara vi är tillsammans.

Kommentarer
Postat av: Jossan

Den var riktigt bra alltså! :O

Om/när du blir författare lovar jag att läsa alla dina böcker! <3

2011-01-13 @ 16:56:36
URL: http://josefinsunnanlid.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback