Hösten tar mig.


Ph; mitt bland studentboendena. 
Ph; Maggio på Folkets park i Huskvarna gjorde min fredagskväll. 
Ph; skolarbete på Espresso House. 

Hallå där människor! Nu är det söndag och den här veckan har mer eller mindre sprungit ifrån mig. Tiden till att uppdatera här har inte riktigt funnits. I måndags blev det en heldag i skolan med föreläsningar och grupparbete och de få timmar som var kvar av dygnet spenderades genom att titta på tv-serie. I tisdagsonsdags och torsdags fylldes mina dagar av grupparbete och annat plugg. Livet som student är inte bara hopp och lek. Som tur är känner jag mig inte fullt lika stressad längre, men jag kan inte heller påstå att jag är avslappnad. Detta med att jag skulle ta det lugnt och ta hand om mig själv när jag flyttade tillbaka till Jönköping. Köpenhamn om mindre än två veckor känns mer än välbehövligt just nu. 

fredags var det ännu en heldag med diverse former av skolarbete. Framåt kvällen tog jag mig till Huskvarna för att gå på Maggio. Hon var jättebra och jag ångrar inte för en sekund att jag köpte biljett! Jag förstår inte hur en människa kan skapa så himla mycket vackert?! Avundas folk som kan skriva så vackert. Vill också. Igår spenderade jag, Jessica och Mathilda x antal timmar med att spana på människor på Espresso House för vårt grupparbete. Jag måste nog erkänna att det ändå är lite av en favoritsyssla. Människor är väldigt intressanta ändå. Liksom gårdagen sitter vi även idag på Espresso House. Jag kan tänka mig värre helg-måsten än att hänga på café. Det bästa är att jag får CSN för det också. 

Annars då? Jag försöker att int stressa mer än nödvändigt, men det är svårt när min "att göra"-lista är så lång. Jag går emot vädret och strosar runt i kjol, fastän höstkylan inte går att ignorera längre. Det är många människor som säger att de längtat efter höstmörkret. Efter tända ljus och löv som smulas sönder under skosulorna. Jag är inte en av dem. Det känns som att hösten tar ett kallt grepp om mig och jag måste hitta små ljusglimtar i vardagen för att inte gå ner mig helt. På senaste tiden har mitt humör växlat en hel del – jag hoppas nästan att det är hösten som gör ett försök till att spela mig ett spratt. 

Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback