Obetydligt tankesnurr.

Här sitter jag. Väntar. Tänker. Bara är. Imorse hade jag energi, nu har jag ingen alls. Jag skakade mattor, skurade golv och diskade. Jag skickade mejl som legat för länge i utkorgen och bäddade rent i sängen. Jag hade en sån där produktiv förmiddag. Min datorstol snurrar runt, runt, runt. På golvet ligger en opackad cabinväska och på skrivbordet står ett vattenglas. Mina händer är torra. Jag dricker sällan vatten, men idag så. Förhoppningsvis gör det att mina händer inte känns som sandpapper. På datorskärmen syns ett dokument och en inspelning – jag ska transkribera en intervju, men jag kommer ingenstans. Det är bland det tråkigaste jag vet. 
 
Jag tänker på boken som samlar damm på mitt nattduksbord. Igår vände jag blad i den för första gången på flera veckor. Tänker på hur skönt jag brukade tycka det var att försvinna bort, in i en annan värld. Jag brukade läsa mycket och ofta, precis som jag brukade skriva mycket och ofta. Min fristad. Jag kommer inte ihåg när jag slutade. Det var inget tvärt slut, det bara tonade ut. Försvann. Jag tror att det är dags för mitt bokintresse att återuppstå. Ibland finns det trots allt inget bättre än att vira in sig i en filt med en bok som enda sällskap. Jag borde antagligen sluta vara uppkopplad hela tiden också. Det är en av flera dåliga vanor jag har. Kul. Ledord för hösten: mer vatten, mer böcker och mindre mobil.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback