Hejdå Jönköping!

 
Nu har det hänt. Jag har plockat ner allt jag äger och har i flyttlådor, skurat varenda vrå och låst dörren för sista gången. Idag är dagen då jag flyttade från Jönköping. Just nu sitter jag hemma hos mina föräldrar, där jag mellanlandar i en vecka innan flyttlasset åker vidare till Stockholm. Det känns verkligen som att det gick så snabbt mot slutet. Jag hann inte ens göra allt jag ville. 
 
 
Jag kommer ihåg när jag först flyttade till Jönköping första gången. Det kändes så spännande och nytt. Jag var en nybörjare på det här med att flytta och jag var tvungen att göra "vuxengrejer" som numera är självklarheter. Jönköping blev ändå min stad och jag kommer sakna den. På något sätt känns det tomt nu såhär i efterhand.
 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Projektarbete: PMC-dagarna

Hallå! Det har varit lite fullt upp på sistone då projektarbetet börjat gå mot sitt slut. Projektgruppen jag var med i hade som projekt att anordna Project Media Communication-dagarna (PMC) där de andra projektgrupperna skulle visa upp sina projekt, dels i "klassisk redovisningsform" och dels i monterform. I tisdags hade vi presentationsdag, som blev riktigt lyckad, och igår var det dags för montermässan! Jag blev riktigt imponerad av allas montrar och över hur roligt det var att anordna ett event. Det är en jobbig, men också rolig, känsla att vara uppe i varv, och jag har insett att det är så jag trivs bäst. Det känns verkligen som att jag är på rätt spår i livet.

Annars då? Det känns som att något har vänt. Hittills har denna vecka varit jättebra och det var länge sedan jag kände så om flera dagar i följd. Jag märker att jag är påväg från Jönköping och studentlivet, och jag är bara så redo nu. Idag ska jag fortsätta flyttpacka och på lördag går flyttlasset. Jag ser fram emot att träffa människor jag inte sett på flera månader. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 


9 dagar kvar.

 
Hej människor! Nu har det blivit mars och vårt projektarbete är snart klart. Om en vecka har vi anordnat både en presentationsdag och en montermässa – och bara sådär, så är det över. Den senaste veckan har det inte hänt särskilt mycket. Jag har övat på presentationen för vårt projektarbete, spelat tetris alldeles för mycket, sträckkollat serier och läst böcker. Just nu har jag sådan lust att bara stänga in mig i mitt rum och djupdyka ner i någon annans verklighet. Det är verkligen det fina med böcker, filmer och serier! 
 
Jag har slutat köpa mat för att kunna frysa in och "ha det till senare" och jag har börjat packa ner mina saker, om än mentalt. Jag kastar, sorterar och tänker att "det här kanske jag borde ta med mig till Stockholm". Det är 9 dagar kvar tills mitt rum packas ner i flyttlådor, redo att åka längre upp i landet. Jag sparar saker på Google maps och planerar saker som antagligen inte kommer hända. Varje dag pendlar jag mellan att känna lättnad och ångest över att flytta ifrån Jönköping. Sanningen är väl att det inte finns så mycket kvar att hämta här. 
 
För 5 dagar sedan raderade jag mina sociala medier ifrån telefonen. För 4 dagar sedan återinstallerade jag Instagram. Kanske återinstallerar jag Facebook, Twitter och Snapchat också, men just nu är målet att klara av en månad utan dem. Önska mig lycka till! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Februari rullar på.



13 februari. Förra måndagen kändes det såhär. Att gå upp ur sängen kändes som det svåraste någonsin. Tror det är en blandning av förstörd dygnsrytm, måndag och halvdant väder. 



14 februari. Alla hjärtans dag. Förra tisdagen hade vi litteraturseminarium och efteråt blev det caféhäng på Coffeehouse by George. 

 
15 februari. Såhär såg det ut i onsdags! Jag och Lollo gick på promenad och njöt av det fina vädret. Förutom dessa dagar har den senaste veckan fyllts med projektarbete, tråkiga hushållssysslor och Melodifestivalen på lördagar. För det mesta tittar jag på ohälsosamt många tv-seriesavsnitt per dag och ligger i sängen ett par timmar för länge. Borde antagligen ta tag i mitt liv, men inte nu. Just nu tryter kreativiteten och här kan det nog stå still ett tag. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

170210

 
Hej människor! Nu är det fredag och officiellt helg. Idag har jag lyssnat på väldigt många poddavsnitt, gått på promenad och lagat mat. Jag har pluggat minimalt och skrivit upp böcker på min "att läsa"-lista. Ofta har jag pausat lite med att spela tetris – är helt besatt. Det är på något sätt så tillfredställande att få en hel rad som sedan försvinner? Kan inte svara på varför. Tittade just på en film som var svår att förstå, men ändå väldigt fin. En av många fördelar med att plötsligt ha väldigt mycket fritid är att jag faktiskt kan bortprioritera sådant jag inte vill men borde göra. Istället frågar jag mig själv "vad vill jag göra nu?" och sen lägger jag mig och spelar tetris alldeles för länge. Inte så dum fredag med andra ord. 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Vad jag gör när jag inte behöver skriva akademiskt.


Ph; i måndags såg det ut såhär utanför mitt fönster. 

Hej människor! Idag är det torsdag, men jag har redan tagit helg. Eller ja, nästintill i alla fall. Förutom att sitta med projektarbetet och simma med Lollo har jag haft mindre livskriser. Ungefär som vanligt med andra ord. Jag trodde att projektarbetet skulle bli minst lika krävande som c-uppsatsen, men det har visat sig vara tvärtom! Jag har mer fritid än jag haft på ett väldigt bra tag, och om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt hur jag ska hantera den. Vad gör en när en är ledig? Vad gör en när en inte behöver sitta och skriva akademiskt från tidig morgon till sen kväll? Tror jag behöver en hobby, men vet egentligen inte om jag vill ha en.
 

Ph; tidigare idag när jag stod och försökte värma händerna i väntan på bussen.
 
Förut idag stod jag och huttrade i en busskur medan jag försökte värma händerna i jackfickorna. Jag försökte klura ut vad jag skulle göra med dagen – hur jag skulle få tiden att gå. Det var blankt. Kanske har jag länge varit så prestationsstyrd och uppe i varv att när alla måsten försvunnit har jag istället paralyserats av stillheten. När jag haft alldeles för mycket för mig har jag skjutit undan sådant jag egentligen velat göra.
 
Saker som dessa:
 
- Läsa skönlitterärt. Att ständigt läsa akademiska texter som kurslitteratur och avhandlingar är krävande. Det är ofta ett ansträngande språk och det tar aldrig slut. Förr brukade jag ofta läsa böcker, men jag har inte kunnat prioritera det lika mycket som jag velat. "När jag har tid ska jag börja läsa igen" brukade jag säga. 
Skriva för att det är kul. I samma takt som jag slutade läsa skönlitterärt, slutade jag även skriva skönlitterärt. Kanske före det. Jag slutade skriva dikter långt innan det, men jag kommer fortfarande ihåg hur skönt jag brukade tycka att det var. Hur befriande det var att ta en fantasi, en verklighet som jag skapat, och skriva ner den så att fler människor kan ta del av den. Varför slutar vi göra saker vi mår bra av? 
 
Ph; hur jag spenderat min eftermiddag. 
 
Så, i eftermiddags satte jag min mobil på "stör ej"-läge, letade upp en spellista med bara instrumentella låtar på Spotify och började läsa en bok. Egentligen är jag alldeles för uppkopplad, men det är svårt att avvänja sig. Vanligtvis brukar jag lyssna på mer upptempo-låtar som gör att jag får energi, så det var skönt att lyssna på något som gör det motsatta för en gångs skull. Ofta blir jag bara mer stressad av att inte göra någonting (läs: något som inte är så produktivt) men idag gick det bra. 
 
Här kommer en lista på andra saker jag har lagt tankekraft på: 
 
Att flyta omkring på rygg är avslappnande. Jag är, och kommer nog alltid att vara, en badkruka, men den senaste tiden har jag tvingat ner mig själv i simbassängen. Förutom medelåldersmänniskor som simmar både kors och tvärs och barn som skriker är det avslappnande att vara där. Speciellt att flyta omkring på rygg. Då hör jag inte längre vad som händer i min omgivningen, för vattnet gör att allt ljud blir dovt och avlägset. Skönt tycker jag! 
Att kjolar är nice. För ett par år sedan fick jag återigen upp ögonen för hur fint det är med kjol. När jag var yngre hade jag kjol ibland, men det var inte så mycket mer med det. Nu har jag lyckats samla på mig ett par kjolar och just nu finns det inget plagg jag trivs mer i! Det enda jobbiga är väl att mina kjolar inte har fickor, men det är ett pris jag är villig att betala. 
Mitt hår. Jag lägger sällan ner varken tid, energi eller pengar på mitt hår. Jag kommer knappt ihåg senast jag gick till frisören. Det enda jag vet är att jag har en oklippt page som jag kanske, eller kanske inte, vill bli av med. Det är svårt att hitta en frisyr som kräver minimalt med tid och energi, men fortfarande känns som jag
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

De där första dagarna i februari.

Hallå där. Det här med att skriva här på natten börjar bli en återkommande grej. Vet inte riktigt vad jag tycker om det egentligen. I alla fall. Tänker att vi fortsätter där jag sist slutade skriva: onsdag. I onsdags hade vi föreläsningar hela dagen och kvällen spenderades hemma hos Lollo. I torsdags satt vi med projektarbetet på dagen och på kvällen mötte jag upp dem andra för fika och bio. Tyvärr såg vi La la land och jag insåg att jag inte skulle gilla filmen när de sprang ner för gatan med alldeles för tydligt valda klänningar, och ville lämna biosalongen när de dansade bland molnen. 
 
fredags tog jag min dator och bosatte mig i Lollos kök under ett par timmar. Perfekt att göra om en känner att en saknar disciplin ibland – en måste liksom göra vettiga saker om det finns någon som övervakar en och själv gör vettiga saker. Framåt kvällen masade jag iväg mig själv till simhallen och på grund av det har jag haft spagettiarmar hela helgen. Gillar inte. 
 
Igår bestämde jag mig för att inte jobba på skolrelaterade saker överhuvudtaget denna helg – egentligen var målet att inte öppna några dokument alls, men jag har öppnat både excel-dokument och google docs. Bättre lycka nästa helg antar jag! I alla fall, på dagen gick jag och Jess och såg kortfilmen Black girl på Stadsbiblioteket. Jag försöker verkligen att konsumera en annan typ av media ibland för att inte bli alltför instängd och van. Den kortfilmen fick mig verkligen att tänka, fastän jag inte orkade sitta ordentligt genom hela filmen. Det var ingen film som gick obemärkt förbi. På kvällen kom Jess, Lollo och Nermina hit för att se på Melodifestivalen. Tyvärr var det ingen låt som jag verkligen fastnade för, men det är ju ett par lördagar kvar så det kanske dyker upp någon. 
 
Idag har jag njutit av att det är söndag – och njutit av att det varit helg. Det var länge sen sist jag kände att det faktiskt var helg. Måste nog uppmärksamma helger mer. Förut idag mötte jag upp Lollo för att simma och mitt nya inre mantra är "fortsätt simma", speciellt när medelåldersmänniskor simmar före i snigelfart. Förutom det har jag också börjat läsa lite i en av böckerna som legat orörd alldeles för länge på mitt nattduksbord. Skulle klassa detta som en väl godkänd söndag! 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Slutet på januari.


Ph; vyn jag aldrig tröttnar på.

Hej människor! Nu är januari snart slut och jag kan knappt tro att det redan har gått en månad av 2017. Jag har knappt hunnit blinka. Igår klädde jag på mig flera lager kläder och gick runt Munksjön på eftermiddagen. Kan verkligen inte hantera hur fint Jönköping egentligen är och jag hade nästan glömt bort hur bra promenader är för själen. Borde verkligen försöka gå ut och gå mer. Idag har vi suttit med vårt projektarbete, som verkligen börjar komma igång nu, och det ska bli spännande att se vad vi faktiskt får ihop. Idag är även dagen vi fick vår uppsats godkänd! Vill bara dansa omkring och skrika av lycka. Det är så himla skönt att ha den avklarad. Om ungefär en vecka är den uppladdad på Diva för alla att läsa. Det känns konstigt att andra studenter kommer kunna inspireras av vår uppsats, eller såga den mitt itu. Hoppas såklart på det förstnämnda. 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 


Vecka 4, 2017.

 
Hallå människor! Det är söndag och jag har tillåtit mig själv att ligga kvar i sängen för att lyssna på poddar och scrolla igenom mina sociala medie-flöden fastän de inte visar något nytt. Bloggen har fortsatt vara i någon form av veckouppdatering, om ens det, och jag skäms nästan över att säga så. Förutom att varva uppsatsskrivande med projektarbete har jag hunnit dricka te i Lollos kök, ta ett varv på Ikea med Joss och prata alldeles för länge i mitt kök med Jess. Igår lämnade vi in vår c-uppsats och samtidigt som jag kände mig så himla befriad, så kände jag mig också tom på något sätt. Det kändes så surrealistiskt när vi lämnade in den, men jag antar att det blir så om en skrivit väldigt länge på något.
 
Anyway, kanske dags att ta tag i denna dag? Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Fast på ett tåg.

Phs; tidigare idag i Stockholm. 
 
Hej människor! Senaste veckan har jag förberett inför opponering och stressat över uppsatsen. På något sätt känns det som att jag inte kommer bli av med den? Tycker den har förföljt mig tillräckligt länge. Just nu sitter jag fast på ett tåg en bit utanför Stockholm. Mitt emot sitter en skrikande bebis och det gör tågresan mycket mer ogenomlidlig än bussresan hit imorse. Dagens planer var: gå på rumsvisningar inför när jag ska flytta hit för praktiken. Jag har kommit fram till att jag och tunnelbanan inte kommer jättebra överens. På något sätt lyckas jag alltid gå upp i fel trapp och hamna så långt bort från dit jag ska som möjligt? Kul. Det har i alla fall varit en lyckad dag och jag känner mig väldigt peppad inför att praktikperioden ska dra igång! 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

När snön fortfarande låg på marken.

Phs; i måndags när jag tog på mig flera lager kläder och gick till mormor och morfar.

Hej människor. Idag är det onsdag och mina dagar på hemmaplan börjar ta slut. Imorgon sitter jag på ett tåg tillbaka till Jönköping och uppsats-bubblan. Vill bara få uppsatsen avklarad. Sedan jag kom hit har jag hunnit med att jobba och fika hos diverse människor. Det har varit skönt att inte behöva fokusera på uppsatsen i ett par dagar, fastän jag vet att vi har opponeringen kvar. Jag har försökt lära mig Lightroom och sakta men säkert går det. Att lära sig nya program är spännande, men samtidigt ett riktigt irritationsmoment. 

Anyway, det är storm ute och jag ska fortsätta njuta av att inte behöva göra någonting. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Paus i livet.

Ph; Råslätt winter edition. 

Hallå människor! Sedan jag skrev här senast har ett snötäcke lagt sig över Jönköping, och resten av Sverige också för den delen. I början av veckan satt vi med uppsatsen och i onsdags skickade vi äntligen in den! Det kändes verkligen som att en tyngd lyftes från mina axlar. I torsdags hade jag ett O.C-maraton med mig själv och i skrivande stund är jag inne på sista säsongen. Igår åkte jag till A6 för att fika med Joss. Att hänga på café med bra sällskap i flera timmar är något jag inte tackar nej till.
 
Idag är det lördag och jag sitter i mina föräldrars tv-rum. Idag fick vi reda på att vår uppsats är godkänd för opponering efter ett par finjusteringar. Jag har nog känt alla känslor som finns för den där uppsatsen. Sedan kände jag att jag hade fått nog av och var i stort behov av en paus från allt, och innan jag visste ordet av det hade jag bokat ett sista minuten-tåg hem till Närke. Uppskattar inte Närke för vad det egentligen är – stundtals en plats som kväver mig, stundtals en plats där jag kan andas. 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.

"There is no other way but up up up."

Phs; polaroid-bilder på de jag helst ville fira in 2017 med. 

Hej människor och hej 2017! Nu är jag inne på mitt sjunde år med blogg. Jag har velat ta bort den alldeles för många gånger, men på något sätt övertalar jag alltid mig själv att jag ska ha kvar den. Det är ändå fint att kunna bläddra i arkivet – det är så lätt att glömma allt annars. 

lördags fikade jag hos min farmor på förmiddagen för att sedan spendera eftermiddagen på ett fullsatt tåg. När jag klev på tåget i Hallsberg kändes det så himla rätt, men jag har ju alltid tyckt det varit lättare att lämna än att bli lämnad. Ibland lämnar jag någon bara för att jag tror att hen snart ska komma på att hen kan lämna mig. Fin självinsikt. I alla fall. På kvällen gick jag över till Nermina för att fira nyår med människorna på bilderna ovan. För 2,5 år sedan trodde jag inte att jag skulle träffa så fina människor bara genom att byta stad. Tackar alltid ja till deras sällskap. Vi spelade Med andra ord och skålade på tolvslaget medan grannarna sköt raketer både högt och lågt. Kändes fint att säga hejdå till 2016 med dem. 
 
Igår var en så himla trött dag och jag gjorde nästan ingenting vettigt. Jag lämnade halvdana kommentarer i vårt google docs och hade O.C-maraton med mig själv. Någonstans däremellan åt jag upp mina chips också. Idag fick jag dra mig själv upp ur sängen för att masa mig till skolan. Efter mer än en vecka känns det konstigt att gå i skolans lokaler. När jag lämnade skolan var det mörkt och kallt och jag tänkte tyst för mig själv att hur är det ens möjligt att bo i ett land där solen aldrig lyser? Tur att vi börjar gå mot ljusare tider för min själ blir ledsen av allt mörker. 
 
Hoppas er start på 2017 har varit minst lika bra som min. 

Det jag gjorde när bloggen stod tom.

Ph; bild från insta, tagen dagen efter att jag fyllde 21 och dessa kom på fika.
 
Hej människor! Long time, no see. Sist jag skrev här hade det inte ens varit lucia och jag hade varit på Håkan-konsert. Nu känns det som ett minne blott. Jag ska försöka sammanfatta de senaste veckorna, men det är knappt jag kommer ihåg vad jag har gjort. Vecka 50 skrev vi vidare på vår C-uppsats, det fikades en del och jag drömde om att åka backpacka. Just då var jag nöjd med om jag kom utanför Sveriges gränser. Känner mig instängd och fast, speciellt efter utlandsterminen.
 
Förra veckan, vecka 51, var en plugg- och kalasvecka. Jag åkte hemhem för att varva C-uppsats med kalas med människor jag inte träffar särskilt ofta. De på bilden ovan är ett bra exempel på såna människor! I slutet av veckan blev det jul och julledighet. I år har jag haft noll julkänsla. Känns knappt som att det varit jul. Antar att det är bättre lycka nästa år. Kan knappt tro att jag är 21 heller för den delen. Framtidsångesten kramar om mig hårt och vägrar släppa taget. Kul. 
 
Nu är vi på mitten av vecka 52 och 2016 börjar lida mot sitt slut. Hittills har jag varvat C-uppsats med O.C och breakdowns. På lördag åker jag tillbaka till Jönköping för att fira nyår och göra det allra sista på C-uppsatsen. Det ska bli så himla skönt när den är över! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.

"Och vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven"


Ph; från förra söndagen när jag, Clara och Sunanda bakade pepparkakor. 
Ph; HÅKAN ♥
Ph1; en brusig selfie. Ph2; från när jag, Alex och Amanda virrade runt i Linköping. 
 
Människor, hej! Här ekar det oftare och oftare, och jag har inte någon bra ursäkt. Det bara blir så. Jag måste kolla i min kalender för att förstå vart alla dagar tog vägen. På något sätt känns det som att dagarna springer förbi fortare och fortare ju närmare 2017 vi kommer. Tidigare i höstas var jag säker på att 2016 var mitt bästa år hittills, nu är jag inte lika säker längre. 
 
I alla fall. I söndags, alltså för en vecka sedan, kom Clara till Jönköping! Efter nästan ett år av distans och telefonsamtal kändes det nästan overkligt att se henne sitta i mitt kök. Hon, jag och Sunanda bakade pepparkakor och pratade ikapp. En fin andra advent, fastän jag hade noll julkänsla. Jag brukar alltid vara taggad på jul, men inte i år. Jag är inte särskilld taggad på att fylla år, fira jul eller skåla in det nya året. Jag brukar alltid älska högtider och ståhej, men i år tror jag att stressen tagit all min tid och energi. Nästan sorgligt. Hoppas jag får lite julkänsla när jag åker tillbaka hemhem. 
 
tisdags försökte jag handla present och julklappar, men hittade nästan ingenting. Jag har noll idéer och känner bara en tyngd på mina axlar över att hitta julklappar. Jag blir stressad över att jag inte har köpt mina julklappar än och över att jag inte brukar känna såhär. Känner knappt igen mig själv. Kul kombo! I onsdags firade vi Nermina med förfest och dans på Aka. Min röst tog stryk, men jag tror den börjar återhämta sig nu. Det är spännande hur saker jag brukade tycka var kul, inte längre är så kul. Om det är konsekvensen av att bli äldre så vill jag inte. Jag protesterar! 
 
I fredags satte jag mig på en buss till Linköping för att möta upp Alex och Amanda. Vi virrade omkring ett bra tag innan vi hittade hem till Amandas kompis. Framåt kvällen följde vi strömmen till Saab arena och Håkan. Jag har gått och väntat på den kvällen så länge att det nästan kändes overkligt. Mycket fint! Varken min rygg, min röst eller mina fötter var särskilt hela efteråt, men min själ mådde desto bättre. Lätt värt. Igår, lördag, vinkade jag hejdå till Alex och Amanda och mötte upp Julia för fika. Det är svårt att hålla kontakten med människor en gillar när en bor i olika städer. Det är särskilt när jag pratar med gamla vänner som jag lägger märke till hur mycket som har förändrats. 
 
Anyway, jag är instabil, gråter om vartannat och har hemlängtan när jag minst anar det. Kul! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Och så tog november slut.


Ph; en mörk måndagskväll.
Ph; Showtime-föreställning.
Ph; i väntan på Spectras music quiz.
 
Hallå där. Jag lyssnar på Här kommer lyckan för hundar som oss och äter den sista fiskmatlådan för denna vecka. Innan jag hann tänka på det så blev det december. Jag halkar omkring i mina vans och huttrar mig fram. Jag lever kvar i efterdyningarna av förra veckans kaos- och stressbreakdowns, fastän de nästan är bortglömda. Det enda som bevisar att de hände är sms skrivna i panik och ihopbitna käkar som försöker fokusera på allt trassligt. Jag har svurit över C-uppsatsen och allt runt omkring den fler gånger än jag kan minnas. Jag pendlar ständigt mellan att det är kul och plågsamt att skriva uppsats – det är en fin linje. Under B-uppsatsen varnade föreläsare oss för att vi skulle börja hata den vi skrev med, men det sa de inte inför C-uppsatsen. Jag hade nog behövt höra den påminnelsen igen, plus en extra: att jag stundtals skulle börja hata mig själv.
 
I fredags klickade jag hem Håkan-biljetter till hans konsert i Örebro i sommar. Det ska bli fint. För varje dag som går så tänker jag att "Örebro kanske inte är en så dum stad att bo i ändå". Det Närke jag stretat emot och nästintill flytt från börjar locka mer och mer. I förrgår gick jag och Jess på showtime-föreställning och igår var vi ett gäng som gick på Spectras music quiz. Vårt lag Question mark kom så förvånansvärt bra placerat att vi applåderade åt oss själva. Nästan skämmigt, men bara nästan.
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Vecka 46: mycket skratt, men ännu mer C-uppsats.

Ph; en grådassig bild på ett grådassigt Jönköping. 
 
Människor. Hallå. Hej! Här har det lyckats bli något sorts "ett inlägg per vecka"-stuk. Det ekar så tomt här inne att det skulle kunna vara mitt kylskåp. Vecka 46, det kändes som att den knappt hann börja! I onsdags var Nour El Refai på Kultur på campus – står mer än gärna och svettas i en alldeles för varm jacka i 30 minuter om jag får chansen att lyssna på henne. Hon var grym! Efter skolan mötte jag upp tjejerna för att bowla och pausa uppsatsskrivandet lite. Fint, bra och så. I fredags mötte jag upp Alva på stationen för hon skulle nämligen bosätta sig i min lägenhet över helgen. Kul! På kvällen såg vi + Joss och Nathalie Jonas Gardells show 30 år tillsammans, och jag dog flera gånger om på grund av hur han växlade mellan allvar och skämt. I lördags gick vi i butiker och på kvällen kom Jess och Mathilda över för att kolla på Så mycket bättre. Idag gick vi längs Munksjön och jag fick en "jag kommer verkligen sakna den här staden"-känsla. 4 månader kvar i Jönköping känns som ingenting alls. 
 
Anyway, det händer inte alldeles för mycket under allt uppsatsskrivande. Mestadels sitter jag och svär över Spårlöst och hur lite jag gillar TV4 Play. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

En vecka i någon annans skor.

Phs; två bilder vid Munksjön. 

Hallå människor! Innan jag visste ordet av det så försvann vecka 45 och vi är redan inne i vecka 46. Förutom att plugga med Sunanda har jag hunnit få panik över att vår kyl och frys slutade fungera, pratat oavbrutet i flera timmar med Lollo, tappat hoppet om världen efter USA:s val, köat till en sittning i mer än tre timmar (som vi inte ens fick biljetter till), åkt till Landvetter och tillbaka mitt i natten, kollat på Så mycket bättre och bokat tåg hem. En ganska händelserik vecka ändå! 


Just nu sitter jag i köket, äter gratäng och tänker att jag skulle kunna äta gratäng prick varje måltid. Livets mat. Annars då? Livet rullar på och Jönköping är kallt men fint. C-uppsatsen går framåt och jag försöker kartlägga avsnitten på ett ungefär. Mestadels intressant, men stundtals segt. Vi börjar få en bra grund på det hela, men det är så svårt att veta om en är på rätt väg. Ju närmare julen vi kommer, desto mer inser jag att "jullovet" blir kortare och kortare. Kul. 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 


Alldeles för mycket te och alldeles för mycket slask.


Ph; i onsdags såg det ut såhär. 
 
Människor, äntligen! I onsdags såg det ut såhär och jag lät julmusik fylla hela lägenheten på morgonen. Nu är det äntligen socialt accepterat att spela julmusik, men om jag ska vara ärlig så tjuvstartade jag för länge sen. Efter en dag i skolan åkte jag, Jess och Mathilda till A6 för presentletande innan vi parkerade oss själva i Lollos soffa. 
 

Ph; i torsdags ockuperade jag och Sunanda hennes köksbord.
 
torsdags tog jag bussen hem till Sunanda och spenderade x antal timmar som på bilden ovan. Aningen rörigt, men skriver en C-uppsats så gör en. Jag låtsas att vi vet vad vi håller på med, men egentligen känner jag mig ganska vilse. Hoppas att handledningen på tisdag ska ge lite mer klarhet! 
 

Ph; i fredags firades Kat med brunch och sällskapsspel.
 
fredags samlades jag + bra människor för att fira Kat och äta brunch. Mycket bra start på fredagen! Gillar verkligen när människor fyller år, kalasstämning är det bästa! På eftermiddagen åkte jag, Jess och Mathilda till Skogskyrkogården för att vandra omkring där. Hur knäppt det än låter, så gillar jag verkligen den kyrkogården. När jag går omkring där får jag ett slags lugn och perspektiv på saker och ting. Fint.
 
Ph; i fredags eftermiddag vid Skogskyrkogården.
 
Igår varvades serier, film och plugg hela dagen. Börjar tro att jag pluggar bättre om jag multitaskar, men det kan också vara ren inbillning och bara en anledning till att inte fokusera 110%. Framåt kvällen gick jag och Mathilda hem till Lollo för att titta på Så mycket bättre – rätt så nice lördagstradition om ni frågar mig. Och så plötsligt var det söndag! Jag borde göra matlådor, men istället sitter jag här och klurar på vilken Håkan-låt jag gillar mest.
 
Anyway, snart börjar ännu en vecka med C-uppsats! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Ett par svajiga oktoberdagar.


Ph; något jag hittade i en tunnel. 

Hallå där människor! Hittills har denna vecka sprungit ifrån mig och jag har suttit med plugg varenda dag. I måndags satt jag och Sunanda med vårt uppsats-PM, och jag spenderade därmed hela dagen i skolan. Tisdagen var i princip måndagen på repeat. Igår vaknade jag upp och kände mig omotiverad till allt. Sömnbrist, uppsatsstress och ett opepp humör är ingen bra kombo. Uppsats-PM stod på schemat, igen. Vi tog paus där vi gick på Kultur på campus och lyssnade på när Sanna Bråding pratade. Kul och intressant och sådär. Efter en heldag i skolan åkte jag, Lollo och Kat hem till Joss för häng – pizza, film och bra människor fick huvudvärken och stressen att försvinna. Fint. Välbehövligt. Bra. Blir less på mig själv för att jag pendlar så mycket i humör. Från att ha varit en relativt positiv och glad person, ungefär hela tiden, till att vara oberäknelig och trött på livet. Kul människa. 

Idag har varit en bra dag. Jag lyssnade på Håkan från att jag gick upp ur sängen till att jag öppnade dörren till grupprummet på skolan. Vi satt med opponeringen av kurskamraters uppsats-PM och jag levde på befrielsen över att vi skickade in uppsats-PM:et igår. Vid lunch gick vi på en föreläsning där en alumn pratade om sitt jobb på H&M, men tyvärr var det lite för ekonomiinriktat för min smak. Efter skolan gick jag en sväng på stan och tittade på allt fint som Monki hade. Fick övertala mig själv att inte köpa en till skjorta, men, egentligen, kan en verkligen ha för många skjortor? Tror inte det. 

På eftermiddagen gick jag ut och sprang för att sedan spendera en evighet i köket. Två poddavsnitt senare stod ett par köttbullar, ett försök till pepparsås och en potatisgratäng på bordet. Jag kom på mig själv med att stå och vispa i såsen, lyssna på ett poddavsnitt och läsa igenom kurskamraters uppsats-PM samtidigt. Blev lite irriterad på mig själv för att jag inte bara kan göra en sak utan känner något slags tvång över att multitaska. Allt för att vara produktiv. Usch. Kvällen har ägnats min projektanalys som ska in om mindre än en vecka. 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 


Tidigare inlägg Nyare inlägg