Och så tog november slut.


Ph; en mörk måndagskväll.
Ph; Showtime-föreställning.
Ph; i väntan på Spectras music quiz.
 
Hallå där. Jag lyssnar på Här kommer lyckan för hundar som oss och äter den sista fiskmatlådan för denna vecka. Innan jag hann tänka på det så blev det december. Jag halkar omkring i mina vans och huttrar mig fram. Jag lever kvar i efterdyningarna av förra veckans kaos- och stressbreakdowns, fastän de nästan är bortglömda. Det enda som bevisar att de hände är sms skrivna i panik och ihopbitna käkar som försöker fokusera på allt trassligt. Jag har svurit över C-uppsatsen och allt runt omkring den fler gånger än jag kan minnas. Jag pendlar ständigt mellan att det är kul och plågsamt att skriva uppsats – det är en fin linje. Under B-uppsatsen varnade föreläsare oss för att vi skulle börja hata den vi skrev med, men det sa de inte inför C-uppsatsen. Jag hade nog behövt höra den påminnelsen igen, plus en extra: att jag stundtals skulle börja hata mig själv.
 
I fredags klickade jag hem Håkan-biljetter till hans konsert i Örebro i sommar. Det ska bli fint. För varje dag som går så tänker jag att "Örebro kanske inte är en så dum stad att bo i ändå". Det Närke jag stretat emot och nästintill flytt från börjar locka mer och mer. I förrgår gick jag och Jess på showtime-föreställning och igår var vi ett gäng som gick på Spectras music quiz. Vårt lag Question mark kom så förvånansvärt bra placerat att vi applåderade åt oss själva. Nästan skämmigt, men bara nästan.
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback