Från en stad till en annan.

 
De senaste åren har jag och tågresor gått hand i hand. Trivs verkligen med att åka kollektivtrafik och har inga problem med att åka längre sträckor. Det känns som att en bara blir en i mängden i kollektivtrafiken. Alla är upptagna med sitt, påväg någonstans och fördriver tiden med allt möjligt. Jag gillar verkligen att vara påväg någonstans. I onsdags stod jag på perrongen, redo att åka iväg. Den här gången till Karlstad.
 
 
Den här gången till Karlstad och till en vän jag inte sett på sju månader. Så kan det bli när en är vänner på distans. Vi gjorde såklart det vi är bäst på – äta och titta film! En kan tycka att det verkar lamt att inte göra mer när en inte har träffats på så länge, men det känns verkligen så naturligt att falla tillbaka i gamla rutiner. I gamla mönster. Och det är så himla skönt. Att veta hur en ska förhålla sig till varandra. Att det nästan blir överflödigt att ens prata med varandra. 
 
 
Vi hamnade på kafé idag och framåt eftermiddagen klev jag på ett tåg som skulle ta mig tillbaka till Närke. Där väntade middag med ett stycke moster, kusin och kusinbarn. Träffar mina släktingar alltför sällan så jag får verkligen passa på när jag är i samma del av Sverige som dem. 
 
Om två dagar är jag temporär stockholmare. Där ska jag virra runt, strosa på kullerstensgator i Gamla stan, hänga i parker jag inte ens visste fanns och ta turistiga bilder under körsbärsträden. Jag ska åka tunnelbana fram och tillbaka, stressa uppför rulltrappor (för det verkar det som att folk gör) och utnyttja att jag kommer bo i huvudstaden (!!!). Jag ska utnyttja allt som inte finns, som en inte har tillgång till, när en bor på landet. I lite mindre än tre månader ska jag låtsas att Stockholm är min stad. Kanske, bara kanske, blir den det till slut också. 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback