Öppnas i händelse av min död av Liane Moriarty

 
Öppnas i händelse av min död är en bok jag började läsa i slutet av sommaren, men tiden räckte inte riktigt till mellan jobb, hejdå:n och flytt. Den hamnade i en av flyttlådorna och sen på nattduksbordet, där den mer såg ut som prydnad än något jag läste ur. För ett par dagar sedan bestämde jag mig för att avsätta tid för skönlitterär läsning igen. Jag ska erkänna: boken var förvirrande, iallafall första halvan, och jag tyckte egentligen att epilogen var det bästa med hela boken. På baksidan av boken står det: 
 
Tänk dig att din man har skrivit ett brev till dig, ett brev som bara får öppnas efter hans död. Föreställ dig att brevet innehåller hans mörkaste hemlighet. En hemlight som kan rasera inte bara det liv ni har byggt tillsammans, utan också andras. Tänk dig att du hittar det här brevet när din man fortfarande lever. 
 
Cecilia har allt. Hon är lyckligt gift med John-Paul, har tre vackra döttrar och driver ett framgångsrikt företag. En dag hittar hon av en slump ett förslutet brev. På kuvertet känner hon genast igen John-Pauls handstil: Till min hustru, Cecilia Fitzpatrick. Öppnas i händelse av min död. Det är ett brev som det aldrig var tänkt att hon skulle läsa. Och när hon väl öppnat det kommer ingenting längre att vara som förut. 
 
Jag skulle nog inte rekommendera någon att läsa den här boken för att hen bara måste, men den lyckades ändå få mig att vända blad. Den lyckades ändå få igång min läsning igen, och det gör den ju inte alldeles för dålig. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback