"Haha, alltså var är jag ens?!?!?!?!"

 
Igår skrev jag i en anteckning på mobilen: imorse satt jag och funderade på hur min första heldag i Stockholm skulle bli. Det blev någon romantiserad bild av öarnas stad dör jag strosade från en gata till en annan. Lät tunnelbanan ta mig tvärs över staden. Hur vårsolen bländade mig när jag kom upp från de långa tunnelbanekorridorerna. 
 
Det som egentligen hände var att: jag vaknade alldeles för tidigt. På "att göra"-listan innan upptäcksfärd stod att laga matlådor. Pannkakor. Sagt och gjort. Där stod jag sedan, i ett rökfyllt kök med fönstret på vid gavel, och frös medan jag vände mina pannkakor. De såg knappt ut som pannkakor. Antingen halvmånar eller slamsor. Knapriga i kanterna. Första måltiden lagad på gasspis. Det är ett under att jag inte brände ner hela lägenheten.
 
Letade mig ner till tunnelbanan, satte mig på första bästa som kom. Gick av vid Odenplan. Skulle leta reda på Stadsbiblioteket. Gick fel. Tittade mer på Google maps än på gatorna där jag gick. Vände. Gick ner i tunnelbanan igen. Blev förvirrad och vilse av alla intryck, skyltar och vägar en kan gå. Blev yr av alla människor som visste exakt vart de skulle. De bara gick, som om de aldrig gjort något annat. 
 
Försökte hitta mina vänner, men det slutade med att de fick leta på mig. Visste inte vart jag var. Mitt lokalsinne sattes på prov. Det fick underkänt. Så klart. Vi gick till varandras praktikplatser, fikade och gick i affärer. In i en galleria, ut genom en annan. Det kändes som att vi gick i cirklar och jag tänkte att den här staden kommer göra mig mer vilse än jag någonsin varit. Till och med att strosa runt i Berlin kändes enklare än detta. 
 
Anyway, nu ska jag börja ta mig till min praktikplats för idag är det första dagen på praktiken! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback