Turista runt i ett höstigt Köpenhamn.

 
Jag visste inte att Köpenhamn var så fint, och då har jag ändå bara sett en liten del. Efter en förmiddag fylld med shoppning gick vi tillbaka till vårt hostel för att lämna alla inköp. På eftermiddagen stod turistande på schemat, så vi tog våra kameror och gick ut. Vi hade inte gjort mycket research om Köpenhamn innan vi kom dit, så det enda som stod på min  "saker att se"-listan innan var Tivoli, Christiania och Den lille havfrue. Tyvärr råkade vi pricka in resan precis när Tivoli hade stängt för sommaren för att öppna först igen till Halloween. Jag ser det som en av anledningarna till att åka tillbaka till Köpenhamn. Jag hade verkligen sett fram emot att gå på Tivoli. 
 

Ph; Christiansborg slott.

Vi stannade vi allt som såg fint ut – precis sånt strosande som jag gillar. Utan att vi visste om det hade vi tagit oss till Christiansborg slott. Fint var det!
 


Vi fortsatte vårt strosande och hittade ett himla fint krypin! Jag gillar verkligen att hitta ställen en inte hade planerat att gå till, men som överraskar en. Precis innan vi hittade detta ställe höll jag på att bli påkörd av ett helt gäng cyklister. Jag har kommit fram till att jag inte agerar vettigt i panik. Antingen försöker jag ta mig därifrån, utan att lyckas, eller så fryser jag fast som ett rådjur, vilket inte heller är att föredra. 
 

Ph; Vor frelsers kirke.
 
Efter en snabb googling på vad en kan göra i Köpenhamn kom Vor frelsers kirke upp. Hur fint att få se Köpenhamn ovanifrån! Ju närmare vi kom, desto mer insåg jag att jag inte skulle kunna ta mig upp. Ibland har jag försökt tvinga mig upp i torn, och då har det gått helt okej, men ibland har det bara sagt stopp. Livet som höjdrädd är inte så glamoröst. Jag stod snällt och väntade medan mina vänner kämpade sig upp till toppen, men jag fick iallafall se bilder på utsikten och det är ju inte fy skam det heller.
 
Ph; en av ingångarna till Christiania.

Sista stoppet på fredagens turisttur var Christiania – en fristad där staten kollar lite åt andra hållet. Det var förbjudet att fota på vissa ställen inne på området, så kameran låg snällt kvar i väskan. Området var stort, men jag trodde faktiskt att det skulle vara större. Att gå omkring där inne var märkligt. Det var lite som ett miniatyrsamhälle. Jag tycker det är intressant att det är en turistattraktion och hur ett sådant område tillåtits vara kvar så länge som det faktiskt funnits. Det var sevärt, men jag skulle inte få för mig att gå in där helt själv. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback