Om sorgsna låtar, Stockholm och vad som händer i höst.

 
Hallå människor. Jag lyssnar på sommarprat efter sommarprat medan regnet faller ner. Det piskar mot fönstren och den spruckna asfalten utanför. Jag vill inte gå ut i dag, men förut satte jag igång två tvättmaskiner som snart är klara. Jag har inget val. Regnet fortsätter att falla. Det kompenserar för den snustorra sommaren som snart är förbi.
 
Jag lyssnar på en sorgsen spellista på Spotify för att komma in i stämningen. Jag skriver alltid bättre när jag mår sämre. Jag har ingenting att vara ledsen över, men jag kommer fort in i känslan. Den liksom sköljer över mig. Påminner mig om allt som skaver. Om allt som kunde varit bättre.
 
I lite mer än fyra månader har jag kallat Stockholm för mitt hem. Jag har sprungit ner för rulltrapporna på tunnelbanestationen för att hinna med tåget som precis ska gå, fastän det kommer ett nytt om ett par minuter, och jag har strosat längs stadens gator, först i förvirring, men sedan som om jag aldrig gjort något annat.
 
På måndag är det två veckor kvar på Summer camp. Två ynka veckor kvar av artikelskrivande, SEO-tänk och härliga människor. Jag har redan separationsångest. Från dem och från Stockholm. Ja, från allt egentligen. Redan nu pratar jag om "när jag flyttar tillbaka hit", för jag vet att det kommer hända. Det kommer bli så. Det kanske kommer några städer eller länder emellan, kanske en resa eller två, men jag kommer att komma tillbaka. Jag bara vet att det kommer att bli så.
 
Jag räknar ner tills jag flyttar, men det är inte det enda jag räknar ner till. Runt hörnet väntar en resa till New York också. Nu är det mindre än en månad dit. Min wanderlust får mig att klättra på väggarna, så resan kommer mycket lägligt. Om en kunde resa hela livet, så skulle jag göra det. Det finns inget bättre än att resa, upptäcka nya saker och vara i rörelse. 
 
Samtidigt som separationsångesten flåsar mig i nacken ser jag fram emot hösten. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv. Jag vet inte riktigt vad jag vill, men jag vet att jag är på väg dit. Jag har tackat ja till en kurs i genusvetenskap på distans Jag säger till mig själv att "det är okej att ta en paus" samtidigt som alla målmedvetna människor runt omkring mig frågar vad "mitt nästa steg" är. 
 
Jag låter fingrarna dansa över tangentbordet. Penna och papper i all ära, men det finns inget som känns lika naturligt som detta. Det knyter sig i magen när jag tänker på oordningen som är mitt liv, men egentligen, hur många 21-åringar har sitt liv figured out? Jag måste verkligen sluta jämföra mig själv med andra. Allting kommer lösa sig till slut. Det är i alla fall vad alla säger, precis efter att de frågat "vad jag vill göra när jag blir stor". 

Håkan, Ullevi och Göteborg.

 
Hallå där människor. I helgen var jag till Göteborg för att gå på konsert. På väg ner till Näre på fredagen fastnade jag i tågköer och kom fram två timmar senare än tänkt. Vi bilade ner på lördagsförmiddagen med Håkan spelandes ur högtalarna. 
 

Hade sällskap av Amanda och Alex, här iförda regnponchos. Det regnade om vartannat när vi köade och blå himmel var det sällsyntaste vi visste. 

Lagom till att konserten började sprack himmelen upp. Det var magiskt! Ju längre konserten höll på, desto närmare scenen kom jag. Publikhavet rörde sig fort framåt och jag bara åkte med. 

Tyckte att Amanda Jenssen var den bästa gästartisten av dem alla. Hoppas hon släpper ny musik snart! 

Efter alldeles för många timmar ståendes gjorde min rygg och mina fötter ont, men jag kunde inte låta bli att dansa. Det var ett absolut måste. Jag trodde att min röst skulle svika mig dagen efter, men den höll som tur var. Håkan på Ullevi var verkligen magiskt! 

 
Håkan avslutade på topp och en liten del av mig sörjer att han kommer ta ett par års paus nu, men det innebär också ny musik när han väl kommer tillbaka! Längtar redan och hoppas innerligt att den blir bättre än det senaste albumet.
 
Söndagen spenderade vi inne på Liseberg och Håkans utställning Klubbland. Den var fin, vet inte riktigt vad jag förväntade mig. Efter denna Göteborgshelg är jag lite sugen på att flytta ner och prova vingarna där, men känns som att det kan vara rätt annorlunda jämfört med hur det är i Stockholm. 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.