"När horisonten flimrar släpper vi kontrollen."

Igår hade jag ännu en lördag som stavades J-O-B-B. Numera är jag så pass van att när jag väl är ledig, så känner jag mig genast uttråkad och rastlös. Jag har liksom glömt bort vad en kan göra om en inte jobbar. Jag vet inte om det är komiskt, eller bara tragiskt. Ibland känner jag att det vore väldigt skönt att jobba i ett par månader till. Att inte riktigt sätta sig vid skolbänken än – skjuta fram framtidsångesten lite till. Men, jag vet att jag hör hemma bakom skolbänken just nu. Jag saknar trots allt studentlivet, min vardag, och det ska bli skönt att komma tillbaka.

Framåt kvällen åkte jag in till Örebro för att träffa Linnea. Vi hade köpt biljetter för att se Daniel Adams Ray! Innan själva spelningen började pratade vi ikapp om det som hänt sedan sist, och gick sedan runt för att fånga Pokémon.

Spelningen var himla bra och han var precis så bra som jag mindes honom från Bråvalla. Helt klart värt! Konfettin flög och min röst blev mer sliten efter varje låt han sjöng. Tyvärr, så sliten att jag idag vaknade upp med halsont och täppt näsa. Men, om det är priset för att ha en alldeles för bra kväll så är jag helt klart villig att ge det!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback