En "novell" utan mening?

Förälskad. Så jävla förälskad. Kär i allt eller inget. Kär i någon som jag inte kan få. Det är ett krig med mig själv, att jag har överlevt är ett mirakel. Konstigt att jag inte blivit galen än. Ända sen jag såg honom så var jag fast. Hans rufsiga bruna hår när han kom ut från idrottslektionen fick mig nästan att tappa andan. När han log blev mitt liv genast till himmelriket, han såg så oskyldig ut. När jag stod där, förstelnad vid mitt skåp, och han gick fram till mig så tappade jag böckerna jag höll i. En smärre pinsamhet, han ville egentligen prata med sin flickvän som stod bakom mig. Mina kinder blev blossande rosenröda och jag vände mig inåt mot skåpet för att undvika flera pinsamheter. I flera dagar efter den pinsamma händelsen så hade han fastnat i mitt huvud. Chad. Chad, han som jagar mig på en sommaräng i mina drömmar, han som jag i mina drömmar lutar mig mot, trygg i hans famn.


I månader iakttog jag honom, på håll såklart. Sättet han rörde på sig och sättet han kollade på sin flickvän. Det var mig han skulle kolla så på, en dag, inte nu, men en dag. Hela tiden var han ovetande om min kärlek till honom, bara Maria, min allra bästa vän, visste någonting om det. Hon är och har alltid varit min livboj. Hon förstod precis vad jag menade med allt jag sa. Ibland undrar jag om hon också var vansinnigt kär i Chad utan att säga till mig.


Utan att följa efter Chad på något vis så stötte vi på varandra en dag när jag och Maria hade åkt utanför vår byhåla till samhälle. Jag hade placerat mig på ett musikcafé medan Maria letade efter en toa som hon var i stort behov av. Plötsligt stod han där vid mitt bord, i och för sig med ryggen emot mig men han stod där, han flyttade inte på sig i alla fall.


När han vände sig om såg han förvånad ut. Ett oskyldigt och väldigt allmänt ”hej” kom ut väldigt hastigt. Generat log han och jag såg att han började känna sig obekväm. Han visste inte vad han gjorde där. ”du får sätta dig om du vill” sa jag och pekade på platsen mitt emot mig. Han nickade, slog sig ner och drog handen genom håret. Inombords var jag överlycklig och jag kunde nästan känna hur mitt hjärta började smälta. Efter en lång och pinsam tystnad reste jag mig upp och började gå emot olika skivställ som stod placerade i andra änden av caféet. Jag märkte att han såg förvirrat på mig när jag utan förvarning reste på mig. Jag log igen, han brydde sig på ett eller annat vis om mig.


Där stod jag nu, tittandes på cd-skivor på avstånd ifrån den jag hade en enorm förälskelse i, som jag hade gått ifrån frivilligt dessutom. Det tog ett tag innan jag såg i ögonvrån att han stod bredvid mig. Iakttog mig när jag stod och bläddrade bland cd-skivorna. ”så Ash, om jag får kalla dig det?” sa han när han ställde sig bredvid mig och började bläddra bland cd-skivorna han också. ”visst” sa jag, han kunde få kalla mig precis vad han ville. ”det här kanske låter dumt… men vad gör din syster på fredag?” sa han och kollade upp ifrån cd-skivorna för att se på mig.


Det kändes som att jag hade flera små knivsår över hela min kropp, det sved. Menade han verkligen allvar? I flera sekunder väntade jag på att han skulle säga ”ha, jag skoja Ash, jag skulle mer än gärna vara med dig på fredag, upptagen?” men det kom aldrig. Jag lyckades få till ett fejkat men hyfsat leende och mötte hans väntande blick. Det kändes som att han kollade rätt in i mig, såg mig för den jag var men jag visste ju att det inte var sant. Han såg mig som den som kunde fixa ihop honom med min syster. ”jag vet inte riktigt” sa jag, försökte dölja min ganska uppenbara besvikelse och lyckades ganska bra. Till svar fick jag en nickning och en ”ah, okej, vi ses” – blick. Där stod jag utan något spår av hopp kvar i kroppen och såg honom gå ut från caféet. Även om jag visste att vi aldrig skulle bli något mer än kopplade till min syster så kunde jag inte sluta tro, med eller utan hopp. Hur kunde jag älska honom? Jag kände honom inte ens och han kände inte mig. Det enda jag visste var att jag var vansinnigt kär i något på fyra bokstäver. Drömmarna om Chad tog sakta men säkert slut och även hoppet om vårt lyckliga slut. Istället började mardrömmarna som blev min vardag när jag såg honom varje dag med min syster i hans famn. Deras ömma kyssar i köket och blickarna de gav varandra hela tiden, det gjorde mig galen. Jag stod inte ut med att vara hemma längre.


Nu önskar jag att det var som vanligt igen, att jag var osynlig för Chad och att han hade sin ex-flickvän. Nu är det annorlunda, jag står i skuggan av min syster.

- "novellen" eller texten eller vad de nu är har ingen mening och jag vet faktiskt inte varför jag skrev de? Men ibland så kommer jag på små saker jag vill skriva om och då blir de såhär! :o
Vet att den inte är i bästa skick och skulle kunna skrivas bättre osv men det är ju inte direkt någon svenska uppgift... (y'

Kommentera gärna "novellen"/texten!


Kommentarer
Postat av: Micki

Den var jätte bra! :D du är riktigt riktigt duktig!!

2010-08-03 @ 16:36:33
URL: http://mickikarlsson.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback