Sund av Tove Folkesson

 
Det här är den senaste boken jag läst. Uppföljaren till Kalmars jägarinnor. Jag har läst den på tunnelbanan, när jag gått upp för rulltrapporna på morgonen och på trottoaren där jag samtidigt behövt väja för människor. Jag har läst när jag haft tid. Ett par sidor varje morgon, men mer än så har jag aldrig hunnit. Detta är nog anledningen till att jag inte riktigt hängt med i boken. Varje gång jag öppnat boken har det varit nya människor där, sida efter sida. Nya namn, nya platser. Jag förstod bara enskilda händelser och kunde aldrig sätta in dem i ett sammanhang. 
 
Eva Zackrisson är åter igen bokens huvudperson, men den här gången är hon äldre. Det är lätt att tro att hon är klokare också, men det stämmer inte riktigt. Hon hoppar av och på utbildningar, träffar människor jag aldrig förstår vilka de är och dras med sin dysfunktionella relation till sin pappa. Vid närmare eftertanke vet jag inte riktigt om Eva har någon relation som faktiskt är bra. Allt känns bara så trasigt i sömmarna. 
 
Jag tyckte att boken var långdragen och inte hade någon poäng, men det kan också ha att göra med min on-off-läsning. Tove Folkessons språk är detsamma som i Kalmars jägarinnor, men i Sund blev även det mer långtradigt. Tyvärr är jag en sån människa som måste läsa klart en bok om jag väl öppnat den, annars hade jag aldrig läst ut den. 
 
Anyway, nu har jag lånat hem en annan bok att läsa! Hoppas den är bättre. 

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson

 
Citat från boken: "Kalmars jägarinnor var ett spräckligt följe. Det är ett under att vi lyckades hålla ihop överhuvudtaget. 
 
Hade inget val. 
Hade bara varandra. 
Hade den där vrålande känslan i bröstet."
 
Senaste boken jag läste ut var Tove Folkessons debutroman Kalmars Jägarinnor. Här väldigt blå för att vitbalansen inte ville samarbeta. Måste även medge att fysiska böcker är 10 gånger mer fotogeniska än böcker på en läsplatta. Boken utspelar sig, obviously, i Kalmar under 90-talet. Bokens huvudperson, Eva Zackrisson, och resten av jägarinnorna går på gymnasiet och är i gränslandet mellan tonåringar och vuxna. De tjuvkopplar bilar, styr galna hemmafester och glömmer allt det som gör livet så jävla svårt. 
 
Genom hela boken finns det en väntande känsla, att det finns någonting efter Kalmar, någonting efter studenten och jägarinnornas tid tillsammans. Den finns mellan raderna, mellan sidorna. Den där känslan av att lämna småstaden där allt är som det alltid brukar vara, och aldrig komma tillbaka. Systerskapet som Kalmars jägarinnor har är så otroligt starkt – nästan lite för starkt. Samtidigt som de skyddar varandra, så känns det som att de också hindrar varandra. De blir mer en grupp, en enhet, än ett antal personer som gillar att hänga med varandra. Kanske är deras sammanhållning så stark, bara för att de vet att den en dag kommer försvinna.
 
Jag kände en hög igenkänningsfaktor när jag läste boken. Dels på grund av gränslandet mellan tonåring och vuxen, dels på grund av att vilja bort från staden en alltid bott i. Ibland hade jag lite svårt för att växla mellan nutid och framtid, men ju mer jag kom in i boken, desto lättare blev det. Språket är väldigt beskrivande, väldigt fint, samtidigt som boken behandlar en del av det samhället ser på som fult. 
 
Läsvärd! Håller till och med på att läsa uppföljaren just nu. 

Flickorna av Emma Cline

 
För ett par dagar sedan läste jag ut Flickorna av Emma Cline och det var en av de bättre böckerna jag läst på länge. Vissa situationer i boken är inspirerade utifrån Mansonfamiljen, en grupp som utförde brott och mord på order från Charlie Manson. Boken utspelar sig under 1969 i Kalifornien och vi får följa 14-åriga Evie Boyd. Jag slås av hennes 14-åriga osäkerhet och känner mig obekväm över hur vilsen hon verkar vara. Det får mig att förstå varför hon tycker att Suzanne är så fascinerande och dras till henne – hon är allt det som Evie inte är. Evie djupdyker ner i Suzannes värld, men hon inser inte att hon har hamnat mitt i en sekt. En sekt där Russells vilja var lag.  
 
Jag visste inte vad boken skulle handla om innan jag läste den, då jag helst undviker att läsa på baksidan av böcker. I början var boken svår att förstå, främst för att jag inte visste vad boken handlade om. Men, precis som Evie blev indragen i Suzanne och Russells värld, så blev jag indragen i boken. Mest på grund av "systerskapet" och "familjen" som sekten faktiskt blev för Evie. Det går att reflektera mycket kring boken; om äganderätt till människor och ägodelar eller om laglöshet och vad frihet är. Däremot, det jag mest reflekterar över efteråt är: vad hände med Suzanne och hur hamnade hon där i första hand? Vad hände med Evie? Jag hade önskat att boken hade mer djup, men den är fortfarande väldigt läsvärd! 

Allt som blir kvar av Sandra Beijer

 
Enda sedan jag läste ut Det handlar om dig har jag velat läsa Sandra Beijers andra bok Allt som blir kvar. Jag har blivit med läsplatta och denna bok fick äran att bli den första jag läste på den. Boken handlar om Mathilda och hennes bästa vän Miron. Mathildas pojkvän Oliver gör slut i juli och Miron ger henne 30 dagar där hon får vara hur jävla ledsen hon vill. Hon flyttar in i Mirons lägenhet och tillsammans tar de över världen, om så bara för 30 dagar.
 
I början tycker jag synd om Mathilda och att det är tur att hon har Miron som vän. Han räddar henne verkligen, men ibland så tänker jag att han bara drog ner henne ännu mer. Jag blir irriterad på Mathilda som blir mer och mer självupptagen, som om allt handlar om henne, men jag vill inte klandra henne för det heller. Mest av allt klandrar jag nog Miron för att han lovar för mycket, men det är svårt att förstå honom på riktigt eftersom boken trots allt inte handlar om honom. Tycker i alla fall att boken var läsvärd! 

Alla tiders kvinnor

 
För ett tag sedan såg jag Alla tiders kvinnor och visste inte riktigt vad jag tyckte. Den påminde mig om The perks of being a wallflower fastän handlingarna inte liknar varandra överhuvudtaget. Alla tiders kvinnor utspelar sig under 1970-talet och handlar om Jamie och tre kvinnor i hans liv: hans mamma, hans bästa kompis och en tjej som bor inneboende i deras villa. Hans mamma tror att hon behöver hjälp med att uppfostra sin son, så hon ber om hjälp, men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Filmen kändes inte lättsmält – den var stundtals seg och svår att tycka om. Däremot hade den sina ögonblick, och jag gillade hur feminismen sipprade igenom vissa scener mer än andra. Vill du ha något att reflektera över borde du se denna film! 

Ångestpoddens serie "Vi måste prata om prostitution".

 
Hej människor. Igår hade jag en riktig "lyssna på poddar"-dag och en av poddarna jag lyssnade på var Ångestpodden. Ofta brukar jag "spara" avsnitt och sedan lyssna på flera stycken under en dag. Igår hade jag fyra avsnitt av Ångestpodden att lyssna på, varav tre stycken var deras nya poddserie "Vi måste prata om prostitution".
 
I det första avsnittet gästar Elise Lindqvist och hon berättar om hennes uppväxt och om hur hennes liv har kantats av sexuella övergrepp och prostitution. Jag blev så himla tagen av det hon varit med om och om det är något avsnitt ni ska lyssna på så är det detta. I del 2 och del 3 gästar Simon Häggström från Stockholmspolisen. Han pratar om vilka kvinnor han möter, hur polisen arbetar med prostitution och vilka det är som köper. Han pratar även om att den större delen av prostitution inte händer ute på gatan utan på internet och hur svåråtkomligt det är. 
 
Det känns konstigt att för drygt ett år sedan befann jag mig i Amsterdam där prostitution är lagligt. Där Red Light District är en turistattraktion och vi gick på museum där en kunde prova att sitta i ett fönster. Det var så synligt att det kändes overkligt. Det fanns inte en tanke på att liknande verksamheter fanns i Sverige också – bara utan fönster med röda lysrör. Lyssna på avsnitten genom närmsta poddapp eller genom att klicka på länkarna ovan! 

Passengers

 
Igår såg jag filmen Passengers med Jennifer Lawrence och Chris Pratt i huvudrollerna som Aurora och Jim. Den utspelar sig på rymdskeppet Avalon som satt sin kurs mot Homestead 2 – en ny planet där människor kan börja om på nytt. Resan från jorden till Homeland 2 tar 120 år och människorna ombord hålls nersövda. Filmen tar sin början när Jim vaknar upp och förstår att han är den enda som vaknat. Han utforskar skeppet inifrån och ut när han inser att han även har vaknat upp 90 år för tidigt. Det han inte vet är att hans uppvaknande är ett av många varningstecken på att skeppet bryts sönder inifrån. Ett år efter Jims uppvaknande ser han Aurora i sin hibernation pod. Han vill inte vara ensam längre, men att väcka någon skulle vara att ta dennes liv. Det går flera veckor innan Jim bestämmer sig – han ska väcka Aurora.
 
Idén om att forsla människor från en planet till en annan genom rymden, på något som liknar en färja, är en intressant tanke. Den kan ifråga sätta kapitalismen och det konsumtionssamhälle vi lever i. Är det rimligt att de mest priviligerade i samhället kan köpa sig en enkelbiljett till en ny planet när den första är förstörd? Är det rimligt konsumera planeter som om de vore ingenting? När den första är obrukbar är det ju bara att åka till en annan. Förutom själva idén tycker jag att filmen var väldigt förutsägbar, men inte helt värdelös. Jag blev väldigt arg på Jim för att han väckte Aurora överhuvudtaget, men den kärlek som uppkom mellan dem kompenserade en del för det. Tycker att filmen är sevärd och fungerar att titta på om en inte vill anstränga sig alltför mycket. 

Tips: Maggio, Laleh och Kent på SVT Play.

 
Glömmer ganska ofta bort att SVT Play faktiskt existerar och att det går att hitta ett och annat guldkorn där. Här är några jag hittat på senaste tiden! Under 2016 fyllde Maggio Stadion i Stockholm under en augustikväll. Tyvärr var jag inte där, men däremot fick jag se henne i Huskvarna och det var också magiskt! Runt jul släppte SVT Play hennes konsert på Stadion och den kan ni se här om ni vill. Tyckte i alla fall att den var jättebra, och om en gillar Maggio så är den ett måste att se.
 
 
Någon jag inte är ett lika stort fan av, men ändå tycker är intressant är Laleh. Jag har svårt för vissa av hennes låtar, men jag tycker hennes personlighet är intressant. Därför blev jag glad över att se att det finns en dokumentär om henne på SVT Play. Om en gillar Laleh extra mycket kan en även se hennes konsert i Globen på SVT Play. Jag började kolla på den, men tyckte den var lite för seg. 
 
 
Det sista tipset är en dokumentär om Kents sista år som är uppdelad i två delar. Jag har än så länge bara sett en tredjedel av första delen. Däremot sitter jag redan nu och sörjer ett band jag inte haft någon större koppling till innan. Himla fint gjord är den! Sörjer också över den dagen jag behöver säga hejdå till artister jag håller extra kärt. Det är för typiskt att jag ska bli ett Kent-fan lagom till att de lägger av. 

Tankar och tips: om sånt som inte är vitt.

 
Igår tillät jag mig själv ligga kvar i sängen längre än vad som anses vara acceptabelt, både av samhället och av mig själv. Jag behövde verkligen en "jag gör vad jag vill"-dag där jag struntade i vad jag "borde" göra eller "måste" göra. Istället låg jag kvar och lyssnade på podcasten Arga flickor och det 39:e avsnittet Men du är ju nästan vit..?! :Med Jyothi och Jon. Kort sagt så pratar de om adoption och hur man kan bli bemött som adopterad. Den podden har länge funnits i min "att lyssna på"-lista, men det var det första avsnittet jag lyssnade på. Jag var fast, precis som jag blir av det mesta när det kommer till adoption. Mitt första tips är därför att lyssna på avsnittet.
 
Jag har ramlat över Jyothi och hennes adoptionshistoria ett par gånger förut, men jag kände att jag ville veta mer. Det gjorde att jag ett par minuter senare satt och lyssnade igenom Verkligheten i P3 där hon pratar om när hon åkte till Indien för att söka efter sina rötter. Det kändes befriande att det som är problematiskt med adoption togs upp – det känns inte som att den aspekten får så mycket plats som den behöver. Det andra tipset är att ta lite tid och lyssna på en del av Jyothis återresa. Lyssna, lyssna, lyssna!
 
Tidigare i höstas la jag märke till att jag inte följer någon av sydostasiatiskt ursprung på sociala medier, förutom de som är bekanta till mig. Jag hade väldigt få som jag kunde känna en utseendemässig samhörighet med. Det gjorde att jag tyckte att mitt utseende var udda och inte lika välkomnat. Att kunna känna igen sig i andra är viktigare än vad jag trodde. Dagen jag insåg detta blev dagens projekt att laga mitt flöde, att få det till det jag ville att det skulle vara: en plats där jag bestämmer vilka jag inspireras av och vilkas liv jag vill ta del av. Jag började aktivt fylla mina flöden med en bredare representation, speciellt av sydostasiater och speciellt på Instagram. Mestadels är jag bara förvånad över att jag inte reflekterat över det här tidigare. Jag antar att jag undermedvetet har försökt anamma det mer typiskt västerländska utseendet. Ett utseende som jag aldrig kommer kunna ha. Jag vill inte matas med intryck som gör att jag inte känner mig tillräckligt bra som jag är, men det tog ett tag innan jag insåg att det var precis det jag blev. Jag tror att alla borde vara lite mer selektiva när det kommer till vilka vi följer och ofta så hjälper det att bara reflektera lite.

Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

 
Öppnas i händelse av min död är en bok jag började läsa i slutet av sommaren, men tiden räckte inte riktigt till mellan jobb, hejdå:n och flytt. Den hamnade i en av flyttlådorna och sen på nattduksbordet, där den mer såg ut som prydnad än något jag läste ur. För ett par dagar sedan bestämde jag mig för att avsätta tid för skönlitterär läsning igen. Jag ska erkänna: boken var förvirrande, iallafall första halvan, och jag tyckte egentligen att epilogen var det bästa med hela boken. På baksidan av boken står det: 
 
Tänk dig att din man har skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig att brevet innehåller hans mörkaste hemlighet. En hemlight som kan rasera inte bara det liv ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever. 
 
Cecilia har allt. Hon är lyckligt gift med John-Paul, har tre vackra döttrar och driver ett framgångsrikt företag. En dag hittar hon av en slump ett förslutet brev. På kuvertet känner hon genast igen John-Pauls handstil: Till min hustru, Cecilia Fitzpatrick. Öppnas i händelse av min död. Det är ett brev som det aldrig var tänkt att hon skulle läsa. Och när hon väl öppnat det kommer ingenting längre att vara som förut. 
 
Jag skulle nog inte rekommendera någon att läsa den här boken för att hen bara måste, men den lyckades ändå få mig att vända blad. Den lyckades ändå få igång min läsning igen, och det gör den ju inte alldeles för dålig. 

En ståupp-komiker och ett poddavsnitt.


Hej och hå! Här kommer två stycken tips för den som vill glömma höstmörkret och alla måsten för ett tag. Först ut är Iliza Shlesinger: Confirmed Kills. Imdb säger "Iliza Shlesinger performs in this standup talking about dating, feminism and some of the intricacies associated with being a woman in the 21st century." Låg nästan dubbelvikt när jag tittade på showen (läs: om jag hade varit vig nog hade jag gjort det, men tyvärr är jag stel som en pinne). Jag hade inte tittat på något annat hon gjort innan, men jag blev inte besviken. Nu är jag fast bland massa standup-klipp på youtube, men jag har ju haft det värre. Tacka vet jag youtube! 
 
 
Det andra tipset är ett poddavsnitt! Nämligen Imam Aldebes sommarprat i P1. Jag brukar oftast somna till sommarpraten på altansoffan, fastän jag tänkte att jag skulle lyssna igenom alla i somras. Så blev det inte. En föreläsare tipsade om just detta avsnitt efter en föreläsning om islam och jag kände att jag behövde lyssna på det. Beskrivningen lyder Designern Imam Aldebe berättar om den slingriga vägen från idé till egen verksamhet som kontroversiell designer av "ready to wear-turbans" och moderniseringen av det muslimska modet. Designern Imam Aldebe tar oss med på sin väg från barndomen till karriären som designer av haute couture-turbans. I sitt Sommar följer berättar hon om hur hon såg sin mor få besök av kvinnor som hon tyckte alla såg likadana ut, hur de blev osynliga av sina kläder, och hur hon senare blir förbannad när hon förstår att kvinnor med huvudduk nekas arbete på grund av klädseln. Vi får höra om hur hon börjar designa huvuddukar, hennes tankar om att modernisera modet för kvinnor som vill klä sig traditionellt, och om det motstånd hon möter.
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Hungerflickan - Hillevi Wahl

 
Just nu lyssnar jag på podden Ofiltrerat och avsnittet med Flora Wiström. Så vettigt och bra! Sist jag var ledig låg jag vid poolen, lapade sol och vände blad efter blad i boken ovan. Hungerflickan är uppföljaren till boken Kärleksbarnet som jag inte har läst, vilket inte är nödvändigt för att förstå handligen i Hungerflickan. Boken är en självbiografi och huvudpersonen är Irmeli. Hennes liv kantas av problemföräldrar, skev kroppsuppfattning och mat som tröst och straff. En stor del av boken utspelar sig i USA – dit Irmeli åker på utbytesår. Men, i drömmarnas land blir Irmelis liv till en mardröm. Hon faller. Djupare och fortare. Och vi får följa hennes trasiga resa hela vägen.

Flickvännen - Karolina Ramqvist

Ph; den senaste boken. 
 
När jag kom hem från Gent hittade jag denna bok på nattduksbordet. Halvklar. En post-it lapp satt mellan två sidor som jag, om så bara för en sekund, helt glömt bort att jag läst. Jag var tvungen att läsa ut boken (ogillar när böcker inte är helt utlästa, vilket inte låter så hälsosamt). Iallafall, boken var en present och  jag hade kanske inte plockat den ur bokhyllan i en bokaffär. Tillräckligt bra för att läsa klart, men inte tillräckligt bra för att läsa igen eller pusha andra att läsa.
 
Kort och gott: boken handlar om en kvinna, flickvännen till kriminella John, som känner sig fast. Hon har ett par väninnor, alla flickvänner till kriminella män som jobbar ihop med John. Det är väldigt mycket tankegångar i boken och Karin, som huvudkaraktären heter, tänker mycket på sina val. Om hon inte hade träffat John, hur hade hennes liv sett ut då? Då hade hon inte behövt vara kvar i huset och hon hade haft en fungerande relation till sin familj. Hon hade kanske velat ha barn tillsammans med en man som skulle varit närvarande. En man som hade haft ett vanligt och trist jobb. Men så ser inte Karins liv ut. Det är osäkert om Karin stannar på grund av sin kärlek till John eller livet som han förser henne, men det som är säkert är att hon är fast. 

Det handlar om dig - Sandra Beijer

 
Påväg till flygplatsen i Berlin började jag läsa Det handlar om dig. Det är Sandra Beijers debutroman, en ungdomsbok, och det var ett självklart val att läsa den. På tåget tillbaka till Gent hade jag läst ut den och det slog mig vilken bra bok jag precis hade läst. Den var rätt lättläst och bladen vände sig mer eller mindre av sig själva. Tiden på resande fot gick väldigt fort med andra ord. Jag har sedan länge läst Sandra Beijers blogg Niotillfem och blivit förälskad i hennes sätt att skriva tusen gånger om. Orden i Det handlar om dig tog mig med storm och letade sig in där det verkligen känns. För att göra det enkelt och kort: boken handlar om kärlek. Ung kärlek. Sån där "jag kan inte leva utan dig och om du inte vill ha mig så raserar hela min värld"-kärlek. Beijer målar upp allt så vackert, till och med det onda som svider och bränner. När jag läste boken önskade jag att jag var sådär galet och blint kär. Det verkar vara en fin känsla, liksom. Läs, läs, läs!

The landline - Rainbow Rowell

 
När jag var i Gent och prompt behövde en bok att läsa så hittade jag denna i en bokaffär 10 minuter bort. Vi får följa Georgie McCool i hennes trassliga kärleksliv medan hon försöker bolla jobbet och familjelivet. Hon och hennes man har varit tillsammans i en evighet, men förhållandet börjar gå sönder i sömmarna. Georgie har varit så fokuserad på sin tv show att allt annat har hamnat i skymundan. Om hon kunde, så skulle hon åka tillbaka i tiden och rätta till sina fel. Det närmaste hon kommer till en tidsmaskin är en gul telefon i hennes flickrum som på något sätt kan ringa tillbaka i tiden. Det är hennes enda chans att rätta till sina misstag – och hon tar den. 
 
Det här är första gången jag läser någonting av Rainbow Rowell, men inte den sista! Fastän boken inte förändrade mitt liv, så fick jag en stunds skön läsning och ibland är det mer än tillräckligt. 

After you - Jojo Moyes

 
Uppföljaren till Livet efter dig/me before youMedan Livet efter dig har kommit in i någon superhype och biopremiär, så har jag vänt blad efter blad på dess uppföljare. Louisa Clark svepte med läsaren i första boken och det gör hon även i den här. Den här boken handlar om rätt och fel, skyldigheter och förpliktelser, men även om sitt livs kärlek och hur en måste försöka ta en dag i taget.
 
Jag blev helt tagen av första boken och kände att det var ett måste att läsa uppföljaren. Jag ville så gärna veta vad som hände sedan. Den här, liksom den första, var en riktig bladvändare, men tyvärr var första boken snäppet bättre. Jag är däremot inte besviken och har bestämt mig för att läsa andra böcker skrivna av Jojo Moyes. Det är någonting med hur hon skriver som jag verkligen gillar. Livet efter dig är även mitt standardtips till människor som inte har något att läsa för tillfället, ifall ni vill ha en himla bra bok att läsa i sommar! 

Kroppspanik: fett, lögner & sjukt onödig ångest - Julia Skott


Under tågluffen började jag läsa boken Kroppspanik: fett, lögner & sjukt onödig ångest. Jag fick nys om den från en poddcast jag lyssnade på och tänkte att "denna bok måste jag läsa". Författaren ifrågasätter varför samhället är så besatt av BMI och ställer begreppet på sin spets. Hon tar även upp ämnen som bantning, träning och övervikt. Boken tar upp himla viktiga ämnen, och fastän jag inte kunde relatera till precis allting så fick jag ett annat perspektiv på saker och ting. Jag tycker att detta är en bok alla borde läsa för att få ett annat perspektiv än sitt eget på dessa ämnen. Tips, tips, tips! 

Joy


Filmen Joy är en verklighetsbaserad film om Joy Mangano och utspelar sig under 90-talet. Joy är en ensamstående mamma och försöker verkligen få allt att gå ihop. Hon måste också ta hand om sina föräldrar och sin före detta man. Hennes mest tänkta tankar är "är det här allt?" och "hur blev det såhär?". Allt känns rätt omöjligt att vända på, men Joy försöker ändå att styra allt åt ett annat håll än det mest självklara. Hon uppfinner the mirical mop och sätter alla sina besparingar på uppfinningen. Hon riskerar allt och får kämpa genom motgångar högt och lågt. Det är aldrig någonting som "bara råkar gå bra". 
 
Jag tycker att filmen är himla sevärd och har velat se den ända sedan jag såg trailern i förbifarten. Trots alla motgångar ger Joy inte upp och hon ger både klasskillnaderna och de snedvridna könsrollerna en rak höger på precis rätt ställe. Topp! 

Poddtips: bryderier, dålig stämning och en söndagspodd.

 
Hallå! Ifall ni är människor som gillar att lyssna på poddar så kan kanske dessa poddar vara någonting för er. 
 
Beijer och Broströms bryderier - "Varje onsdag under våren diskuterar Sandra Beijer och Gustav Broström olika stora ämnen som rör livet." Denna podd har bara två avsnitt ute än så länge, men jag gillar den iallafall. Avsnitten är ganska korta och hittills har de inte varit mer än 20 minuter långa. Lite för korta kan jag tycka! Om en som lyssnare bara vill ha en tanke att fundera på så är denna podd toppen. Efter att ha läst Sandra Beijers blogg i jag vet inte hur länge, så känns det mer än självklart att lyssna på podden. 

Dålig stämning - "En podcast som tar avstamp i akademikervärlden med fokus på feminism och antirasism." Marija och Jenny är två juridikstudenter i Lund som tar upp det ena viktiga ämnet efter det andra – så himla värd podd att lyssna på! Det kortaste avsnittet är 50 minuter och det längsta, än så länge, är 1 timme och 42 minuter. Jag har för mig att de kommer med nytt avsnitt varannan vecka, så det finns gott om tid att lyssna på avsnitten. 

Elsa och Hannah - en söndagspodd - "En Hannah i Skåne och en Elsa i Stockholm. Är frukostfriden som den ser ut på instagram? Vad gör man när man blivit ofrivilligt besatt av Anna Book? Är det möjligt att överanalysera och samtidigt ta det som det kommer? Och hur skapar man vanor som gör en gott utan att de känns tvångsmässiga? För att inte tala om hur man som bäst briljerar på dessa förbannade tinderdejter?" Det här är en podd mellan två vänner och du som lyssnare får vara flugan på väggen. Det pratas om himlans viktiga saker, men även saker som bara är allmänt knas. Fint tycker jag! Jag började lyssna på denna podd för att jag följer Hannahs blogg och är helt förälskad i hennes tankesätt. Avsnitten är runt 50 minuter. Det här kanske inte är podden som kommer ändra ditt liv för alltid, men den är himla mysig och passar bra till en kopp te eller två. 

Hoppas ni får en fin lyssning! 

En skam för Sverige - Magnus Betnér



Om en har det lite tråkigt kan en kolla på detta. 

Tidigare inlägg