180510

Här har det stått still i en evighet och jag känner inte samma behov av att dela med mig längre. Det känns inte som att det finns något värt att dela. Jag har en trötthet i blicken som inte går att sova bort, så jag väntar ut den. Tar tillvara på energikickarna som kommer då och då. 
 
Mitt rum är kvavt och min hud är klibbig efter den alltför tidiga sommarvärmen. Fläktens hummande ljud vaggar mig till sömns. Det håller inte länge. Varje morgon vaknar jag ett par timmar för tidigt, kastar av mig täcket och försöker somna om. Istället för att lapa sol på en handduk, som jag vanligtvis skulle göra, skyr jag solen och håller mig inomhus. Värmen gör mig tung i huvudet och stressar mig. Ännu en till sak att skriva på att göra-listan. "Njuta av solen". Det här är ett tecken på att jag inte är mig själv, för att förut var sol och värme något som gav mig ett lugn istället för att tynga ner mina axlar. 
 
Allting går i vågor. Ena stunden är jag full av motivation, energi och planer, andra stunden sköljer tröttheten över mig och jag vill bara strunta i allt. Det är en blandning av framtidsångest, hormoner och duktig flicka-syndromet. Kanske är 2018 året då allt går min väg, kanske är det året jag inte går någonstans. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback