Februari rullar på.



13 februari. Förra måndagen kändes det såhär. Att gå upp ur sängen kändes som det svåraste någonsin. Tror det är en blandning av förstörd dygnsrytm, måndag och halvdant väder. 



14 februari. Alla hjärtans dag. Förra tisdagen hade vi litteraturseminarium och efteråt blev det caféhäng på Coffeehouse by George. 

 
15 februari. Såhär såg det ut i onsdags! Jag och Lollo gick på promenad och njöt av det fina vädret. Förutom dessa dagar har den senaste veckan fyllts med projektarbete, tråkiga hushållssysslor och Melodifestivalen på lördagar. För det mesta tittar jag på ohälsosamt många tv-seriesavsnitt per dag och ligger i sängen ett par timmar för länge. Borde antagligen ta tag i mitt liv, men inte nu. Just nu tryter kreativiteten och här kan det nog stå still ett tag. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Alla tiders kvinnor

 
För ett tag sedan såg jag Alla tiders kvinnor och visste inte riktigt vad jag tyckte. Den påminde mig om The perks of being a wallflower fastän handlingarna inte liknar varandra överhuvudtaget. Alla tiders kvinnor utspelar sig under 1970-talet och handlar om Jamie och tre kvinnor i hans liv: hans mamma, hans bästa kompis och en tjej som bor inneboende i deras villa. Hans mamma tror att hon behöver hjälp med att uppfostra sin son, så hon ber om hjälp, men det blir inte riktigt som hon tänkt sig. Filmen kändes inte lättsmält – den var stundtals seg och svår att tycka om. Däremot hade den sina ögonblick, och jag gillade hur feminismen sipprade igenom vissa scener mer än andra. Vill du ha något att reflektera över borde du se denna film! 

Ångestpoddens serie "Vi måste prata om prostitution".

 
Hej människor. Igår hade jag en riktig "lyssna på poddar"-dag och en av poddarna jag lyssnade på var Ångestpodden. Ofta brukar jag "spara" avsnitt och sedan lyssna på flera stycken under en dag. Igår hade jag fyra avsnitt av Ångestpodden att lyssna på, varav tre stycken var deras nya poddserie "Vi måste prata om prostitution".
 
I det första avsnittet gästar Elise Lindqvist och hon berättar om hennes uppväxt och om hur hennes liv har kantats av sexuella övergrepp och prostitution. Jag blev så himla tagen av det hon varit med om och om det är något avsnitt ni ska lyssna på så är det detta. I del 2 och del 3 gästar Simon Häggström från Stockholmspolisen. Han pratar om vilka kvinnor han möter, hur polisen arbetar med prostitution och vilka det är som köper. Han pratar även om att den större delen av prostitution inte händer ute på gatan utan på internet och hur svåråtkomligt det är. 
 
Det känns konstigt att för drygt ett år sedan befann jag mig i Amsterdam där prostitution är lagligt. Där Red Light District är en turistattraktion och vi gick på museum där en kunde prova att sitta i ett fönster. Det var så synligt att det kändes overkligt. Det fanns inte en tanke på att liknande verksamheter fanns i Sverige också – bara utan fönster med röda lysrör. Lyssna på avsnitten genom närmsta poddapp eller genom att klicka på länkarna ovan! 

170210

 
Hej människor! Nu är det fredag och officiellt helg. Idag har jag lyssnat på väldigt många poddavsnitt, gått på promenad och lagat mat. Jag har pluggat minimalt och skrivit upp böcker på min "att läsa"-lista. Ofta har jag pausat lite med att spela tetris – är helt besatt. Det är på något sätt så tillfredställande att få en hel rad som sedan försvinner? Kan inte svara på varför. Tittade just på en film som var svår att förstå, men ändå väldigt fin. En av många fördelar med att plötsligt ha väldigt mycket fritid är att jag faktiskt kan bortprioritera sådant jag inte vill men borde göra. Istället frågar jag mig själv "vad vill jag göra nu?" och sen lägger jag mig och spelar tetris alldeles för länge. Inte så dum fredag med andra ord. 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Vad jag gör när jag inte behöver skriva akademiskt.


Ph; i måndags såg det ut såhär utanför mitt fönster. 

Hej människor! Idag är det torsdag, men jag har redan tagit helg. Eller ja, nästintill i alla fall. Förutom att sitta med projektarbetet och simma med Lollo har jag haft mindre livskriser. Ungefär som vanligt med andra ord. Jag trodde att projektarbetet skulle bli minst lika krävande som c-uppsatsen, men det har visat sig vara tvärtom! Jag har mer fritid än jag haft på ett väldigt bra tag, och om jag ska vara ärlig vet jag inte riktigt hur jag ska hantera den. Vad gör en när en är ledig? Vad gör en när en inte behöver sitta och skriva akademiskt från tidig morgon till sen kväll? Tror jag behöver en hobby, men vet egentligen inte om jag vill ha en.
 

Ph; tidigare idag när jag stod och försökte värma händerna i väntan på bussen.
 
Förut idag stod jag och huttrade i en busskur medan jag försökte värma händerna i jackfickorna. Jag försökte klura ut vad jag skulle göra med dagen – hur jag skulle få tiden att gå. Det var blankt. Kanske har jag länge varit så prestationsstyrd och uppe i varv att när alla måsten försvunnit har jag istället paralyserats av stillheten. När jag haft alldeles för mycket för mig har jag skjutit undan sådant jag egentligen velat göra.
 
Saker som dessa:
 
- Läsa skönlitterärt. Att ständigt läsa akademiska texter som kurslitteratur och avhandlingar är krävande. Det är ofta ett ansträngande språk och det tar aldrig slut. Förr brukade jag ofta läsa böcker, men jag har inte kunnat prioritera det lika mycket som jag velat. "När jag har tid ska jag börja läsa igen" brukade jag säga. 
Skriva för att det är kul. I samma takt som jag slutade läsa skönlitterärt, slutade jag även skriva skönlitterärt. Kanske före det. Jag slutade skriva dikter långt innan det, men jag kommer fortfarande ihåg hur skönt jag brukade tycka att det var. Hur befriande det var att ta en fantasi, en verklighet som jag skapat, och skriva ner den så att fler människor kan ta del av den. Varför slutar vi göra saker vi mår bra av? 
 
Ph; hur jag spenderat min eftermiddag. 
 
Så, i eftermiddags satte jag min mobil på "stör ej"-läge, letade upp en spellista med bara instrumentella låtar på Spotify och började läsa en bok. Egentligen är jag alldeles för uppkopplad, men det är svårt att avvänja sig. Vanligtvis brukar jag lyssna på mer upptempo-låtar som gör att jag får energi, så det var skönt att lyssna på något som gör det motsatta för en gångs skull. Ofta blir jag bara mer stressad av att inte göra någonting (läs: något som inte är så produktivt) men idag gick det bra. 
 
Här kommer en lista på andra saker jag har lagt tankekraft på: 
 
Att flyta omkring på rygg är avslappnande. Jag är, och kommer nog alltid att vara, en badkruka, men den senaste tiden har jag tvingat ner mig själv i simbassängen. Förutom medelåldersmänniskor som simmar både kors och tvärs och barn som skriker är det avslappnande att vara där. Speciellt att flyta omkring på rygg. Då hör jag inte längre vad som händer i min omgivningen, för vattnet gör att allt ljud blir dovt och avlägset. Skönt tycker jag! 
Att kjolar är nice. För ett par år sedan fick jag återigen upp ögonen för hur fint det är med kjol. När jag var yngre hade jag kjol ibland, men det var inte så mycket mer med det. Nu har jag lyckats samla på mig ett par kjolar och just nu finns det inget plagg jag trivs mer i! Det enda jobbiga är väl att mina kjolar inte har fickor, men det är ett pris jag är villig att betala. 
Mitt hår. Jag lägger sällan ner varken tid, energi eller pengar på mitt hår. Jag kommer knappt ihåg senast jag gick till frisören. Det enda jag vet är att jag har en oklippt page som jag kanske, eller kanske inte, vill bli av med. Det är svårt att hitta en frisyr som kräver minimalt med tid och energi, men fortfarande känns som jag
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Passengers

 
Igår såg jag filmen Passengers med Jennifer Lawrence och Chris Pratt i huvudrollerna som Aurora och Jim. Den utspelar sig på rymdskeppet Avalon som satt sin kurs mot Homestead 2 – en ny planet där människor kan börja om på nytt. Resan från jorden till Homeland 2 tar 120 år och människorna ombord hålls nersövda. Filmen tar sin början när Jim vaknar upp och förstår att han är den enda som vaknat. Han utforskar skeppet inifrån och ut när han inser att han även har vaknat upp 90 år för tidigt. Det han inte vet är att hans uppvaknande är ett av många varningstecken på att skeppet bryts sönder inifrån. Ett år efter Jims uppvaknande ser han Aurora i sin hibernation pod. Han vill inte vara ensam längre, men att väcka någon skulle vara att ta dennes liv. Det går flera veckor innan Jim bestämmer sig – han ska väcka Aurora.
 
Idén om att forsla människor från en planet till en annan genom rymden, på något som liknar en färja, är en intressant tanke. Den kan ifråga sätta kapitalismen och det konsumtionssamhälle vi lever i. Är det rimligt att de mest priviligerade i samhället kan köpa sig en enkelbiljett till en ny planet när den första är förstörd? Är det rimligt konsumera planeter som om de vore ingenting? När den första är obrukbar är det ju bara att åka till en annan. Förutom själva idén tycker jag att filmen var väldigt förutsägbar, men inte helt värdelös. Jag blev väldigt arg på Jim för att han väckte Aurora överhuvudtaget, men den kärlek som uppkom mellan dem kompenserade en del för det. Tycker att filmen är sevärd och fungerar att titta på om en inte vill anstränga sig alltför mycket. 

Rör inte min kompis!



Upptäckte precis att denna kategori inte använts på mer än ett år. Tänkte att det kunde bli lite ändring på det. Min senaste musikdrog är Thomas Stenströms album Rör inte min kompis! som kom ut för lite mer än två veckor sedan. Albumet är en fin blandning av vänskap, framtidstro och sorg. Igår lyssnade jag på albumet non-stop. De enda låtarna jag inte är frälst av är: Allt jag har och Det här är inte mitt land. Ser verkligen fram emot att se honom på Gröna lund senare i vår!

De där första dagarna i februari.

Hallå där. Det här med att skriva här på natten börjar bli en återkommande grej. Vet inte riktigt vad jag tycker om det egentligen. I alla fall. Tänker att vi fortsätter där jag sist slutade skriva: onsdag. I onsdags hade vi föreläsningar hela dagen och kvällen spenderades hemma hos Lollo. I torsdags satt vi med projektarbetet på dagen och på kvällen mötte jag upp dem andra för fika och bio. Tyvärr såg vi La la land och jag insåg att jag inte skulle gilla filmen när de sprang ner för gatan med alldeles för tydligt valda klänningar, och ville lämna biosalongen när de dansade bland molnen. 
 
fredags tog jag min dator och bosatte mig i Lollos kök under ett par timmar. Perfekt att göra om en känner att en saknar disciplin ibland – en måste liksom göra vettiga saker om det finns någon som övervakar en och själv gör vettiga saker. Framåt kvällen masade jag iväg mig själv till simhallen och på grund av det har jag haft spagettiarmar hela helgen. Gillar inte. 
 
Igår bestämde jag mig för att inte jobba på skolrelaterade saker överhuvudtaget denna helg – egentligen var målet att inte öppna några dokument alls, men jag har öppnat både excel-dokument och google docs. Bättre lycka nästa helg antar jag! I alla fall, på dagen gick jag och Jess och såg kortfilmen Black girl på Stadsbiblioteket. Jag försöker verkligen att konsumera en annan typ av media ibland för att inte bli alltför instängd och van. Den kortfilmen fick mig verkligen att tänka, fastän jag inte orkade sitta ordentligt genom hela filmen. Det var ingen film som gick obemärkt förbi. På kvällen kom Jess, Lollo och Nermina hit för att se på Melodifestivalen. Tyvärr var det ingen låt som jag verkligen fastnade för, men det är ju ett par lördagar kvar så det kanske dyker upp någon. 
 
Idag har jag njutit av att det är söndag – och njutit av att det varit helg. Det var länge sen sist jag kände att det faktiskt var helg. Måste nog uppmärksamma helger mer. Förut idag mötte jag upp Lollo för att simma och mitt nya inre mantra är "fortsätt simma", speciellt när medelåldersmänniskor simmar före i snigelfart. Förutom det har jag också börjat läsa lite i en av böckerna som legat orörd alldeles för länge på mitt nattduksbord. Skulle klassa detta som en väl godkänd söndag! 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.