Inte ens mitt "Hej!" känns bra.

Detta skrevs för sex dagar sedan: 4011. Bananer. 4595. Veckans kod för gurka. 4379. Nektariner. Fruktkoder. I våras kändes fruktkoder som en mardröm. Hur skulle jag kunna lära mig en massa siffror? Det kändes precis lika svårt som att hitta hem till brukarna förra sommaren när jag jobbade i hemtjänsten. Svårt, men inte omöjligt. Det tog bara två tre veckor innan jag inte cyklade fel längre. 
 
Mina första sommarjobb. Ica och hemtjänsten. Häromdagen frågade en kund hur det gick med mina journalistdrömmar. Jag blev förvånad. När jag var mindre hade jag och en kompis lekt journalister, och de var personerna vi hade intervjuat. Ja, journalistdrömmarna. Vart tog de vägen? De försvann i samma takt som copywriterdrömmen kom. Och nu, vad har jag ens för drömmar? Resa. Uppleva. Träffa människor. Leva. Slut på drömmar. 
 
I skrivande stund sitter jag och försöker knåpa ihop ett personligt brev till en av alla praktikplatser jag kommer att söka till. Det går inte så bra. Det går faktiskt inte alls. Inte ens mitt "Hej!" känns bra. Nu hade det varit skönt att ha ett förutbestämt brev, ungefär som mitt "manus" när jag sitter i kassan. Jag säger samma saker om och om igen, och de fungerar varje gång. Varje. Gång. Men, i det verkliga livet finns det ingen "detta fungerar varje gång"-garanti. Aldrig. 
 
Detta skrevs idag: jag suddade ut mitt "Hej" och gick ifrån datorn. Ett par timmar senare tog jag upp min mobil, skrev ner ett halvdant intro på mina anteckningar, och tittade vidare på min serie. Igår skrev jag ner den på det tomma A4:t och plötsligt var det inte så tomt längre. Där stod nu en början till ett personligt brev, som inte började med det klassiska och väldigt formella "Hej". Bättre att skriva konstigt och halvdant än att inte skriva alls. Fastän jag knappt kan formulera personliga brev, så är jag småpirrig inför min kommande praktikplats (vilken det än blir). Det känns spännande och nytt, men samtidigt läskigt och så himla, himla seriöst. Jag måste verkligen komma ifatt mig själv. Insikten om att jag är 20 år fyllda och snart påbörjar mitt sista år på en treårig högskoleutbildning har inte riktigt landat än. 

Hungerflickan - Hillevi Wahl

 
Just nu lyssnar jag på podden Ofiltrerat och avsnittet med Flora Wiström. Så vettigt och bra! Sist jag var ledig låg jag vid poolen, lapade sol och vände blad efter blad i boken ovan. Hungerflickan är uppföljaren till boken Kärleksbarnet som jag inte har läst, vilket inte är nödvändigt för att förstå handligen i Hungerflickan. Boken är en självbiografi och huvudpersonen är Irmeli. Hennes liv kantas av problemföräldrar, skev kroppsuppfattning och mat som tröst och straff. En stor del av boken utspelar sig i USA – dit Irmeli åker på utbytesår. Men, i drömmarnas land blir Irmelis liv till en mardröm. Hon faller. Djupare och fortare. Och vi får följa hennes trasiga resa hela vägen.

Försökte hitta ett Krunegård-citat jag ville minnas, men glömde bort iallafall.

 
Det är lördag kväll och jag tänker på att det nalkas jobbdag imorgon. Jobb, jobb, jobb. Det är inget att klaga på, men just nu består min vardag inte av så mycket mer. I tisdags hade jag en ledig dag – det innebar lunch och glasspremiär i hamnen med Alva och Becca. Det var himla länge sedan vi tre hängde, så det fanns en hel del att prata om. 
 
Varje gång någon frågar om hur jag hade det i Belgien vet jag inte vad jag ska svara. Det var underbart. Overkligt. Det var fest och trånga dansgolv. Billig öl och pommes i överflöd. Våfflor vid Graslei och att ständigt ta sig fram på två hjul. Det var nya människor och nya lärdomar. Regniga dagar och dimmiga morgonar. Hur sammanfattar en ens allt detta och att känslan av att världen är så liten, fast ändå så har en inte ens upptäckt hälften? 
 
torsdags bjöd jag in mig själv på pannkakor hos mormor och morfar. Definitivt ett bättre avslut på en jobbdag! Anyway, nu ska jag ladda upp inför morgondagens jobbdag. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

En dagstur, en utgång och en teater.

Ph1&2; Gränna.
 
Hallå där! fredags var jag ledig och spenderade därför dagen söderut tillsammans med Alva. Första stoppet gjordes i Jönköping för lunch och för att kolla på mitt rum som jag ska flytta in i till hösten. Jag gav henne en snabb rundvandring i Jönköping som gjorde att jag fick lite hemlängtan. Jönköping är en himla fin stad! Nästa stopp gjordes i polkagrisarnas stad Gränna. Att vara bilist i Gränna var backigt och trångt – jag fick motorstopp flera gånger om och svor åt andra bilister som prompt skulle ge sig in där med både husbilar och husvagnar.
 
Ph3&4; på Visingsö.
 
Sista stoppet innan vi åkte tillbaka hem stod Visingsö för. Verkligen en svensk sommaridyll! Tänk att bo på en ö – fridfullt, men också isolerat på samma gång. Jag är osäker på om jag hade trivts där under en längre period, men det kan ju ändras. Kanske är det jag som står där, om väldigt många år, med en stuga på en ö?
 
Lördagen kom och därmed också jobb. Framåt kvällen blev det grillning, kubb och utgång i Örebro med vänner jag inte sett på ett halvår. Mycket trevligt att uppdatera varandra om vad som hänt på sistone. Precis som resten av världen har jag även gått och letat Pokemon. Tyvärr är det inte ett idealt spel för oss lantsbor då det knappt finns några Pokemon här ute på vischan. Tufft liv och så vidare. 
 
Plötsligr var det söndag och ännu en jobbdag nalkades. Jag har jobbat tre helger av fem nu och jag kan knappt vänta tills jag är ledig! Det kommer bli två tuffa veckor jobbmässigt framöver, men plånboken lär iallafall må bra av det. Jag vill så gärna åka på weekend till Köpenhamn i höst – hoppas verkligen att det händer! Måndag, måndag, måndag. Även den fylld med jobb. Efter jobbet blev jag upphämtad och mötte sedan upp släkten på Lerbäcks teater. Det var dags att se årets sommarteater: Robin Hood. Rekommenderas! 
 
Anyway, Krunegård sjunger att det är tjugo grader kallt ute och det har blivit dags för sängen. Imorgon väntar andra roligheter. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Dagstur till Hjo och Karlsborg.

 
Till skillnad från igår så sitter jag just nu och letar inspiration till mitt CV i min pyjamas. Det ska uppdateras och försöka urskilja sig från mängden. Det har stått på min "att göra"-lista i evigheter, men det har aldrig blivit gjort. Jag försöker iallafall att ta itu med det. Igår blev det traditionsenlig dagstur till Hjo och Karlsborg med de vanliga resesällskapet. På bild har vi morfar, funderandes, under vårt första fikastopp.
 
 
Fastän jag varit till Hjo fler gånger än jag ens kan komma ihåg, så slås jag alltid av samma fina vy. Hjo är en sån mysig och liten stad, och Vättern gör sig alltid bra på bild oavsett var en är. 
 
 
Titta här bara! Ibland så tänker jag att "jag vill alltid bo i närheten av Vättern", men det blir ju ändå lite begränsat. Men vatten, vatten i form av kanal eller sjö vill jag helst bo nära. Det kanske inte är för mycket att ha på sin önskelista? 
 
 
Den minsta resenären, Meya, ville prompt ha glass. Vi gick till vårt stammisglasställe i Hjo – Gula paviljongen! Där gör de sina egna glasstrutar och har alldeles för fin inredning! Det är någonting med vimplar liksom. 
 
 
Tyvärr blev Meyas glass snart övergiven och hennes uppmärksamhet studsade fram och tillbaka som en gummiboll. Barn tar verkligen allting med en klackspark. Ibland önskar jag att livet var så enkelt och att jag också kunde göra det. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Flickvännen - Karolina Ramqvist

Ph; den senaste boken. 
 
När jag kom hem från Gent hittade jag denna bok på nattduksbordet. Halvklar. En post-it lapp satt mellan två sidor som jag, om så bara för en sekund, helt glömt bort att jag läst. Jag var tvungen att läsa ut boken (ogillar när böcker inte är helt utlästa, vilket inte låter så hälsosamt). Iallafall, boken var en present och  jag hade kanske inte plockat den ur bokhyllan i en bokaffär. Tillräckligt bra för att läsa klart, men inte tillräckligt bra för att läsa igen eller pusha andra att läsa.
 
Kort och gott: boken handlar om en kvinna, flickvännen till kriminella John, som känner sig fast. Hon har ett par väninnor, alla flickvänner till kriminella män som jobbar ihop med John. Det är väldigt mycket tankegångar i boken och Karin, som huvudkaraktären heter, tänker mycket på sina val. Om hon inte hade träffat John, hur hade hennes liv sett ut då? Då hade hon inte behövt vara kvar i huset och hon hade haft en fungerande relation till sin familj. Hon hade kanske velat ha barn tillsammans med en man som skulle varit närvarande. En man som hade haft ett vanligt och trist jobb. Men så ser inte Karins liv ut. Det är osäkert om Karin stannar på grund av sin kärlek till John eller livet som han förser henne, men det som är säkert är att hon är fast. 

Söndagstankar.

Det är söndag kväll och jag lyssnar på All time low. Jag har hittat gamla spellistor på min gamla spotify. Det är en trip down memory lane. Jag hade alldeles för många spellistor och nu i efterhand så tänker jag att de egentligen hade kunnat heta svår, missförstådd och trött på livet. Det låter mörkare än vad det egentligen är. Bara sådär lagom melankoliskt. Det har varit dålig uppdatering här på bloggen, men det händer inte särskilt mycket nu. Mitt liv består av jobb, träffa släktingar ibland och att sova. Det är inte mycket mer än så. Ja, och att klura ut en praktikplats till våren.
 
Just nu försöker jag bara ta mig igenom sommaren. Praktiken och livet efter examen håller mig vaken om nätterna. Vad ska du bli? Vad blir man då? Är det kul? Får du jobb då? Det löser sig säkert. Jag. Vet. Inte. Det känns inte som att jag vet någonting. Jag är inte redo. Inte redo för heltidsjobb. Inte redo för vuxenlivet, på riktigt. En del av mig vill bara spela mina gamla spellistor och skrika ner i kudden hur livet känns meningslöst och att ingen förstår. Men en annan del av mig kan knappt vänta på att ta ytterligare ett steg in i vuxenlivet, och att faktiskt anses vara vuxen

Det handlar om dig - Sandra Beijer

 
Påväg till flygplatsen i Berlin började jag läsa Det handlar om dig. Det är Sandra Beijers debutroman, en ungdomsbok, och det var ett självklart val att läsa den. På tåget tillbaka till Gent hade jag läst ut den och det slog mig vilken bra bok jag precis hade läst. Den var rätt lättläst och bladen vände sig mer eller mindre av sig själva. Tiden på resande fot gick väldigt fort med andra ord. Jag har sedan länge läst Sandra Beijers blogg Niotillfem och blivit förälskad i hennes sätt att skriva tusen gånger om. Orden i Det handlar om dig tog mig med storm och letade sig in där det verkligen känns. För att göra det enkelt och kort: boken handlar om kärlek. Ung kärlek. Sån där "jag kan inte leva utan dig och om du inte vill ha mig så raserar hela min värld"-kärlek. Beijer målar upp allt så vackert, till och med det onda som svider och bränner. När jag läste boken önskade jag att jag var sådär galet och blint kär. Det verkar vara en fin känsla, liksom. Läs, läs, läs!

The landline - Rainbow Rowell

 
När jag var i Gent och prompt behövde en bok att läsa så hittade jag denna i en bokaffär 10 minuter bort. Vi får följa Georgie McCool i hennes trassliga kärleksliv medan hon försöker bolla jobbet och familjelivet. Hon och hennes man har varit tillsammans i en evighet, men förhållandet börjar gå sönder i sömmarna. Georgie har varit så fokuserad på sin tv show att allt annat har hamnat i skymundan. Om hon kunde, så skulle hon åka tillbaka i tiden och rätta till sina fel. Det närmaste hon kommer till en tidsmaskin är en gul telefon i hennes flickrum som på något sätt kan ringa tillbaka i tiden. Det är hennes enda chans att rätta till sina misstag – och hon tar den. 
 
Det här är första gången jag läser någonting av Rainbow Rowell, men inte den sista! Fastän boken inte förändrade mitt liv, så fick jag en stunds skön läsning och ibland är det mer än tillräckligt. 

After you - Jojo Moyes

 
Uppföljaren till Livet efter dig/me before youMedan Livet efter dig har kommit in i någon superhype och biopremiär, så har jag vänt blad efter blad på dess uppföljare. Louisa Clark svepte med läsaren i första boken och det gör hon även i den här. Den här boken handlar om rätt och fel, skyldigheter och förpliktelser, men även om sitt livs kärlek och hur en måste försöka ta en dag i taget.
 
Jag blev helt tagen av första boken och kände att det var ett måste att läsa uppföljaren. Jag ville så gärna veta vad som hände sedan. Den här, liksom den första, var en riktig bladvändare, men tyvärr var första boken snäppet bättre. Jag är däremot inte besviken och har bestämt mig för att läsa andra böcker skrivna av Jojo Moyes. Det är någonting med hur hon skriver som jag verkligen gillar. Livet efter dig är även mitt standardtips till människor som inte har något att läsa för tillfället, ifall ni vill ha en himla bra bok att läsa i sommar! 

10 år sedan.

Första juli är en dag med blandade känslor. Det är, och kommer alltid att vara, en dag av sorg och saknad, men det är också en dag av uppskattning. En dag då jag tänker extra mycket på människorna jag har runtomkring mig. Det bränner i bröstet. Det ekar. Allt känns lite tommare än vanligt. Livet är inte rättvist. Jag tänker ofta på allt du inte hann göra, som du inte fick chansen att prova på. Vi pratade aldrig om framtiden eller döden. Kanske för det bättre. Jag hade inte klarat av att veta om dina framtidsplaner, som sen aldrig hade blivit verklighet. 
 
Idag pratar jag konstant om framtiden. Jag pratar om döden och begravningar. Jag har mardrömmar om hur personer i min närhet omkommer i olyckor. Jag tänker på allt du hade kunnat göra och hur du förtjänade bättre. Ibland glömmer jag bort. Förtränger alla minnen, alla tårar och all tomhet. Det känns inte verkligt. Försöker förstå att livet är skört och att våra dagar är räknade. Jag kommer ihåg allt som om det vore igår. Ibland känns det till och med som om det vore igår. Ibland känner jag ingenting alls. Det är bara tomt. Det är stundtals för mycket att ens försöka känna. 
 
Borta men aldrig bortglömd.