Ur funktion.

Andas in. Andas ut. Ta det lugnt. Kom bara ihåg att andas. De senaste dagarna, de senaste veckorna, har jag känt mig ur spel. Jag fungerar inte. Jag är förbi symtomen för trött – jag känns bara inte närvarande. Mina tankar är överallt och ingenstans och jag har ingen koll. Det är ett under att jag ens vet vad som är upp och ner. Mitt humör är en berg- och dalbana, och jag borde nästan be alla att hålla sig på avstånd. Ta skydd – snart kommer det en explosion.

Kanske är det för att jag har jobbat för mycket. Hela jag går på högvarv. Jag vet inte längre hur en vilar – hur en varvar ner och låter hjärnan tänka på någonting annat än jobb. När jag kommer tillbaka till Jönköping ska jag varva ner på riktigt. Jag ser fram emot att inte ha någonting inplanerat på en hel dag, och sedan inte göra någonting överhuvudtaget. I Jönköping ska jag inte ha något jobb som jag behöver tänka på om nätterna. Där ska det inte finnas några gömda stressfaktorer eller för få lediga dagar.

I Jönköping ska jag börja ta hand om mig själv, på riktigt. Mitt "jag vill bara ha kul"-tänk som jag hade i Gent får ta ett halvt steg åt sidan. Nu vill jag bara må bra. Sova bra. Äta bra. Till och med träna bra. Min rygg känns stundtals alldeles för trasig för att ens anstränga. När terminen börjar är det upp till bevis.

Det sista året på en treårig utbildning. I skrivande stund känner jag ingen ork. På nedervåningen står det som brukade vara mitt hem, nerpackat i lådor. Jag ska sortera, slänga och spara. Jag vet inte var hälften av min gamla kurslitteratur är, men jag kommer inte heller ihåg vad jag faktiskt hade med mig tillbaka. Imorse kände jag att "nej, jag har inte hunnit allt jag vill, inte träffat alla jag ville träffa, jag kan inte flytta än" men nu är jag mer tillfreds med den tanken. 

Allting går i vågor, i perioder, med mig. Ena stunden jätteglad och pepp på livet, för att sedan bara vilja vara ensam i en vecka och stänga ute allt. Stundtals väldigt spontan och impulsiv, men bara på mina villkor. På en hanterbar nivå. Allting känns bara så himla rörigt. Jag försöker, lite stressat och påtvingat, få någon slags struktur på allt. Ordning i oordningen. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback