Stockholms stadsbibliotek och utsikt från Mariaberget.

 
Igår var det lördag och jag hade tvättid. Hela förmiddagen tog det. Men sen begav jag mig ut på upptäcksfärd! Förra helgen försökte jag hitta stadsbiblioteket, men det gick inte så bra. Den här gången lyckades jag. Vem hade trott att det bara var rakt fram från tunnelbanestationen? Inte jag. 
 
 
Väl inne i biblioteket möttes jag av detta – jag hade klivit rätt in i poesimässan! Tyvärr är inte poesi riktigt min grej, fastän jag brukade gilla att skriva dikter (mer den sorten som rimmade och mindre den som ingen förstår sig på). Stannade upp och lyssnade på mannen ovan innan jag gick för att utforska alla små skrymslen biblioteket hade att erbjuda.
 
 
Jag blev överväldigad av alla böcker jag såg när jag kom in, men också rätt besviken på själva biblioteket. Är passivt på jakt efter ett mysigt bibliotek där jag kan läsa när jag inte vill sitta hemma i lägenheten. Stadsbiblioteket var fyllt av böcker och skrivbord, men inga mysiga läshörnor. 
 
 
Gick tillbaka till tunnelbanan och hoppade på nästa mot Gamla stan. Google maps sa nämligen att jag skulle gå av där. Sagt och gjort – vem vågar trotsa Google maps egentligen?
 
 
Virrade runt ett tag i tunnelbaneuppgångarna innan jag gick över bron och kom till Söder. Tänker döpa om denna ö till "mycket kullersten och många backar". Gillar verkligen denna stadsdel (ha i åtanke att jag sett ytterst lite av den och att jag nästan inte sett några andra stadsdelar). En del av mig skulle vilja bo här, men en annan del tänker att jag skulle få otroligt mycket motorstopp i alla backar (om jag ens skulle ha en bil) och att flytta in här med alla flyttlådor skulle göra vemsomhelst irriterad och arg. 
 
 
Gick i en enda lång uppförsbacke, men stannade för att ta kort ibland. Till exempel på detta. 
 
 
Nästan framme! Kunde se resten av Stockholm på avstånd. Höjden gjorde att mina ben gav vika flera gånger. Det kändes som att träplankorna (som jättemånga gått på och som är jättestabila) bara skulle pulverisera sig under mina fötter och att jag skulle falla rätt ner. 
 
 
Till sist kom jag fram till Mariaberget. Därifrån såg en det här ↑ och det här 
 
 
Håkan sjöng om Göteborg i mina hörlurar medan jag tittade ut över Stockholm. Bra lördagssyssla! När magen kurrade alldeles för mycket åkte jag hem, gjorde matlådor och tittade på väldigt många avsnitt av Marvel's Iron Fist. 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Första veckan på praktiken, check!

 
Hallå där människor! Nu är det äntligen fredag och jag har gjort min första vecka på praktiken. Jag gör min praktik på Nyheter24-gruppen, men mer specifikt Blogg.se. I mina arbetsuppgifter ingår att: (1) pusha för blogginlägg på Blogg.ses startsida, Facebook-sida och Instagramkonto, (2) korrläsa krönikor eller liknande som ska publiceras på startsidan och (3) skriva olika artiklar, till exempel listorna 7 saker ALLA feminister är galet trötta på att höra och 6 grymma våffelrecept alla måste prova. Jag har även fått intervjua en bloggare, vilket har varit kul och intressant. 
 
Det är verkligen skillnad att skriva för Blogg.se jämförelsevis med att skriva akademiskt. Inom MKV är det mer fokus på teoretiska istället för det praktiska, vilket jag börjar märka av nu. Jag är inte överdrivet van med att skriva journalistiskt eller personligt, som jag behöver göra på min praktik. Det är en utmaning jag ser fram emot att ta mig an! Det kommer också vara en utmaning att vara kreativ dag in och dag ut, att hitta på fyndiga rubriker och pufftexter samt att komma på idéer till artiklar att skriva om. 
 
Anyway, nu ska jag ta helg! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses!

Från ett köksfönster i Alvik.

 
Hej människor! Just nu sitter jag och "tar igen mig" efter praktiken. Jag är verkligen inte van med att jobba kontorstider. Det är ännu mer ovant att inte sitta och skriva akademiskt dag in och dag ut. Föredrar däremot att vara ute på praktik istället för att sitta i en föreläsningssal. Hade inte riktigt några förväntningar på praktiken innan jag började, men har blivit positivt överraskad. 
 
Annars då? Jag går upp i fel tunnelbaneuppgångar och går tre extra varv på Ica. De senaste dagarnas mysterium har varit om jag börjar bli allergisk mot katter, pollen eller bara förkyld. Hoppas såklart att det inte är något av dem. Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

"Haha, alltså var är jag ens?!?!?!?!"

 
Igår skrev jag i en anteckning på mobilen: imorse satt jag och funderade på hur min första heldag i Stockholm skulle bli. Det blev någon romantiserad bild av öarnas stad dör jag strosade från en gata till en annan. Lät tunnelbanan ta mig tvärs över staden. Hur vårsolen bländade mig när jag kom upp från de långa tunnelbanekorridorerna. 
 
Det som egentligen hände var att: jag vaknade alldeles för tidigt. På "att göra"-listan innan upptäcksfärd stod att laga matlådor. Pannkakor. Sagt och gjort. Där stod jag sedan, i ett rökfyllt kök med fönstret på vid gavel, och frös medan jag vände mina pannkakor. De såg knappt ut som pannkakor. Antingen halvmånar eller slamsor. Knapriga i kanterna. Första måltiden lagad på gasspis. Det är ett under att jag inte brände ner hela lägenheten.
 
Letade mig ner till tunnelbanan, satte mig på första bästa som kom. Gick av vid Odenplan. Skulle leta reda på Stadsbiblioteket. Gick fel. Tittade mer på Google maps än på gatorna där jag gick. Vände. Gick ner i tunnelbanan igen. Blev förvirrad och vilse av alla intryck, skyltar och vägar en kan gå. Blev yr av alla människor som visste exakt vart de skulle. De bara gick, som om de aldrig gjort något annat. 
 
Försökte hitta mina vänner, men det slutade med att de fick leta på mig. Visste inte vart jag var. Mitt lokalsinne sattes på prov. Det fick underkänt. Så klart. Vi gick till varandras praktikplatser, fikade och gick i affärer. In i en galleria, ut genom en annan. Det kändes som att vi gick i cirklar och jag tänkte att den här staden kommer göra mig mer vilse än jag någonsin varit. Till och med att strosa runt i Berlin kändes enklare än detta. 
 
Anyway, nu ska jag börja ta mig till min praktikplats för idag är det första dagen på praktiken! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Från en stad till en annan.

 
De senaste åren har jag och tågresor gått hand i hand. Trivs verkligen med att åka kollektivtrafik och har inga problem med att åka längre sträckor. Det känns som att en bara blir en i mängden i kollektivtrafiken. Alla är upptagna med sitt, påväg någonstans och fördriver tiden med allt möjligt. Jag gillar verkligen att vara påväg någonstans. I onsdags stod jag på perrongen, redo att åka iväg. Den här gången till Karlstad.
 
 
Den här gången till Karlstad och till en vän jag inte sett på sju månader. Så kan det bli när en är vänner på distans. Vi gjorde såklart det vi är bäst på – äta och titta film! En kan tycka att det verkar lamt att inte göra mer när en inte har träffats på så länge, men det känns verkligen så naturligt att falla tillbaka i gamla rutiner. I gamla mönster. Och det är så himla skönt. Att veta hur en ska förhålla sig till varandra. Att det nästan blir överflödigt att ens prata med varandra. 
 
 
Vi hamnade på kafé idag och framåt eftermiddagen klev jag på ett tåg som skulle ta mig tillbaka till Närke. Där väntade middag med ett stycke moster, kusin och kusinbarn. Träffar mina släktingar alltför sällan så jag får verkligen passa på när jag är i samma del av Sverige som dem. 
 
Om två dagar är jag temporär stockholmare. Där ska jag virra runt, strosa på kullerstensgator i Gamla stan, hänga i parker jag inte ens visste fanns och ta turistiga bilder under körsbärsträden. Jag ska åka tunnelbana fram och tillbaka, stressa uppför rulltrappor (för det verkar det som att folk gör) och utnyttja att jag kommer bo i huvudstaden (!!!). Jag ska utnyttja allt som inte finns, som en inte har tillgång till, när en bor på landet. I lite mindre än tre månader ska jag låtsas att Stockholm är min stad. Kanske, bara kanske, blir den det till slut också. 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

170314

 
Nu är jag äntligen klar med all sortering! Tre papperspåsar med böcker är bortskänkta, byrålådor är omorganiserade och flyttkartonger är sorterade. Jag har sparat alldeles för mycket saker för mitt eget bästa. Däremot har jag också hittat saker jag glömt bort att jag hade. I boden (den lilla stugan på bilden) finns det en hel del flyttkartonger som är fyllda med gamla saker. Bland annat hittade jag en egengjord papperstidningen jag gjorde av A4-papper och urklipp från riktiga tidningar. Hannas blad tror jag den hette. Hittade även egengjorda böcker och illustrationer. Hade verkligen sån kreativitet när jag var yngre – undrar vart den tog vägen. 
 
Anyway, nu ska jag vika tvätt och sedan begrava mig i soffan med en bok. Måste verkligen försöka njuta av ledigheten innan praktiken sätter igång. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Skogspromenad och våfflor till lunch.

 
Hallå där. Bland det bästa med att vara hemma i Närke igen är detta. Skogen. Tystnaden. Att kunna promenera flera kilometer utan en bil i sikte. Fastän jag gillar liv och rörelse som en stad kan ge, så är det något speciellt med tystnaden och lugnet som bara landsbygden har. Igår följde jag med mamma och pappa ut på en förmiddagspromenad. 
 
 
Väl hemma igen väntade främmande. Min pappa fyller år i veckan, så vi hade bjudit in mina mor- och farföräldrar till våffellunch. Detta var för övrigt ett försök till att använda min kamera mer. Tänker att när jag flyttar till Stockholm så ska jag ha kameran hängandes från axeln jämt, jämt, jämt. Eller ja, mer än jag har nu i alla fall.
 
 
Idag har jag roddat med det sista administrativa från min flytt. Det är så himla mycket runtomkring när en flyttar. Förutom tråkiga hushållssysslor ska jag även ta tag i veckans "att göra"-lista. Den punkt som står högst upp (och är den enda) är att städa, sortera och kasta saker från mitt rum och alla lådor jag lyckats fylla varenda förvaringsutrymme med. Jag är verkligen en sparare och tänker ofta att "det här kanske jag behöver någon gång i framtiden". Anyway, tillbaka till verkligheten. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Hejdå Jönköping!

 
Nu har det hänt. Jag har plockat ner allt jag äger och har i flyttlådor, skurat varenda vrå och låst dörren för sista gången. Idag är dagen då jag flyttade från Jönköping. Just nu sitter jag hemma hos mina föräldrar, där jag mellanlandar i en vecka innan flyttlasset åker vidare till Stockholm. Det känns verkligen som att det gick så snabbt mot slutet. Jag hann inte ens göra allt jag ville. 
 
 
Jag kommer ihåg när jag först flyttade till Jönköping första gången. Det kändes så spännande och nytt. Jag var en nybörjare på det här med att flytta och jag var tvungen att göra "vuxengrejer" som numera är självklarheter. Jönköping blev ändå min stad och jag kommer sakna den. På något sätt känns det tomt nu såhär i efterhand.
 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Projektarbete: PMC-dagarna

Hallå! Det har varit lite fullt upp på sistone då projektarbetet börjat gå mot sitt slut. Projektgruppen jag var med i hade som projekt att anordna Project Media Communication-dagarna (PMC) där de andra projektgrupperna skulle visa upp sina projekt, dels i "klassisk redovisningsform" och dels i monterform. I tisdags hade vi presentationsdag, som blev riktigt lyckad, och igår var det dags för montermässan! Jag blev riktigt imponerad av allas montrar och över hur roligt det var att anordna ett event. Det är en jobbig, men också rolig, känsla att vara uppe i varv, och jag har insett att det är så jag trivs bäst. Det känns verkligen som att jag är på rätt spår i livet.

Annars då? Det känns som att något har vänt. Hittills har denna vecka varit jättebra och det var länge sedan jag kände så om flera dagar i följd. Jag märker att jag är påväg från Jönköping och studentlivet, och jag är bara så redo nu. Idag ska jag fortsätta flyttpacka och på lördag går flyttlasset. Jag ser fram emot att träffa människor jag inte sett på flera månader. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 


9 dagar kvar.

 
Hej människor! Nu har det blivit mars och vårt projektarbete är snart klart. Om en vecka har vi anordnat både en presentationsdag och en montermässa – och bara sådär, så är det över. Den senaste veckan har det inte hänt särskilt mycket. Jag har övat på presentationen för vårt projektarbete, spelat tetris alldeles för mycket, sträckkollat serier och läst böcker. Just nu har jag sådan lust att bara stänga in mig i mitt rum och djupdyka ner i någon annans verklighet. Det är verkligen det fina med böcker, filmer och serier! 
 
Jag har slutat köpa mat för att kunna frysa in och "ha det till senare" och jag har börjat packa ner mina saker, om än mentalt. Jag kastar, sorterar och tänker att "det här kanske jag borde ta med mig till Stockholm". Det är 9 dagar kvar tills mitt rum packas ner i flyttlådor, redo att åka längre upp i landet. Jag sparar saker på Google maps och planerar saker som antagligen inte kommer hända. Varje dag pendlar jag mellan att känna lättnad och ångest över att flytta ifrån Jönköping. Sanningen är väl att det inte finns så mycket kvar att hämta här. 
 
För 5 dagar sedan raderade jag mina sociala medier ifrån telefonen. För 4 dagar sedan återinstallerade jag Instagram. Kanske återinstallerar jag Facebook, Twitter och Snapchat också, men just nu är målet att klara av en månad utan dem. Önska mig lycka till! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Februari rullar på.



13 februari. Förra måndagen kändes det såhär. Att gå upp ur sängen kändes som det svåraste någonsin. Tror det är en blandning av förstörd dygnsrytm, måndag och halvdant väder. 



14 februari. Alla hjärtans dag. Förra tisdagen hade vi litteraturseminarium och efteråt blev det caféhäng på Coffeehouse by George. 

 
15 februari. Såhär såg det ut i onsdags! Jag och Lollo gick på promenad och njöt av det fina vädret. Förutom dessa dagar har den senaste veckan fyllts med projektarbete, tråkiga hushållssysslor och Melodifestivalen på lördagar. För det mesta tittar jag på ohälsosamt många tv-seriesavsnitt per dag och ligger i sängen ett par timmar för länge. Borde antagligen ta tag i mitt liv, men inte nu. Just nu tryter kreativiteten och här kan det nog stå still ett tag. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

170210

 
Hej människor! Nu är det fredag och officiellt helg. Idag har jag lyssnat på väldigt många poddavsnitt, gått på promenad och lagat mat. Jag har pluggat minimalt och skrivit upp böcker på min "att läsa"-lista. Ofta har jag pausat lite med att spela tetris – är helt besatt. Det är på något sätt så tillfredställande att få en hel rad som sedan försvinner? Kan inte svara på varför. Tittade just på en film som var svår att förstå, men ändå väldigt fin. En av många fördelar med att plötsligt ha väldigt mycket fritid är att jag faktiskt kan bortprioritera sådant jag inte vill men borde göra. Istället frågar jag mig själv "vad vill jag göra nu?" och sen lägger jag mig och spelar tetris alldeles för länge. Inte så dum fredag med andra ord. 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Vad jag gör när jag inte behöver skriva akademiskt.


Ph; i måndags såg det ut såhär utanför mitt fönster. 

Hej människor! Idag är det torsdag, men jag har redan tagit helg. Eller ja, nästintill i alla fall. Förutom att sitta med projektarbetet och simma med Lollo har jag haft mindre livskriser. Ungefär som vanligt med andra ord. Jag trodde att projektarbetet skulle bli minst lika krävande som c-uppsatsen, men det har visat sig vara tvärtom! Jag har mer fritid än jag haft på ett väldigt bra tag, och om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt hur jag ska hantera den. Vad gör en när en är ledig? Vad gör en när en inte behöver sitta och skriva akademiskt från tidig morgon till sen kväll? Tror jag behöver en hobby, men vet egentligen inte om jag vill ha en.
 

Ph; tidigare idag när jag stod och försökte värma händerna i väntan på bussen.
 
Förut idag stod jag och huttrade i en busskur medan jag försökte värma händerna i jackfickorna. Jag försökte klura ut vad jag skulle göra med dagen – hur jag skulle få tiden att gå. Det var blankt. Kanske har jag länge varit så prestationsstyrd och uppe i varv att när alla måsten försvunnit har jag istället paralyserats av stillheten. När jag haft alldeles för mycket för mig har jag skjutit undan sådant jag egentligen velat göra.
 
Saker som dessa:
 
- Läsa skönlitterärt. Att ständigt läsa akademiska texter som kurslitteratur och avhandlingar är krävande. Det är ofta ett ansträngande språk och det tar aldrig slut. Förr brukade jag ofta läsa böcker, men jag har inte kunnat prioritera det lika mycket som jag velat. "När jag har tid ska jag börja läsa igen" brukade jag säga. 
Skriva för att det är kul. I samma takt som jag slutade läsa skönlitterärt, slutade jag även skriva skönlitterärt. Kanske före det. Jag slutade skriva dikter långt innan det, men jag kommer fortfarande ihåg hur skönt jag brukade tycka att det var. Hur befriande det var att ta en fantasi, en verklighet som jag skapat, och skriva ner den så att fler människor kan ta del av den. Varför slutar vi göra saker vi mår bra av? 
 
Ph; hur jag spenderat min eftermiddag. 
 
Så, i eftermiddags satte jag min mobil på "stör ej"-läge, letade upp en spellista med bara instrumentella låtar på Spotify och började läsa en bok. Egentligen är jag alldeles för uppkopplad, men det är svårt att avvänja sig. Vanligtvis brukar jag lyssna på mer upptempo-låtar som gör att jag får energi, så det var skönt att lyssna på något som gör det motsatta för en gångs skull. Ofta blir jag bara mer stressad av att inte göra någonting (läs: något som inte är så produktivt) men idag gick det bra. 
 
Här kommer en lista på andra saker jag har lagt tankekraft på: 
 
Att flyta omkring på rygg är avslappnande. Jag är, och kommer nog alltid att vara, en badkruka, men den senaste tiden har jag tvingat ner mig själv i simbassängen. Förutom medelåldersmänniskor som simmar både kors och tvärs och barn som skriker är det avslappnande att vara där. Speciellt att flyta omkring på rygg. Då hör jag inte längre vad som händer i min omgivningen, för vattnet gör att allt ljud blir dovt och avlägset. Skönt tycker jag! 
Att kjolar är nice. För ett par år sedan fick jag återigen upp ögonen för hur fint det är med kjol. När jag var yngre hade jag kjol ibland, men det var inte så mycket mer med det. Nu har jag lyckats samla på mig ett par kjolar och just nu finns det inget plagg jag trivs mer i! Det enda jobbiga är väl att mina kjolar inte har fickor, men det är ett pris jag är villig att betala. 
Mitt hår. Jag lägger sällan ner varken tid, energi eller pengar på mitt hår. Jag kommer knappt ihåg senast jag gick till frisören. Det enda jag vet är att jag har en oklippt page som jag kanske, eller kanske inte, vill bli av med. Det är svårt att hitta en frisyr som kräver minimalt med tid och energi, men fortfarande känns som jag
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

De där första dagarna i februari.

Hallå där. Det här med att skriva här på natten börjar bli en återkommande grej. Vet inte riktigt vad jag tycker om det egentligen. I alla fall. Tänker att vi fortsätter där jag sist slutade skriva: onsdag. I onsdags hade vi föreläsningar hela dagen och kvällen spenderades hemma hos Lollo. I torsdags satt vi med projektarbetet på dagen och på kvällen mötte jag upp dem andra för fika och bio. Tyvärr såg vi La la land och jag insåg att jag inte skulle gilla filmen när de sprang ner för gatan med alldeles för tydligt valda klänningar, och ville lämna biosalongen när de dansade bland molnen. 
 
fredags tog jag min dator och bosatte mig i Lollos kök under ett par timmar. Perfekt att göra om en känner att en saknar disciplin ibland – en måste liksom göra vettiga saker om det finns någon som övervakar en och själv gör vettiga saker. Framåt kvällen masade jag iväg mig själv till simhallen och på grund av det har jag haft spagettiarmar hela helgen. Gillar inte. 
 
Igår bestämde jag mig för att inte jobba på skolrelaterade saker överhuvudtaget denna helg – egentligen var målet att inte öppna några dokument alls, men jag har öppnat både excel-dokument och google docs. Bättre lycka nästa helg antar jag! I alla fall, på dagen gick jag och Jess och såg kortfilmen Black girl på Stadsbiblioteket. Jag försöker verkligen att konsumera en annan typ av media ibland för att inte bli alltför instängd och van. Den kortfilmen fick mig verkligen att tänka, fastän jag inte orkade sitta ordentligt genom hela filmen. Det var ingen film som gick obemärkt förbi. På kvällen kom Jess, Lollo och Nermina hit för att se på Melodifestivalen. Tyvärr var det ingen låt som jag verkligen fastnade för, men det är ju ett par lördagar kvar så det kanske dyker upp någon. 
 
Idag har jag njutit av att det är söndag – och njutit av att det varit helg. Det var länge sen sist jag kände att det faktiskt var helg. Måste nog uppmärksamma helger mer. Förut idag mötte jag upp Lollo för att simma och mitt nya inre mantra är "fortsätt simma", speciellt när medelåldersmänniskor simmar före i snigelfart. Förutom det har jag också börjat läsa lite i en av böckerna som legat orörd alldeles för länge på mitt nattduksbord. Skulle klassa detta som en väl godkänd söndag! 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Slutet på januari.


Ph; vyn jag aldrig tröttnar på.

Hej människor! Nu är januari snart slut och jag kan knappt tro att det redan har gått en månad av 2017. Jag har knappt hunnit blinka. Igår klädde jag på mig flera lager kläder och gick runt Munksjön på eftermiddagen. Kan verkligen inte hantera hur fint Jönköping egentligen är och jag hade nästan glömt bort hur bra promenader är för själen. Borde verkligen försöka gå ut och gå mer. Idag har vi suttit med vårt projektarbete, som verkligen börjar komma igång nu, och det ska bli spännande att se vad vi faktiskt får ihop. Idag är även dagen vi fick vår uppsats godkänd! Vill bara dansa omkring och skrika av lycka. Det är så himla skönt att ha den avklarad. Om ungefär en vecka är den uppladdad på Diva för alla att läsa. Det känns konstigt att andra studenter kommer kunna inspireras av vår uppsats, eller såga den mitt itu. Hoppas såklart på det förstnämnda. 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 


Vecka 4, 2017.

 
Hallå människor! Det är söndag och jag har tillåtit mig själv att ligga kvar i sängen för att lyssna på poddar och scrolla igenom mina sociala medie-flöden fastän de inte visar något nytt. Bloggen har fortsatt vara i någon form av veckouppdatering, om ens det, och jag skäms nästan över att säga så. Förutom att varva uppsatsskrivande med projektarbete har jag hunnit dricka te i Lollos kök, ta ett varv på Ikea med Joss och prata alldeles för länge i mitt kök med Jess. Igår lämnade vi in vår c-uppsats och samtidigt som jag kände mig så himla befriad, så kände jag mig också tom på något sätt. Det kändes så surrealistiskt när vi lämnade in den, men jag antar att det blir så om en skrivit väldigt länge på något.
 
Anyway, kanske dags att ta tag i denna dag? Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Fast på ett tåg.

Phs; tidigare idag i Stockholm. 
 
Hej människor! Senaste veckan har jag förberett inför opponering och stressat över uppsatsen. På något sätt känns det som att jag inte kommer bli av med den? Tycker den har förföljt mig tillräckligt länge. Just nu sitter jag fast på ett tåg en bit utanför Stockholm. Mitt emot sitter en skrikande bebis och det gör tågresan mycket mer ogenomlidlig än bussresan hit imorse. Dagens planer var: gå på rumsvisningar inför när jag ska flytta hit för praktiken. Jag har kommit fram till att jag och tunnelbanan inte kommer jättebra överens. På något sätt lyckas jag alltid gå upp i fel trapp och hamna så långt bort från dit jag ska som möjligt? Kul. Det har i alla fall varit en lyckad dag och jag känner mig väldigt peppad inför att praktikperioden ska dra igång! 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

När snön fortfarande låg på marken.

Phs; i måndags när jag tog på mig flera lager kläder och gick till mormor och morfar.

Hej människor. Idag är det onsdag och mina dagar på hemmaplan börjar ta slut. Imorgon sitter jag på ett tåg tillbaka till Jönköping och uppsats-bubblan. Vill bara få uppsatsen avklarad. Sedan jag kom hit har jag hunnit med att jobba och fika hos diverse människor. Det har varit skönt att inte behöva fokusera på uppsatsen i ett par dagar, fastän jag vet att vi har opponeringen kvar. Jag har försökt lära mig Lightroom och sakta men säkert går det. Att lära sig nya program är spännande, men samtidigt ett riktigt irritationsmoment. 

Anyway, det är storm ute och jag ska fortsätta njuta av att inte behöva göra någonting. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Paus i livet.

Ph; Råslätt winter edition. 

Hallå människor! Sedan jag skrev här senast har ett snötäcke lagt sig över Jönköping, och resten av Sverige också för den delen. I början av veckan satt vi med uppsatsen och i onsdags skickade vi äntligen in den! Det kändes verkligen som att en tyngd lyftes från mina axlar. I torsdags hade jag ett O.C-maraton med mig själv och i skrivande stund är jag inne på sista säsongen. Igår åkte jag till A6 för att fika med Joss. Att hänga på café med bra sällskap i flera timmar är något jag inte tackar nej till.
 
Idag är det lördag och jag sitter i mina föräldrars tv-rum. Idag fick vi reda på att vår uppsats är godkänd för opponering efter ett par finjusteringar. Jag har nog känt alla känslor som finns för den där uppsatsen. Sedan kände jag att jag hade fått nog av och var i stort behov av en paus från allt, och innan jag visste ordet av det hade jag bokat ett sista minuten-tåg hem till Närke. Uppskattar inte Närke för vad det egentligen är – stundtals en plats som kväver mig, stundtals en plats där jag kan andas. 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.

"There is no other way but up up up."

Phs; polaroid-bilder på de jag helst ville fira in 2017 med. 

Hej människor och hej 2017! Nu är jag inne på mitt sjunde år med blogg. Jag har velat ta bort den alldeles för många gånger, men på något sätt övertalar jag alltid mig själv att jag ska ha kvar den. Det är ändå fint att kunna bläddra i arkivet – det är så lätt att glömma allt annars. 

lördags fikade jag hos min farmor på förmiddagen för att sedan spendera eftermiddagen på ett fullsatt tåg. När jag klev på tåget i Hallsberg kändes det så himla rätt, men jag har ju alltid tyckt det varit lättare att lämna än att bli lämnad. Ibland lämnar jag någon bara för att jag tror att hen snart ska komma på att hen kan lämna mig. Fin självinsikt. I alla fall. På kvällen gick jag över till Nermina för att fira nyår med människorna på bilderna ovan. För 2,5 år sedan trodde jag inte att jag skulle träffa så fina människor bara genom att byta stad. Tackar alltid ja till deras sällskap. Vi spelade Med andra ord och skålade på tolvslaget medan grannarna sköt raketer både högt och lågt. Kändes fint att säga hejdå till 2016 med dem. 
 
Igår var en så himla trött dag och jag gjorde nästan ingenting vettigt. Jag lämnade halvdana kommentarer i vårt google docs och hade O.C-maraton med mig själv. Någonstans däremellan åt jag upp mina chips också. Idag fick jag dra mig själv upp ur sängen för att masa mig till skolan. Efter mer än en vecka känns det konstigt att gå i skolans lokaler. När jag lämnade skolan var det mörkt och kallt och jag tänkte tyst för mig själv att hur är det ens möjligt att bo i ett land där solen aldrig lyser? Tur att vi börjar gå mot ljusare tider för min själ blir ledsen av allt mörker. 
 
Hoppas er start på 2017 har varit minst lika bra som min. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg