2016: det började bra men sen gick det utför.

Ph; 9 mest gillade på Instagram. Älskar att merparten av bilderna är utomlandsrelaterade. 
 
2016 alltså. Årsresumé på ingång! I januari hade jag tagit mitt pickpack och flyttat hem till Närke igen. Jag varvade extrajobb på Ica med fika hos släktingar medan jag väntade på att januari skulle ta slut. Det kändes som att januari bara var väntetid och större delen av månaden kände jag mig instängd. I slutet av januari tog jag min resväska och flyttade till Gent i Belgien. Det var dags för den efterlängtade utlandsterminen! Det var bland det läskigaste och bästa jag gjort och jag blev helt förälskad i Gent. 
 

Ph; någonstans i Gent.

februari åt jag belgiska våfflor och turistade i Gent när Jess kom på besök. Jag drack varm choklad nästan jämt och åkte till Leuven där klasskompisar var. Tror jag aldrig gått så mycket på museum eller i kyrkor som på utlandsterminen. En vecka blev jag med cykel och spårvagnsspåren blev min värsta fiende. Med mitt "en måste prova saker en är rädd för"-tänk gick jag och Isi iväg för att klättra på klättervägg. Ångrade mig när jag hade kommit halvvägs upp för väggen. Februari avrundades med en bussresa till Luxemburg. Det var en väldigt fin stad och jag skulle gärna vilja åka tillbaka, fast isåfall när det är lite varmare där.
 

Ph; Luxemburg.
 
Och så plötsligt blev det mars! Under den månaden åkte jag och två andra utbytesstudenter till Mechelen över dagen. Det är en väldigt liten, men fin, stad i Belgien. Samma vecka hamnade jag i ett regnigt Bryssel, men tyvärr tyckte jag inte Bryssel var så kul. Antar att regnet förstörde staden. Sen blev det vårväder i Belgien och jag satte mig på tåget till Brygge, en liten stad i västra Belgien. Jag fikade tydligen en hel del under mars och jag fick prova både tysk och vietnamesisk mat. Verkligen en av fördelarna med att vara omringad av olika nationaliteter! 

I mitten av mars åkte jag till Amsterdam! Gillade verkligen den staden. Kändes som att vi inte ens hann göra hälften av alla saker som en kunde göra. Jag och mitt resesällskap tog tåget tillbaka till Gent efter ett par dag för att turista omkring där. Sen var det dags fär nästa resa i min kalender: tågluff! Efter en fika i Lille kom vi fram till Paris. Väl där turistade vi tills våra fötter värkte, men det var det värt. Känns däremot inte som att jag är "klar" med Paris heller... Måste åka tillbaka! 
 

Ph; Amsterdam. 
 
Slutet av mars och början på april spenderades i Barcelona. Att åka tåg dit från Paris var inte nådigt, men det gick att genomlida. Där blev det inte lika mycket turistande, men jag passade på att njuta av värmen så mycket jag kunde! Vi bytte hostel titt som tätt och kände oss väl som lite mer rutinerade backpackers. Efter Barcelona åkte vi till Marseille och Nice i södra Frankrike. Ett par dagar senare var vi plötsligt i Italien och Milano. Pizza och pasta gjorde mig glad, men till och med den lyckan kunde inte väga upp för att vårt flyg från München hade blivit inställt. Sen hamnade vi i Zürich där det var skamligt dyrt men fint. Schweiz är verkligen ett land jag vill tillbaka till. 
 
Därefter var vid framme vid vårt sista stopp på tågluffen: München i Tyskland. Känns som att jag måste ge München en andra chans, fick nämligen inte bästa intrycket av staden och var inte där tillräckligt länge för att hinna upptäcka staden. När vi hade kommit tillbaka till Gent dröjde det inte ens en vecka innan jag åkte igen. Den gången med destination: Nederländerna! Det blev en händelserik helg, men nu i efterhand känns det knappt som att den har hänt. När jag kom tillbaka till Gent hängdes det rätt mycket med människor och vi njöt av det bästa Belgien har att erbjuda: öl och våfflor. 
 
Ph; Barcelona.
 
Och så blev det plötsligt maj! Det känns som att denna månad var en blandning av allting. Ganska mycket plugg till skillnad från de andra månaderna. Någon vecka in i maj kom sommarvärmen till Gent och det tog vi tillvara på! Det kom en food truck festival till Gent, så där åt vi självklart mat. Jag hamnade på Simple Plan-spelning också. Magiskt. Jag spenderade en hel del tid vid Graslei med en bok som sällskap också. Saknar verkligen Graslei. En söndag blev det en dagsutflykt till Hallerbos – blommorna hade redan blommat över, men det var fint ändå. I slutet av maj turistade jag sönder Gent för dagarna började ta slut. 
 
Ph; Graslei. 
 
Juni, juni, juni. Den här månaden var fylld av "hej då"-fester och det märktes så tydligt att terminen snart var slut. Jag åkte till Antwerpen över dagen och någon gång efter det kom Linnea till Gent. När hon åkte tillbaka till Sverige tog jag en dagstur till Oostende. Innan jag visste ordet av det så var det dags för mig att flyga till Berlin. Verkligen en av de bättre sakerna jag gjorde i år. Träffade fina människor och turistade runt precis som jag ville. När jag kom tillbaka till Gent hade jag ungefär en vecka kvar. Den kan summeras med: plugg, städning, våfflor, öl, choklad och fest. När jag kom tillbaka till Sverige kastades jag tillbaka in i verkligheten och sommarjobb, med undantag för ett midsommarfirande i Jönköping.
 
Ph; ett gäng utbytesstudenter. 
 
juli stod det nästan tomt här på bloggen på grund av att jag jobbade 24/7. Jag hann tydligen med en dagstur till Hjo och Karlsborg. Och en dagstur till Jönköping, Gränna och Visingsö, men mycket mer än så hade inte juli att erbjuda. 
 
Ph; Hjo.
 
Augusti kom och sommaren började lida mot sitt slut. Det blev minigolf och middag med vänner jag inte träffar särskilt ofta. En dag spenderade jag i Stockholm på Swedish Hall of Fame. En kväll gick jag och Linnea och såg Daniel Adams-Ray när han spelade i Örebro. En förmiddag fikade jag i kapellet. En annan dag roadtripade jag och Elin mellan olika loppisar. Någonstans efter det var det dags att börja flyttpacka.
 
Plötsligt var jag tillbaka i Jönköping och mina dagar fylldes med föreläsningar, insparksfestival, häng med vänner och C-uppsats. Jag tog tillbaka mina gamla vanor som om resten av året inte hade hänt. 
 
Ph; kapellet.
 
När jag tänker tillbaka på september kommer jag bara ihåg plugg. Det var så himla mycket där ett tag att jag bara ville dra täcket över huvudet. Jag hade nästan glömt bort att jag gick och såg Maggio ensam i Huskvarna. Försökte verkligen anamma det där med självsamhet. I slutet av september åkte jag och fina människor iväg till Köpenhamn för att pausa livet en aning. Det funkade för ett par dagar. 
 
Ph; Köpenhamn.
 
Oktober. Jag försökte hitta på saker för att göra vardagen mindre tråkig, men det jag minns mest är ändå alla timmar med ändlöst plugg. Jag åkte hemhem för födelsedagskalas och "hej då"-middag, men förutom det är oktober inte särskilt minnesvärt. 
 
Ph; Rönneshytta.
 
November: C-uppsats, wanderlust, Jonas Gardell och besök från Närke. x antal breakdowns. Och så var november över, bara sådär. 
 
Ph; Jönköping.
 
Plötsligt så var årets sista månad här. December, jag var så inte redo för dig. Det blev pepparkaksbak och födelsedagskalas. Och så Håkan-konsert i Linköping och fika med en saknad vän på det. Och så kastades jag tillbaka in i uppsatsskrivandet och livet blev misär. Jag fyllde 21 och hade kalas, men allting kom i skymundan för uppsatsen. 
 
2016. Jag trodde verkligen att det här året skulle bli bra, men på nåt sätt blev det ändå dåligt. Det började bra och utlandsterminen var underbar. Allt annat än en dans på rosor, men att jag fick resa så mycket vägde upp för det som tyngde ner. Uppsatsskrivandet har orskat det ena breakdownet efter det andra och framtidsångesten har varit total. Samtidigt har mitt känsloliv varit utom kontroll och en osäkerhet jag inte känt tidigare har omfamnat mig hårt. Ibland har jag inte känt igen mig själv. Hela våren tog jag steg framåt, men under hösten kändes det som att någon synade min bluff och jag fick börja om längre bak än jag startade. 
 
Jag är tacksam för att jag träffat så många nya människor och sett så många nya platser det här året. Det har inte alltid varit en dans på rosor och ibland ville jag bara dra täcket över huvudet, men på nåt sätt gick det bra iallafall. 2017, jag är inte redo men jag antar att jag inte har något val. 

Det jag gjorde när bloggen stod tom.

Ph; bild från insta, tagen dagen efter att jag fyllde 21 och dessa kom på fika.
 
Hej människor! Long time, no see. Sist jag skrev här hade det inte ens varit lucia och jag hade varit på Håkan-konsert. Nu känns det som ett minne blott. Jag ska försöka sammanfatta de senaste veckorna, men det är knappt jag kommer ihåg vad jag har gjort. Vecka 50 skrev vi vidare på vår C-uppsats, det fikades en del och jag drömde om att åka backpacka. Just då var jag nöjd med om jag kom utanför Sveriges gränser. Känner mig instängd och fast, speciellt efter utlandsterminen.
 
Förra veckan, vecka 51, var en plugg- och kalasvecka. Jag åkte hemhem för att varva C-uppsats med kalas med människor jag inte träffar särskilt ofta. De på bilden ovan är ett bra exempel på såna människor! I slutet av veckan blev det jul och julledighet. I år har jag haft noll julkänsla. Känns knappt som att det varit jul. Antar att det är bättre lycka nästa år. Kan knappt tro att jag är 21 heller för den delen. Framtidsångesten kramar om mig hårt och vägrar släppa taget. Kul. 
 
Nu är vi på mitten av vecka 52 och 2016 börjar lida mot sitt slut. Hittills har jag varvat C-uppsats med O.C och breakdowns. På lördag åker jag tillbaka till Jönköping för att fira nyår och göra det allra sista på C-uppsatsen. Det ska bli så himla skönt när den är över! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.

"Och vi går ut och brinner upp i natten och skyller allting på våra fyllehuven"


Ph; från förra söndagen när jag, Clara och Sunanda bakade pepparkakor. 
Ph; HÅKAN ♥
Ph1; en brusig selfie. Ph2; från när jag, Alex och Amanda virrade runt i Linköping. 
 
Människor, hej! Här ekar det oftare och oftare, och jag har inte någon bra ursäkt. Det bara blir så. Jag måste kolla i min kalender för att förstå vart alla dagar tog vägen. På något sätt känns det som att dagarna springer förbi fortare och fortare ju närmare 2017 vi kommer. Tidigare i höstas var jag säker på att 2016 var mitt bästa år hittills, nu är jag inte lika säker längre. 
 
I alla fall. I söndags, alltså för en vecka sedan, kom Clara till Jönköping! Efter nästan ett år av distans och telefonsamtal kändes det nästan overkligt att se henne sitta i mitt kök. Hon, jag och Sunanda bakade pepparkakor och pratade ikapp. En fin andra advent, fastän jag hade noll julkänsla. Jag brukar alltid vara taggad på jul, men inte i år. Jag är inte särskilld taggad på att fylla år, fira jul eller skåla in det nya året. Jag brukar alltid älska högtider och ståhej, men i år tror jag att stressen tagit all min tid och energi. Nästan sorgligt. Hoppas jag får lite julkänsla när jag åker tillbaka hemhem. 
 
tisdags försökte jag handla present och julklappar, men hittade nästan ingenting. Jag har noll idéer och känner bara en tyngd på mina axlar över att hitta julklappar. Jag blir stressad över att jag inte har köpt mina julklappar än och över att jag inte brukar känna såhär. Känner knappt igen mig själv. Kul kombo! I onsdags firade vi Nermina med förfest och dans på Aka. Min röst tog stryk, men jag tror den börjar återhämta sig nu. Det är spännande hur saker jag brukade tycka var kul, inte längre är så kul. Om det är konsekvensen av att bli äldre så vill jag inte. Jag protesterar! 
 
I fredags satte jag mig på en buss till Linköping för att möta upp Alex och Amanda. Vi virrade omkring ett bra tag innan vi hittade hem till Amandas kompis. Framåt kvällen följde vi strömmen till Saab arena och Håkan. Jag har gått och väntat på den kvällen så länge att det nästan kändes overkligt. Mycket fint! Varken min rygg, min röst eller mina fötter var särskilt hela efteråt, men min själ mådde desto bättre. Lätt värt. Igår, lördag, vinkade jag hejdå till Alex och Amanda och mötte upp Julia för fika. Det är svårt att hålla kontakten med människor en gillar när en bor i olika städer. Det är särskilt när jag pratar med gamla vänner som jag lägger märke till hur mycket som har förändrats. 
 
Anyway, jag är instabil, gråter om vartannat och har hemlängtan när jag minst anar det. Kul! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Och så tog november slut.


Ph; en mörk måndagskväll.
Ph; Showtime-föreställning.
Ph; i väntan på Spectras music quiz.
 
Hallå där. Jag lyssnar på Här kommer lyckan för hundar som oss och äter den sista fiskmatlådan för denna vecka. Innan jag hann tänka på det så blev det december. Jag halkar omkring i mina vans och huttrar mig fram. Jag lever kvar i efterdyningarna av förra veckans kaos- och stressbreakdowns, fastän de nästan är bortglömda. Det enda som bevisar att de hände är sms skrivna i panik och ihopbitna käkar som försöker fokusera på allt trassligt. Jag har svurit över C-uppsatsen och allt runt omkring den fler gånger än jag kan minnas. Jag pendlar ständigt mellan att det är kul och plågsamt att skriva uppsats – det är en fin linje. Under B-uppsatsen varnade föreläsare oss för att vi skulle börja hata den vi skrev med, men det sa de inte inför C-uppsatsen. Jag hade nog behövt höra den påminnelsen igen, plus en extra: att jag stundtals skulle börja hata mig själv.
 
I fredags klickade jag hem Håkan-biljetter till hans konsert i Örebro i sommar. Det ska bli fint. För varje dag som går så tänker jag att "Örebro kanske inte är en så dum stad att bo i ändå". Det Närke jag stretat emot och nästintill flytt från börjar locka mer och mer. I förrgår gick jag och Jess på showtime-föreställning och igår var vi ett gäng som gick på Spectras music quiz. Vårt lag Question mark kom så förvånansvärt bra placerat att vi applåderade åt oss själva. Nästan skämmigt, men bara nästan.
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.