Dricker vin och leker vuxna.

Hallå där människor! Just nu sitter jag på en buss från Odenplan på väg till praktiken. Jag använder min resväska som fotstöd och måste ständigt hålla koll på vilka hållplatser vi åker förbi. 

Den här veckan har gått så himla fort och jag vet knappt vad jag har gjort. Bara försökt få livet att gå ihop antar jag. I onsdags träffade jag tjejerna för att äta middag och prova olika viner. 

Det där med vin är verkligen en djungel för mig! Det känns så rörigt. Dock är det något jag skulle vilja lära mig. 


Anyway, i dag åker jag hem till Närke och sedan vidare till Göteborg för att gå på Håkan! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 


Flyga vilse av Kristin Hannah

 

För ett tag sedan läste jag "Flyga vilse" av Kristin Hannah och nu måste jag tipsa er om den. Det är en fristående uppföljare till "Vad som än händer". I första boken får vi ta del av Tully och Kates vänskap och jag kommer ihåg hur uppgiven jag blev när jag hade läst klart boken. Jag ville verkligen inte att den skulle ta slut. Dessutom gillar jag verkligen böcker som fokuserar på vänskap, så den boken var ju drömmen! 

Flyga vilse handlar om tiden efter Kate och hur svårt det kan vara att förlora sin bästa vän. Innan Kate dog fick hon Tully att lova en sak: att hon skulle ta hand om hennes barn när hon är död. Hon försöker verkligen att hålla det löftet, men det är svårt när hon själv befinner sig i en sorgeperiod och inte vet någonting om att vara en mamma. 

Marah, Kates dotter, är den andra personen vi får följa med. Hennes mammas bortgång har tagit hårt på henne och hon känner inte att någon förstår. Plötsligt hittar hon någon som förstår henne och som upplevt den smärta hon upplever. Men istället för att försöka ta sig igenom sin sorgeperiod, så hamnar hon i en nedåtgående spiral utan slut. 

Den tredje och sista karaktären vi får följa är Tullys frånvarande mamma Dorothy. Hon har varit frånvarande hela Tullys barndom, men vill börja göra rätt för sig. Det är något som är lättare sagt än gjort. Hon försöker att få Tullys förlåtelse, men det hon kämpar ännu mer med är att förlåta sig själv. 

Gillar boken som handlar om lite tyngre ämnen, till exempel sorg, så tyckte denna bok var jättebra. Mycket läsvärd! 


Örebro Open Art

 
Hallå där! Tänker att det kan vara fint att uppdatera detta tomrum lite. Sedan jag bloggade sist har jag ätit middag på balkong med tjejerna och varit hemma en sväng till Närke. Råkade också boka biljetter till Håkan på Ullevi nästa helg, så då blir det häng i Göteborg. Kul! 
 
Anyway. Förut i dag gick jag och min bror runt på Open Art i Örebro. Det var mycket nice!
 
 
En grej var en "mur" av stolar. Coolt ju.
 
 
Det finns installationer runt om i centrala Örebro, så vi gick runt där ett tag. Måste säga att Örebro är bra fint! Nästan så att jag skulle kunna bo där.
 
 
Ett stycke broder.
 
 
Och en lite halvsuddig bild på mig. 
 
 
Till slut hade vi gått runt Strömpis. 
 
 
Och innan vi visste ordet av det var vi tillbaka vid slottet.
 
 
Inte varje dag en ser en iglo gjord av trä.
 
 
Eller något som är byggt av drickesbackar. 
 
 
Ibland fanns det märkliga installationer i containrar också. Hade svårt att tolka denna.
 
 
Efter ett tag bestämde vi att vi hade varit tillräckligt kulturella för en dag och åkte hem igen. Några timmar senare satte jag mig på ett tåg mot Stockholm och nu är det snart dags för sängen. 
 
Kommande vecka måste jag ta tag i såna där "vuxna saker" (läs: söka jobb, säga upp mitt rum och ta tag i mitt liv). Har redan betalat augustihyran och tackat ja till en distanskurs i genusvetenskap, så det låter ju lovande i alla fall. 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Utforskar Stockholm.

 
Hallå där människorTänker att jag berättar lite om vad jag gjort i juli. Jag har hängt lite i Observatorielunden. Det var riktigt skönt och utsikten gick inte att klaga på. Det ligger mitt i stan, men är så högt upp så en kommer bort från all stress som finns nere på gatorna. 
 
 
En söndag hängde jag på museum. Bilderna ovan är från Historiska museet. Det var fri entré och ja, museum är trots allt den ultimata söndagssysslan. 
 
 
En lördag var jag på Rosenlunds café. Det regnade och alla sittplatser inomhus var upptagna, men det var mysigt att sitta under ett parasol i juliregnet. Bara en gnutta romantiserat. 
 
Andra saker som hänt: ätit middag med diverse människor, sett alldeles för många Gossip Girl-avsnitt och haft besök av Alva. Plus, i lördags träffades vi för att grilla hemma hos Alex och efteråt dansade vi in i natten till massa gamla klassiker. Fint med dans, dans, dans. Det var en riktigt bra utekväll (hade glömt bort hur kul det kan vara).
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. Vill egentligen bli bättre på att blogga, men känner inte riktigt att tiden räcker till. 

En annan text om systerskap.

Låt mig romantisera. 
 
Vi möts upp en mulen söndagseftermiddag. Regnet hänger i luften och en kollektiv trötthet har lagt sig över staden. Även stressiga Stockholm har insett att det är söndag. Jag har skyndat mig från tunnelbanan och kommer inte ens ihåg om jag hälsade när jag kom fram till er. Med trötta steg börjar vi gå mot museumet – vi har återinfört vår söndagstradition. Varje söndag leker vi kulturella och strosar runt på det ena museumet efter det andra. Jag sicksackar mellan utställningsrummen och försöker att verka allt annat än uttråkad, men jag tyvärr har aldrig varit ett fan av historia och det lyser igenom.
 
Mina tankar vandrar iväg. Jag har tänkt skriva en krönika om systerskapet och om hur exkluderande det kan vara. En krönika om hur systerskapet känns som starkast en dimmig lördagskväll på krogen, men som lyser med sin frånvaro alla andra dagar i veckan. Jag ville påpeka hur exkluderande feminism kan vara och hur viktigt det är att vi fortsätter kämpa. Någonstans mellan alla tankar tappade jag bort orden.
 
Det här är inte texten om systerskap som jag tänkte skriva, men det är ändå en text om just systerskap. Det är inte det systerskap som syns längst fram på barrikaderna och det är inte heller det systerskap som är helt fläckfritt. Däremot är det den sortens systerskap som skämtar om par som pratar i vi-form och som backar varandra när det verkligen behövs. Det är den sorten som skrattar, gråter och hoppas tillsammans. Det skulle vara en lögn att säga att det är det enda systerskapet jag behöver, men det är också ett privilegium att kunna säga exakt det. 
 
Systerskapet borde inte vara ett privilegium, det borde vara en självklarhet, och det är det vi borde kämpa för. 

Fika i mängder och en krönika senare.

 
Hallå där människor! Här kommer en liten summering av vad som har hänt på senaste tiden: 
 
Summercamp har rullat på som vanligt och jag tänker bara mer SEO för varje dag som går. Antar att det är som det ska! I onsdags mötte jag upp ett par människor från en Facebookgrupp för en fika – så kul! De var sinnes inspirerande och när jag gick därifrån ville jag också starta eget, frilansa och ta Stockholm med storm. På senaste tiden har jag aktivt försökt träffa nya människor eftersom det ger så mycket och det kändes väldigt lyckat denhär gången! 
 
I förrgår skrev jag en krönika om adoption och identitet som publicerades hos Nyheter24 igår. Ändå lite kul eftersom det är det första jag skrivit som publicerats någon annanstans än här på bloggen. Hittills har jag fått mycket fin respons och det verkar som att människor verkligen reflekterar över vad jag skrivit. Mitt yngre jag, som ville bli både journalist och krönikör, applåderar som bara den!
 
Idag har jag hängt i tvättstugan alldeles för mycket, men snart ska jag ge mig iväg och fika med en tjej från praktiken. Mysigt! Annars då? Umgås mest med de på Summercamp, reflekterar om allt från vad som behöver taggar och inte till vardagsrasism och vad som har nyhetsvärde. På kvällarna tittar jag på det ena slutet av en serie till det andra – mitt hjärta bara brister. Måste verkligen lära mig att släppa taget om saker. 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses!