Tankar på ett tåg från Stockholm till Hallsberg.

Nu sitter jag på tåget påväg mot Hallsberg. Hem till Närke. Jag lyssnar på Thomas Stenström och försöker samla energi. Det fungerar inte. Jag känner det i hela min kropp – denna vecka har tagit hårt på mig. Och det är bara torsdag. Jag känner mig inte utvilad när jag vaknar upp på morgonen. Det är nästan som att jag blir ännu mer sliten under natten. Varje dag har jag gått hem från praktiken med en huvudvärk som aldrig riktigt försvinner. Det är bara ett konstant tryck. 
 
Stod still på centralen förut. Såg hur alla andra gick med snabba steg genom vänthallen med kabinväskor efter sig. Påskledigheten. De var påväg hem, precis som jag.
 
Jag har börjat hitta min rytm där. I Stockholm. Börjat bygga upp någon slags vardag, något slags liv. Jag är inte helt vilse i tunnelbanesystemet längre och jag förstår på ett ungefär vilka stadsdelar som är vilka. Ibland känner jag att här vill jag stanna för evigt. Ibland vill jag att Stockholm ska bli min stad, på riktigt. 
 
Stockholm - Hallsberg. En tågsträcka utan byten. Raka vägen hem. Jag kan vara borta hur länge som helst, men hemma kommer alltid att vara hemma. Drömmer mig tilbaka till Stockholm. Till konserter på Gröna lund och svala kvällar i parker. Till att söndagsstrosa på museum och gå på smala kullerstensgator i Gamla stan. 
 
Jag måste verkligen sluta romantisera kullerstensgator. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback