"It's so simple but we can't stay."


Så... I fredags hade jag min sista föreläsning och människorna ovan är en del av min intercultural management and marketing-klass. Ett rätt så skönt gäng som alla vill resa och upptäcka världen. Fint med så många resesjälar på ett och samma ställe. Vill för alltid omge mig med människor som har wanderlust. 


Efter lektionen tog jag mitt pickpack och cyklade till Citadel park. Läste bok, tittade på människor och njöt av vädret. En måste verkligen passa på, för solsken i Gent är en sällsynt händelse.


lördags bestämde jag mig för att cykla till Blaarmeersen – en sjö omringad av skog, camping och sportanläggning. På vägen dit såg jag himla mycket får och för ett ögonblick kändes det som att jag var på landet igen. Stadslivet i all ära, men jag tror jag börjar sakna lantlivet en aning. 


Jag brukar inte tänka på att jag faktiskt är utomlands, men när jag kom fram till stranden fick jag ett aha-moment. Gent är verkligen en perfekt stad – den har allt! Jag är så himla kär i Gent att det är sinnes.

 
Efter ett par timmar av solning och läsning bestämde jag mig för att utforska naturområdena runt Blaarmeersen. Tyvärr i klänning och ballerinaskor, vilket inte rekommenderas. Jag ska ha det i åtanke när jag ger mig iväg för att utforska Gents naturreservat senare i juni. 
 

Framåt kvällen mötte jag upp dessa människor för biljard. Sedan jag kom till Gent har jag spelat mer biljard än jag någonsin gjort förr, men på något sätt blir jag bara sämre och sämre. Kan inte ens förklara varför. Det blev en himla bra kväll på Overpoort fylld med dans och skriksjungande ända tills det blev ljust ute igen. 

Igår var jag en alldeles för trött människa, men det var det verkligen värt. På morgonen bestämde jag mig för att jag ville ha lite mer äventyr innan jag åker hem till landet lagom. Det resulterade i en tur och retur till Berlin veckan innan jag åker tillbaka till Sverige. Jag är så pepp! Kvällen spenderades hemma hos Susanna där vi kollade på film. Läs: hon kollade film, jag halvsov och sedan pratade vi om livet. Fint och så iallafall. 

Idag har regnet öst ner utanför fönstret och om jag fick välja skulle jag inte ens gå ut idag. Önsketänkande, men bara en aning. Jag har stjärnat nästan varenda turistgrej i Berlin och det jag är mest taggad på är East Side Gallery. Ser fram emot de kommande veckorna så himla mycket!

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

En trasig tvåsamhet ur balans.

Jag saknar att ha en to-go-to människa. Att det alltid finns någon som lyssnar på mina meningslösa utläggningar och knäppa diskussioner om meningen med livet. På mina halvdana livskriser när det känns som att marken raserar under mina fötter. På mina ologiska drömmar som egentligen inte har någon betydelse överhuvudtaget. Jag saknar att ha någon att luta mig mot. Att ha någon att dansa med. Någon att glömma bort verkligheten med. Någon som bedövar och försöker ge mig nya perspektiv. Att ha någon att framtidsdrömma med. Jag saknar att vara en självklarhet. Jag saknar de vi brukade vara. 
 
Det finns mycket att sakna, men också mycket som jag mer än gärna vill ta avstånd ifrån. Känslan av att känna mig otillräcklig. Onödig. Överflödig. Som ett andrahandsval. Kanske var det aldrig så att vi skulle vara en evighetsgrej. Avstånd och tid leder till förändring. Vi förändrades. För länge sen var vi en fungerande tvåsamhet. Nu är vi två trasiga delar ur balans. Ur fas. Och jag tror inte att vi kommer komma i fas igen. 
 
Vi är en fin, men aningen komplicerad, historia med ett tvärt slut. Vi hittade varandra när vi försökte hitta oss själva. Tillsammans växte vi upp och formade varandra. Vi blev filmkvällar, djupa samtal och alkoholrus. Vi blev dagsutflykter, släktkalas och trygga famnar. Vi blev allt det där som vi behövde vara för varandra, men jag antar att allting bleknar i solen så småningom. Det kanske bara var en tidsfråga. 
 
Du tvingar mig att omprioritera. Att ompröva precis allt. Jag är inte säker på någonting längre. Allting krackelerar. Ibland skaver allt så mycket att jag glömmer bort alltihop. Det är lättare att bara stänga av – skjuta åt sidan. Det är ett problem för framtida mig. Jag har pratat, ältat, om detta om och om igen och nu är det stopp. Vi tvärbromsade. Kraschade. Det finns inte mycket mer att säga om saken. Allting har redan blivit sagt. Det finns inga ord som kan laga sprickorna. Jag vet inte vad som är svårast: att hitta någon som kan fylla tomrummet eller att hitta mig själv igen, utan dig. 

Exit games, museum Dr. Guislain och pizza i park.


Ph; möttes av detta när vi kom till museumet. Sinnes fint. 

Hallå där! Jag har 21 dagar kvar i denna idyll till stad. Tre veckor. Det är verkligen ingenting! Vill inte komma tillbaka till verkligheten. Jag har haft flera månader här, men upptäcker ständigt nya platser att se och nya saker att göra. I tisdags hade vi redovisning på vår PR-uppgift – en mindre sak att behöva plugga! Det märks verkligen att det här är slutspurten av skolan. Klagar inte på det dock. 

Igår gjorde jag klart min sista inlämningsuppgift, vilket känns skönt men knäppt. Utlandsterminen som vi pratade om i en evighet försvann så fort. Hann knappt blinka. Framåt kvällen åt det hamburgare på Ellis och letades ledtrådar i Exit games. Tänk er Boda Borg, fast i bara ett rum, i en timme, och med mer tankekraft än muskelkraft. Team Sverige-Tyskland var på topp, fastän jag irrade runt i rummet som jag vet inte vad. 


Phs; en del av utställningen på museumet.

Idag hade jag föreläsning och efteråt gick vi på ett musuem om psykiatrin. Jag gillade det starkt + att det var på engelska. Tips, tips, tips! Vill egentligen bara djupdyka ner i allt som har med psykiatri att göra. Det är så sinnes intressant! Människor är så sinnes intressanta. Överanvänder kanske orden spännandeintressanta och speciella, eller så har jag insett att "min hobby är att fundera ut hur människor fungerar". 



Framåt eftermiddagen tog vi vara på det lilla av solen som lyckades sippra igenom molnen. Bra ätbarheter gjorde magen glad och bra människor gjorde själen glad. Dumt att klaga. Framåt kvällen hade jag skypedejt med en sinnes bra människa. Efteråt hade jag färre vilsna tankar och ett google docs som välkomnar all sorts text. Fint. Drömmigt. Bra. Men framförallt välbehövligt. 



Efteråt packade jag ner kameran och boken i min tygpåse och traskade iväg till Graslei. Det finns få ställen som gör det så lätt att andas som Graslei. Favoritplatsen, for sure. Önskar att jag hade ett liknande ställe i Jönköping. Det är prio ett när jag kommer tillbaka dit. Å ena sidan vill jag att varenda kotte jag känner ska få se denna underbara stad, men å andra sidan vill jag bara stänga ute omvärlden och låta Gent vara min egna lilla bubbla. 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.
 

Gravensteen


Hallå där. För tillfället lyssnar jag på en alldeles för gammal spellista på spotify och har precis redigerat dagens bilder. Hela eftermiddagen har jag myst runt i pyjamasbyxor och skjorta – det finns ju värre saker att göra en måndag. Jag har däremot inte bara myst runt idag, utan jag har turistat och skrivit mer på PR-uppgiften också. 
 

Efter nästan 4 månader här var det dags att besöka Gravensteen – en borg som ligger mitt i Gent. Jag tror att den ingår i "turistsaker en måste göra i Gent", så nu kan jag checka av den!
 

Var inte själv om att turista, utan hade ju denna människa som sällskap också. 
 

Inne i borgen fanns det olika rum, däribland detta, men de flesta rummen var fyllda med svärd, handbojor och andra "se men inte röra"-saker. Vi hade hört att det skulle finnas en tortyrkammare inuti borgen, men tyvärr hade människor överhypat hela grejen.
 
 
Istället kom vi ner till ett stort, men mörkt, rum och det enda som fanns där var en brunn. Kul. Vi gick därifrån, något besvikna, medan borgen invaderades av skolklasser. Borde verkligen turista mer, men jag har en känsla av att det kommer bli mycket mer sånt den närmaste tiden! 

Jag har aldrig sagt att jag är bra på sport eller spel.

Ph; en annan del av Gent. 
Ph; en kan tydligen beställa 1 meter öl här. Kul grej för alla öldrickare.
Ph; och så kan en spela biljard. 

Hallå där! Ännu en vecka har lidit mot sitt slut och vi är redan inne på nästa. Det känns som att tiden springer iväg. I torsdags hade jag föreläsning och kvällen bjöd på filmkväll hemma hos Susanna och skypedejt inpå småtimmarna. Alltid lika trevligt. I fredags hade jag ännu en föreläsning och därefter PR-uppgiften som snällt väntade på mig. I lördags skrevs det ännu mer PR, varvat med serietittande såklart. Framåt kvällen var det dags att visa upp sina allra bästa biljardskills. Känner mer att biljard är ödets spel och att jag var nöjd bara jag träffade något. Igår skrevs det ännu mer PR och kvällen spenderades bowlandes. Bowling är nog också ödets spel förresten, och jag och ödet är inte riktigt överens nuförtiden. 
 
Vi är inne på sista veckan med föreläsningar och de väldigt lugna veckorna i juni låter bara bättre och bättre. Plötsligt känns det så verkligt att erasmustiden snart är slut. Det kommer gå så fort. Anyway, dags att börja denna måndag på riktigt! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.

Ett par dagar i maj.

Ph; random bakgata. 

Hallå där. Jag har lyckats vända min dygnsrytm upp och ner, och dessutom fått tillbaka min förkylning. Jag tror att jag varit mer sjuk under denna utlandstermin än vad jag brukar vara på ett år eller två. Det är sinnes. Antar att det är kroppen som säger ifrån och uppmanar mig att göra i princip ingenting alls. För en gångs skull lyssnar jag på min kropp, vilket betyder mer hemmahäng och mindre dansa halva natten. Trist och så vidare. De senaste dagarna har jag varvat skolarbete med tvätt, disk och serietittande. Nu är det förresten mindre än en månad tills jag är tillbaka på svensk mark! Tiden går himla fort när en har roligt.

Jag kan inte ta tankarna ifrån var eller när mitt nästa äventyr äger rum, men jag kan knappt vänta. Jag känner att hemlängtan börjar smyga sig på. Den gör sig påmind ibland. Det kommer bli skönt att komma hem igen, men också väldigt ovant. Jag kan inte heller förstå att det snart är sommar. Vart tog denna vår vägen egentligen? Det kommer bli spännande att komma tillbaka till Sverige – fastän min Gent-bubbla varit helt otrolig, så tror jag att mellanmjölkslandet har ett par spännande saker att erbjuda också. 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Hallerbos och dagarna före.

Phs; resesällskapet, jag och en hel del natur.

Hallå där! Idag är det söndag och jag har varit på en liten tripp till Hallerbos, vilket är en skog utanför Bryssel. Egentligen skulle skogen vara full av lila blommor, vilket skulle vara en helt otrolig syn. Tyvärr kom vi ett par veckor för sent då blommorna redan blommat över. Vi lyckades hitta ett par blommor iallafall, men det hade nog varit ännu finare om flera blommor hade blommat. Jag är inte mycket till skogsmänniska, men det var himla fridfullt att strosa runt i skogen.
 
torsdags hade jag inga föreläsningar och kunde istället sitta vid Graslei och läsa bok. Himla skönt! I fredags hade jag föreläsning och efteråt gick jag, Isi och Jamie till Graslei för att äta våfflor. Kan inte klaga på det! Framåt kvällen väntade himla mycket dans med bra sällskap. Igår var en himla seg dag som sedan mynnade ut i ett födelsedagsfirande! Mycket fint och festligt! 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

En tisdag och en onsdag i maj.

Phs; Gent är fint. 

Hallå där! Igår hade jag föreläsningar hela eftermiddagen, men som tur är så är det inte så många föreläsningar kvar. Vi har kommit till den tiden på terminen då uppgifter ska in och arbeten ska skrivas klart. Igår lämnade jag in en uppgift och idag skickade jag in en till. Imorgon är det dags att ta itu med PR arbetet som legat halvgjort i google drive-mappen ett tag nu. Gårkvällen spenderades på fest hos klasskompis. Det krävs inte många kvadratmeter för att styra ihop en bra fest, det är iallafall bevisat. Det kändes himla härligt att att prata om drömbilar och kärleken till katter, på något vis. Ibland behöver det inte vara mer komplicerat än så. 
 
Idag har jag pratat med ett kärt födelsedagsbarn, pluggat, läst ut min bok vid Graslei, fotat och skypeat med en saknad vän. Det är underligt hur sällan en kan höras av, men när en väl gör det så är det precis som förr. Det finns ingen annan jag hellre skulle vilja klura över livets stora frågor med. Himla fint! Jag tror att Graslei är min nya favoritplats här i Gent. Det enda jag är rädd för är att råka tappa mina ballerinaskor i kanalen. Fastän att gå barfota hem genom Gent låter otroligt drömmigt på något sätt, så har jag svårt att tänka mig att det är så i verkligheten. Till skillnad från tappade ballerinaskor, så såg jag något himla drömmigt och verkligt idag – nämligen ett gammalt par cykla sida vid sida längs kanalen. En måste uppskatta det vardagsfina, det har en tendens till att försvinna alldeles för fort. Summa summarum: det har varit en himla bra dag! 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.

"Jag dansar tills det inte känns så tragiskt."


Ph; Simple Plan konsert – så himla, himla, himla välbehövligt. 

Tänker tillbaka på gårdagen. Det var plugg och sol, och så häng på innergården. Det var The Bottom Line och ROAM som förband och sedan dans, dans, dans till Simple Plan. Det var drömmigt. Nostalgi. Så himla välbehövligt. Det var länge sen jag var så lycklig, men där, i folkhavet, där var jag lycklig. Tid och rum liksom försvann och jag slungades tillbaka till en tid av vilsenhet. Den vilsenheten som sedan blev klarhet, som jag sedan lyckats tappa bort igen. Det kändes skönt att, om så bara för ett par timmar, lyssna på musik som får allt att kännas lite mindre svårt och vilset. Att bara försvinna in i ett folkhav medan musik dånar ut från högtalare är mer terapi än en tror. 
 
I skrivande stund går Maggios album på repeat och jag pendlar mellan att titta på en halvdan serie och skriva på en reflektion om international days. Multi-tasking har aldrig varit min starka sida, men jag fortsätter att envisas med det. Idag har jag gått från att halvt dansa längs den kullerstensprydda shoppinggatan till att vilja stänga in mig på mitt rum och ha serie-maraton för mig själv. Ibland kan det vara så, och det är okej. 

Ha det fint. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Plugg, parkhäng och mat på hjul.


Ph1-3; Food truck festival.
Ph; Graslei. 

Hallå där! Ännu en solig dag här i Gent. Fina, fina Gent. 40 dagar kvar i denna sommaridyll. Gårdagen kan enkelt sammanfattas med plugg, parkhäng, mat från food truck festivalen och uteservering efteråt. Under ett par dagar har Korenmarkt förvandlats till en food truck festival och det är människor överallt. Igår bestämde jag och Sophia oss för att äta indiskt, vilket var en stor succé! Jag söjer att jag inte är kvar här till Gentse feesten som är under 10 dagar i juli. Tänk vad mycket fest, och tänk vad mycket ätbarheter! Denna dag kommer vara snarlik gårdagen, men inte mig emot! Jag försöker spendera så mycket tid som möjligt ute i solen – nästa vecka försvinner den igen. Dagens album kommer utan tvekan vara Maggios nya. Det kommer gå på repeat. 

Anyway, hoppas ni har det topp. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

"Vill dansa tills jag glömmer vem jag är."

Ph; Citadel park är ett himla bra ställe att hänga på.

Hallå där! Solen har äntligen hittat till Gent och jag hade sinnes mycket sommarkänslor idag. Fastän maj knappt börjat, så känns det bara som att juni står runt hörnet och väntar. Jag kan knappt vänta – soldyrkaren inom jublar. I måndags stod plugg på schemat, vilket har och kommer fortsätta att prägla denna vecka. I tisdags hade jag en heldag i skolan där jag lyssnade på gästföreläsare på international days. En del intressanta, och en del mindre intressanta. Detta höll i sig tills igår då jag lyssnade på en till föreläsning och sedan gick på lektion. Låtsades vara en duktig student och hamnade i biblioteket – försvann därifrån illa kvickt när datorn höll på att dö. Kvällen spenderades skypeandes med en himla saknad vän. 

Idag har jag ätit frukost i mitt fönster, hängt lite för mycket på mitt tvättomatställe (vilket är himla tråkigt, men nödvändigt) och hetsat lite för mycket över det sinnes bra vädret! Framåt eftermiddagen mötte jag upp Sophia på Starbucks. Det gör lite ont i själen att behöva sitta inne och plugga medan andra människor njuter ute i solen. Efter ett tag bestämde vi oss för att vi varit tillräckligt produktiva, köpte varsin street waffle och strosade iväg mot Citadel park. Vi ockuperade gräset med filt och ätbarheter medan vi avundsjukt kollade på alla människor som spelade kubb. Jag vill också. Jag är allt annat än bra på kubb, men jag vill också. Det hör liksom vädret till. 
 
Annars då? Jag är förkyld och jag pendlar från att "andas in ögonblicket" till att vilja krypa ner i sängen och dra täcket över mig. Jag är irriterad på människor som förminskar min framtidsångest och sätter mer värde i ålder än nödvändigt. Ålder är bara en siffra. Jag är less på människor som upprätthåller patriarkatet. Och så är jag irriterad över komplicerade människor och hur jag verkar fungera som en magnet för dem. De finns överallt. Mitt nya motto borde vara: våga vägra komplicerade människor. Vill bara att allt ska vara lätt och dramafritt. Är det så mycket att begära? 
 
Förutom alla dåliga och irriterande sakerna så tänker jag också på hur mycket av Gent jag har kvar att upptäcka. Jag tänker också på att jag snart är på hemmaplan igen, och på road trips och häng med fina vänner som kommer ske i sommar. Jag tänker på hur kul det vore att prova på pole dance och att jag inte riktigt känner ett behov av att åka tillbaka till Sverige. Sommar i Gent låter inte så dumt, men mitt bankkonto hävdar motsatsen. Jag tänker på hur hemma Gent känns och hur långt bort studentlivet i Jönköping egentligen känns. Jag tänker på att en saknad vän kommer och hälsar på i juni och hur fint det kommer vara. Jag tänker rätt mycket helt enkelt. 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses!

Dans, födelsedagsfirande, plugg och bio.






Hallå där! Nu är även vecka 17 slut och vi har lämnat april. Maj, jag är redo! Precis som dagarna innan har plugg varit i fokus, vilket var det enda jag gjorde i onsdags. Det var så det kändes iallafall. I torsdags väntade lektion och plugg på Simon says. Torsdagen avslutades och fredagen började på Siouxs dansgolv. Fint ändå.

fredags väntade ännu en lektion och sedan hade vi ett födelsedagsbarn att fira! Det gjordes med sushi, bowling, barhäng, korridorsfest och Charlatan. Jag kan inte påstå att jag är sushifrälst och om jag skulle välja mellan pizza och sushi, så skulle jag välja pizza alla dagar i veckan. Det var värt ett försök iallafall! Förutom allt det roliga som hände, så råkade jag också cykla in i en stolpe innan kvällen ens hade börjat. Fick 300% uppmärksamhet av människor som råkade vara i närheten och de var himla hjälpsamma. Jag har tagit min klantighet till en ny nivå. Förstår fortfarande inte riktigt hur jag lyckades. Jag antar att det var en tidsfråga. 

Igår lämnade jag bara rummet för att leta efter närmaste apotek. Serier och plugg höll mig sällskap medan jag klagade över att min kropp kapitulerade. Det kändes himla välbehövligt att ha en lugn hemmadag. Måste införa fler såna. Idag har det solats och pluggats, med avbrott för att klaga på min förkylning. Egentligen kanske att strosa runt i kjol inte är det bästa klädvalet, men jag gillar det för mycket för att låta bli. Jag antar att förkylningen är priset jag får betala. Kvällen spenderades på bio där nya Marvel-filmen Captain America: Civil War visades. 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses!