"There is no other way but up up up."

Phs; polaroid-bilder på de jag helst ville fira in 2017 med. 

Hej människor och hej 2017! Nu är jag inne på mitt sjunde år med blogg. Jag har velat ta bort den alldeles för många gånger, men på något sätt övertalar jag alltid mig själv att jag ska ha kvar den. Det är ändå fint att kunna bläddra i arkivet – det är så lätt att glömma allt annars. 

lördags fikade jag hos min farmor på förmiddagen för att sedan spendera eftermiddagen på ett fullsatt tåg. När jag klev på tåget i Hallsberg kändes det så himla rätt, men jag har ju alltid tyckt det varit lättare att lämna än att bli lämnad. Ibland lämnar jag någon bara för att jag tror att hen snart ska komma på att hen kan lämna mig. Fin självinsikt. I alla fall. På kvällen gick jag över till Nermina för att fira nyår med människorna på bilderna ovan. För 2,5 år sedan trodde jag inte att jag skulle träffa så fina människor bara genom att byta stad. Tackar alltid ja till deras sällskap. Vi spelade Med andra ord och skålade på tolvslaget medan grannarna sköt raketer både högt och lågt. Kändes fint att säga hejdå till 2016 med dem. 
 
Igår var en så himla trött dag och jag gjorde nästan ingenting vettigt. Jag lämnade halvdana kommentarer i vårt google docs och hade O.C-maraton med mig själv. Någonstans däremellan åt jag upp mina chips också. Idag fick jag dra mig själv upp ur sängen för att masa mig till skolan. Efter mer än en vecka känns det konstigt att gå i skolans lokaler. När jag lämnade skolan var det mörkt och kallt och jag tänkte tyst för mig själv att hur är det ens möjligt att bo i ett land där solen aldrig lyser? Tur att vi börjar gå mot ljusare tider för min själ blir ledsen av allt mörker. 
 
Hoppas er start på 2017 har varit minst lika bra som min. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback