Cravar städer.

Jag cravar Belgien så sinnes mycket. Jag kollar igenom mina instagrambilder. Soliga dagar vid Graslei och vimpelprydda kullerstensgator. Jag tänker på trånga rökrum, varma våfflor och att varje ölsort hade ett eget glas. Mitt främsta transportmedel var en cykel och det som skrämde mig mest var spårvagnspåren. Jag saknar timmarna jag spenderade vid Graslei eller i Citadel park med en bok. Jag saknar att dansa in i natten och sedan cykla hem medan solen går upp. Jag saknar att inte behöva planera, att inte behöva tänka – allting kom så naturligt. Att ha kul var min högsta prioritet och livet i Sverige verkade så avlägset. Ibland saknar jag personen jag var, där, i min lilla Gent-bubbla. Hon som släppte alla problem eller lämnade dem till sitt framtida jag. Samtidigt som jag förstod att det bara var en tillfällig lösning, så var det nog precis det jag behövde. Jag saknar att bo så centralt och att kunna resa utan att det var någon större grej. 
 
Det kändes verkligen som ett slag i magen när vi fick reda på att vi skulle bli tvungna att läsa ekonomikurser i Paris. Marken raserades. Ingen vår i Paris. Inga baguetter eller gatuhörnskaféer. Ingen "sitta och dricka vin vid Eiffeltornet"-idyll. Utlandsterminen blev inte som jag hade tänkt mig, men det blir väl saker sällan? Belgien blev så jäkla fint och i nuläget så vet jag inte riktigt hur jag ska kunna toppa det, fastän jag vet att det kommer att komma fler sinnes nice perioder. Förutom att se Jonas Gardell och Håkan, så ser jag verkligen fram emot att gå vilse i Stockholm i vår. 
 
Stockholm. En ny stad att utforska. Att gå vilse i. Jag längtar. En till stad att känna sig hemma i. Förhoppningsvis. Iallafall för ett par månader. Allt jag kan tänka på är hur jag ska turista sönder staden. Jag ska göra allt det där som alla andra blint ser förbi. Ibland tänker jag att jag är mer peppad över att bo i Stockholm än över min praktikplats. Kanske är för att jag vet mer om staden än praktikplatsen. Kanske är det för att jag är lite för rädd för att tänka på vad som kommer att hända efter praktiken. Antagligen det sistnämnda. Ingenting ger mig så mycket tankesnurr som framtidstänk. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback