De sista dagarna i september.

Hallå där! De senaste dagarna har inneburit riktigt mycket skrivande, men såklart lite mer än det. Igår satt jag mer eller mindre och skrev på saker, men på kvällen kom Jessica hit och så "kollade" vi på Hela Sverige skramlar. Förväntade mig mer, men var väl helt okej. Idag började dagen med att jag träffade projektgruppen och var på föreläsning för att sedan åka hem för att varva skrivandet med tvättning och packning. Det kanske inte låter som en så kul dag, men den har varit riktigt bra faktiskt. Just nu är jag väldigt trött och har tydligen varit vaken i 19 timmar... Oopsie. Det kanske inte verkar som det just nu, men egentligen är jag väldigt pepp för det händer så mycket roliga saker framöver att jag inte kan låta bli att vara pepp! Mår som bäst när det händer saker! Pepp, pepp, pepp. Anyway, hade kanske inte så mycket att dela med mig av... Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! Insåg just att det är 1 oktober imorgon. Kaos. Åh, tiden går så fort?! Så jäkla galet. Jaja. Snart är jag redo för 2016, vänta bara! 

Btw, läste nyss en krönika som Egoina skrivit: http://egoinas.se/?p=44138, tips! 

Plugg, language café och biljard.

Ph1-3; Piren. Ph4; Shooters. 

Hallå där! Idag har varit en riktigt bra dag! Dagen började med internetshopping, vilket aldrig kan bli fel, för att sitta igenom en föreläsning i skolan. Jag tycker att kursen vi har nu är väldigt intressant, men självklart blir även det intressantaste segt efter ett tag. Efteråt gick jag till Piren för att fotografera lite och åh vad jag blev förälskad i Piren?! Så himla fint! Blev lite förälskad i hela Jönköping genom att se Jönköping därifrån. Nu vill jag bara spendera hur mycket tid där som helst, och vem vet, är det bra väder imorgon kanske det händer redan då? Det kanske är den ultimata platsen för att skriva skoluppgifter på? Istället för akustisk gitarr eller vinden som blåser i träden så är det ljudet av vattnet som omringar en. Ja, det låter inte alls dumt! 
 
Eftermiddagen spenderades pluggandes på Books and Coffee för att sedan övergå till Language café. Lärde mig kanske inte supermycket, men hade iallafall en trevlig eftermiddag + fick märke för att min grupp var bäst på quizen! Vidare till Shooters med Kat, Joss, Clara och Sunanda där vi fick visa hur biljard skulle spelas. Jag och Sunanda gjorde tvärtemot och visade hur en inte ska spela biljard för vi förlorade 3 av 3 gånger. Bättre lycka nästa gång helt enkelt! Kvällen avslutades på Donken. Detta var verkligen en dag jag skulle vilja ha i repris! 

Annars då? Jag gillar verkligen att jag har kommit in, eller är, i ett fotoflow just nu! Det är som att upptäcka Jönköping och lära sig kameran på nytt. Jag hoppas verkligen att det håller i sig också. Anyway, nu borde jag verkligen gå och lägga mig! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Sista helgen i september.


Ph1,2,3&4; bilder sen i fredags. 
Ph5&6; idag. 

Hallå där! 
fredags tog jag med mig kameran ut för att fota lite. Huvudmotivet skulle ha varit självporträtt, mem det var alldeles för blåsigt för att det skulle bli bra. Jag gick och bar omkring på mitt stativ runt halva Jönköping utan att faktiskt använda det. Kanske inte var så genomtänkt egentligen. Förutom att fota självporträtt hade jag även "utmaningen" 50 mm-objektivitet och helt manuellt. Så himla bekvämt att fota på halvauto-lägena som finns, men så mycket roligare att fota helt manuellt ju?! Nu i efterhand när jag tittar på bilderna blev de inte alls som jag ville, men då vet jag ju hur jag vill ha dem till nästa gång! Kvällen spenderades på Skype med Alva och 5,5 timmar senare blev kväll natt och jag behövde gå och lägga mig. 

Igår var en riktigt oproduktiv dag. Ibland kan jag njuta av att ha sådana dagar, men det är verkligen inte ofta och det var inte en sån dag igår. Låt oss bara lämna lördagen i det förflutna. Generellt sätt har jag väldigt många bra eller halvdana dagar och väldigt få dåliga dagar. De dåliga dagarna kommer utan förvarning och bara tar allting. Poff. Borta. Kanske är det kroppens sätt att tvinga mig att bara vila? Ja, kanske. Idag, däremot, var en bra dag. Jag vaknade pigg och redo till skillnad från dagen innan. Vid lunch fikade jag med en liten del av konstnärerna och det var fint att höra hur de haft det efter insparken. Jag tror de har hittat sina platser, sina hem i Jönköping, sina nya kapitel i livet. I övergången mellan eftermiddag och kväll satte jag mig i gräset för att plugga, men fick vira in mig i min filt för att inte frysa ihjäl. Ändå rätt skönt att plugga ute. En akustisk spellista på Spotify kan inte riktigt mäta sig med vinden som blåser i träden. 

Annars då? Jag har googlat på att resa ensam och just nu känns inte det som en så dum idé. Detta kommer alltså från hon som egentligen inte alls gillar att vara själv. Bara en dag eller så. Hur skulle det här ens fungera i praktiken? Kanske. Kanske inte alls. Ge mig lite tid så har jag tagit reda på det. Hela min kropp skriker efter att resa. Samtidigt som jag vill stanna, så är allt jag vill att åka härifrån. Mina tankar är så skeva. 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

MP3 love.

  

Omprioritera.

Och ända sen jag började tänka på att jag behöver omprioritera har det fått motsatt effekt. Vad är egentligen viktigt? Vänner och familj. Det är de som är det viktigaste. Det är de jag borde prioritera. Vad mer är viktigt? Jag är viktig. Ja, ni såg rätt. JAG. ÄR. VIKTIG. Jag borde verkligen prioritera mig själv. Jag trodde verkligen att jag gjorde det. Istället är det mina prestationer som prioriteras. Mina bilder, mina texter, allt jag skapar. Bara detta enkla att läsa läshänvisningarna till nästa föreläsning är en prestation. Jag tänker så fel. Idag spenderade jag dagen åt att göra ingenting produktivt, ingenting som skulle ta mig någon annanstans, och det kändes så fel. Det borde kännas skönt. Det borde kännas rätt. Jag vill så gärna någon annanstans att jag glömmer bort var jag är. Jag behöver omprioritera på riktigt. För jag skulle bli så ledsen på mig själv om jag en dag inser att jag prioriterat fel och inte har möjligheten att omprioritera. 

Undertexter, utgång och hemlängtan.

Hallå där! Ny vecka – nya möjligheter, det är väl vad alla säger? Jag har tyvärr inga roliga bilder från de tidigare dagarna att visa er, men så kan det också vara! I måndags släpade jag mig ut för en promenad, vilket inte har hänt på hur länge som helst. Annars innebar den dagen poddar och Language Café på eftermiddagen. Denna gång satt vi vid ett bord med många olika språk och jag hade behövt undertext för att förstå allt. Jag har dessutom upptäckt att jag blir väldigt blyg och tystlåten kring nya människor, eller är det kanske för att jag inte kan språket riktigt?

tisdags var det dags för kursstart och jag blev riktigt taggad på denna kurs! Den handlar om varumärken, i princip, och det är någonting jag är extra intresserad av. Resterande delen av dagen lyssnade jag på poddar. Det är verkligen mitt liv numera. Igår var det plugg, promenad och möte inför utlandsterminen som gällde. Allt med utlandsterminen är verkligen så rörigt, men jag tror det blir bra i slutänden. Framåt kvällen hamnade jag på Aka med Clara, vilket var hur kul som helst! Var verkligen i behov av en utgång, fastän jag inte visste om det, så plus i kanten till Clara som drog med mig ut! Så himla skönt att bara släppa allt för ett tag.

Idag har däremot inte varit en alltför kul dag. Jag spenderade hela förmiddagen med att gå runt överallt i Jönköping som en konsekvens för min klumpighet. Jag har aldrig tappat viktiga saker utan att hitta dem igen, men nu har det alltså hänt. På något sätt känns det ändå väldigt typiskt mig. Jag visste att jag hade haft lite väl mycket flow på sistone så nu slog karman till... Förutom det träffade jag min Hype-grupp idag och sedan kraschade jag ett diskussionstillfälle ett par klasskompisar hade i skolan. Finns så många roliga människor att lära känna, så det är egentligen synd att en inte lär känna människor mer. 

Förutom detta då? Har egentligen hemlängtan, eller något i den stilen, och vill bara åka hemhem. Tur att jag om en vecka sitter på ett tåg påväg till Närke! Tills dess försöker jag hålla mig själv uppbokad för då brukar tiden gå fortare. Jag kommer ihåg att jag kände precis såhär förra hösten också. Känslan som säger "varför är jag här när jag behöver vara där?", och enda sättet att få bort den känslan är genom att åka hemhem. Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Poddar.



Phs; som ni säkert har märkt har jag helt hamnat i poddvärlden och dessa är poddarna jag hittat hittills. Jag har däremot inte lyssnat på alla än, men tänkte skriva lite om varje podd iallafall. 

Jag gillade verkligen inte poddar i början, men nu har jag kommit in i en poddperiod. Min första podd som jag lyssnade på var Sommar i P1. Jag lyssnade på de sommarprat som jag tyckte var intressanta eller där jag kände igen sommarprataren. För övrigt gillar jag inte riktigt att lyssna på saker som jag verkligen måste fokusera på. Ljudböcker är någonting som verkligen inte fungerar, dels för att jag inte riktigt hänger med på samma sätt, dels för att de läser saktare än vad jag själv föredrar. 

Adoptionspodden ska vara "ett samtal mellan två personer som gemensamt har en anknytning till adoption i livet." Jag har inte lyssnat på något avsnitt ännu, men det står på min "att lyssna på"-lista. Det kortaste avsnittet är 37 minuter och det längsta är 1 timme och 38 minuter. Jag är rätt nyfiken på andra adopterades berättelser och jag känner att jag får igen någonting av att lyssna på människor som har fått en liknande start i livet som jag och delar liknande erfarenheter. Jag gillar verkligen igenkänningsfaktorn med berättelserna. För en del kan det kännas tjatigt att höra liknande berättelser hela tiden, men inte jag. Jag ser verkligen fram emot att lyssna på denna podd! 

I Flora & Frida "pratar de om ämnen som bränns. Från kroppsbehåring och första ligget till vänskapsvånda och Den Stora Kärleken." Jag har inte lyssnat på något avsnitt av denna podd heller, men ja, precis som ovan gör jag det snart. Avsnitten är runt 40 minuter långa. Jag hittade denna podd genom att jag virrade runt på instagram, hittade en av tjejernas instagram och tänkte något i stil med "jaha, titta, en podd, den låter intressant." Ifall ni hinner lyssna innan mig kan ni ju skriva och berätta hur den var! 

Coffee Break French är en podd som lär ut franska (som om inte namnet avslöjade det), men annars pratas det engelska i podden. Det är som små minilektioner på 15-30 minuter. I podden är det två stycken människor, en "lärare" och en "elev". Upplägget är så att de, under poddens gång, lär sig mer och mer hur en för en dialog på franska. Jag har hittills bara lyssnat på två avsnitt, men tycker att det verkar väldigt lättsamt. Nu i början känner jag igen allt de pratar om, men då mina franskakunskaper är så gott som bortblåsta är det skönt att ta allt från grunden! Jag ser detta som ett helt okej sätt att "lära mig" franska på, men ska nog komplettera med lite barnböcker på franska eller så. Avsnitten är tänkta så att du ska kunna lyssna vartsomhelst, men de uppmuntrar även till att du ska upprepa det de säger och då kanske det inte är så kul att sitta på bussen eller liknande. Det finns även Coffee Break för att lära sig spanska, tyska och italienska! 

Svart katt - Vit katt "är en podcast om gott och ont inom kommunikationsbranschen." Jag har ingen aning om hur denna podd är. Denna podd hittade jag när jag var inne i ett MKV-mode och verkligen ville djupdyka ner i MKV. Antingen är podden verkligen intressant och fångar mig helt, eller så pratar den över huvudet på mig och gör mig less på allt. Det kortaste avsnittet är 17 minuter och det längsta är 57 minuter. Anledningen till att jag ville hitta poddar (ja, detta är inte den enda...) inom och om MKV är för att MKV (som program på högskola) är mer teoretiskt än praktiskt. Att se och höra om MKV i praktiken tycker jag är guld värt, och därför bestämde jag mig för att leta upp dessa poddar själv. 

Den retorikiska podden är då ännu en MKV-podd. Dess beskrivning är "Det handlar om påverkan i alla dess former. Talskrivaren, PR-konsulten och retoriska analytikern Camilla Eriksson (Retorikiska) samtalar och analyserar omvärlden utifrån retoriska, semiotiska och kommunikationspsykologiska perspektiv tillsammans med sina gäster." Även denna podd känns lite sinnes intressant VS pratar över huvudet. Vi får helt enkelt lyssna och se! 

Innerligt - Om ledarskap och kommunikation är också en MKV-podd. Jag tror att det är det iallafall. Har inte kommit till denna podd än heller, men snart så. Jag tror att denna podd fokuserar rätt mycket på dig som person och sånt gillar jag! Vad jag kan ana, från namnen på de olika avsnitten, så är denna podd rätt peppig också, vilket jag gillar ännu mer! Avsnitten är mellan 13 och 31 minuter, vilket känns precis lagom. Detta är nog nästa podd på tur! 

Ångestpodden är en podd jag lyssnat på de senaste dagarna. Just nu har jag inga avsnitt kvar, men de kommer ut med ett nytt avsnitt varje vecka så jag behöver inte vänta så länge. Den drivs av de två 21-åriga tjejerna Ida och Sofie. Poddens huvudämne är psykisk ohälsa och i nästan varje avsnitt har de en gäst som pratar om sina erfarenheter kring just det avsnittets pyskiska ohälsa. Jag gillar verkligen hur de tar ett så tabubelagt ämne och placerar det mitt på vardagsrummet bredvid den halvsnygga ljuslyktan och godisskålen. Jag tycker att psykisk ohälsa är intressant och vill jättegärna lära mig mer och då tycker jag denna podd är toppen! Jag rekommenderar alla att lyssna på denna, om ni inte redan gör det! Ni kanske inte behöver plöja igenom precis alla avsnitt som jag gjort, men kanske de som ni tycker verkar lite mer intressanta bara. 

PR-häxan "är podradion för dig som är kommunikationsnörd och på riktigt tror att kommunikation förändrar världen." Ja, ännu en MKV-podd. Nej, jag har inte lyssnat på denna heller, men jag ska. Den känns intressant och sådär, så vi får väl hoppas på det bästa! Avsnitten är mellan 23 och 45 minuter, oftast ca en halvtimme. 

Gåshudsfaktorn är en podd "om känslodriven kommunikation av studenter på Bergs School of Communication som en del av slututställningen 2015." Denna podd har jag lyssnat på två avsnitt av och de pratar väldigt praktiskt om reklam. Jag tycker det är intressant när de berättar om olika exempel på hur en reklam är uppbyggd för att framkalla vissa känslor. Denna podd är också väldigt intressant för att det är ungefär detta jag vill syssla med i framtiden. Avsnitten är mellan 40 och 50 minuter, men de är så intressanta så de känns mycket kortare! Det finns totalt fem avsnitt av podden. Lyssna, lyssna, lyssna! 

Måndagspepp är, som namnet säger, en podd fylld med pepp som kommer ut på måndagar! Jag lyssnade igenom hela första säsongen på två dagar tror jag det var. Jag gillar verkligen denna podd och väntar med spänning på säsong två! Avsnitten är 26 till 51 minuter långa. De är två tjejer, Hanna och Ellinor, som driver podden och de pratar om... Ja... Om livet helt enkelt. Podden har fått mig att se saker på ett annat sätt och jag gillar verkligen media som ändrar mitt tanke- och synsätt på det viset. Lyssna verkligen på denna podd! Applåd förresten om ni läst igenom hela inlägget. 

Ni får gärna kommentera om det är någon podd ni tycker jag borde lyssna på! 

Strosat omkring.

Phs; en eftermiddag vid Vätterstranden

Hallå där. Bilderna ovan är resultatet av en eftermiddag vid Vätterstranden. Himla fint där och skönt att bara kunna strosa runt där! Tyvärr ligger det en bra bit från Råslätt, men det får en ta! Har kommit in i ett fotoflow, och precis som med skrivflow, är det bäst att ta vara på det. Har en förkärlek till bilder med mycket kontrast och lite mörkare samt kallare färger. Den första bilden är från Rosenlunds rosarium. Det är ett ställe som jag åkt förbi med bussen många gånger, men aldrig strosat omkring på. Blev bara lite förälskad i detta lusthus som gömde sig därinne! Hur idylliskt vore det inte att ha ett inglasat lusthus och kunna sitta där och skriva i timmar? Väldigt fint tycker jag iallafall. 

Egentligen är det redan morgondag, men det bryr jag mig inte om. Det smattrar på fönster nu och kylan är ännu en påminnelse om att hösten är här, men det bryr jag mig inte heller om. Igår bjöd på en kväll med tjejerna och utgång, idag blev en alldeles för oproduktiv dag och imorgon, ja, då försöker jag antagligen lära mig franska. Jag har dåligt uttal och noll hör- och skrivförståelse, men det kanske mer är detaljer? Jaja, det sägs att en ska ta en dag i taget. 

Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Att växa ur sitt favoritplagg.

I min garderob finns kläder jag inte använder längre. De är slitna och urvuxna, men jag kan inte slänga dem. Ibland kan jag prova kläderna igen bara för att. Jag kan inte släppa taget om dem. Även mina favoritplagg vet jag en dag kommer hänga där på galgen och inte användas mer. Jag kommer inte kunna slänga dem heller. De kommer ta upp onödig plats i min garderob, men jag är för nostalgisk och tror att den som spar han har. När jag provar gamla plagg kan de kännas bekväma. Sådär som det brukar kännas att träffa en gammal vän. När en sitter där, skrattar, ler och pratar gamla minnen. Att glädjas åt hur kul en har haft det tillsammans. På något sätt blir det också tragiskt, för det finns en undermedveten tanke om att en inte kommer ha det så kul tillsammans mer. Att den tiden är förbi. Precis som en provar gamla kläder så kan en prova gamla vänskaper. Plötsligt har en backat bandet flera år och en går tillbaka till att vara den personen en var just då. Men sen kommer en på att "nä, detta passar inte mig längre" och sen är nostalgitrippen slut. 

Jag tror detta gäller platser och städer också. Den som en gång var favorittröjan är nu missfärgad, urväxt och urtvättad. När en provar tröjan igen drar den åt i halsen och en får svårt att andas. Den kliar lite och tyget spänner åt, för den är för liten. Den gick att få på, det var inte omöjligt, men den gör sig bäst längst in i garderoben om inte längst ner i soptunnan. Istället för favorittröjan så har en plötsligt på sig en fångströja. Den begränsar dig och ger dig ingen plats till att växa. Den är fin på sitt sätt, men samtidigt så himla ful jämfört med din nya garderob. Om hemmahemma är de där myskläderna jag går omkring i på helgerna så är Jönköping de där stickade hösttröjorna, kjolarna och strumpbyxorna jag klär mig i till vardags. Det är alltid skönt att kunna ta på sig myskläderna som alltid passar och inte är så allvarliga. Samtidigt är en mer låst då. Det blir inte mycket mer än vad det redan är. Kläder till vardags kan en mixa och matcha lite som en vill med och en upptäcker fortfarande nya kombinationer en inte provat på. Här finns det plats till att leka och testa! Samtidigt kommer det komma en punkt då det behövs en rejäl rensning i garderoben. Till slut är det antagligen bara ett par baskläder kvar. Det är dags att börja om på nytt. Jag vet inte vart jag tar vägen efter Jönköping, men jag vet att jag kommer ha gott om tid till att prova både kläder och städer. 

Båda fötterna på jorden, annars skulle jag blåsa iväg.



Ph1; utsikt från campus. Ph2; utsikten över Munksjön och munksjöbron från Atollen.

Hallå alla fina. Det är fredag och jag har bytt ut Idol mot podd. Igår började jag dagen med ett tandläkarbesök, för att sedan åka och filma lite till min hemtenta. Jag gillar verkligen hur kreativt MKV kan vara ibland, fastän det är en mer teoretisk utbildning. På eftermiddagen gick jag på ett snabbt Hype-möte och blev pepp på att kicka igång höstens projekt. Denna dag började likadant som gårdagen, men istället för att snurra runt i Stadsparken efter tandläkarn så satte vi oss med våra hemtentor uppe på fjärde. Eftermiddagen spenderades på Coffehouse by George. Det känns verkligen att hösten är här och innan vi vet ordet av det så är det vinter och snö. Längtar faktiskt till första snön! Föreställ er hur ni hör och känner snön knarra under era skor. Bra mycket bättre än blåsten en fick kämpa sig igenom förut idag.

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses!

En morgon i Jönköping.

Phs; fina fina Jönköping. 

Hallå där. Igår bestämde jag mig för att denna morgon skulle ägnas åt fotografering. Gick upp lite innan solen gått upp för att kunna få ett fint ljus. Nu i efterhand spelade det nog ingen roll, men var inte fullt med människor i stan iallafall. Helst hade jag nog velat ha hela staden för mig själv och inte behövt tänka på människor i bakgrunden eller att jag står ivägen för deras morgonrutin. Att vara vaken och igång innan andra ens vaknat är en skön känsla. Fotografering finns med på min topp 5-lista över saker som är terapi för själen. Kanske dags att jag tar tag i både skrivandet och fotograferandet? Förstår fortfarande inte varför jag tillät mig själv sluta med det som får mig att må så bra. Kanske kom livet emellan? Har ägnat hela förmiddagen åt bildredigering så nu är det verkligen dags att jag sätter igång och pluggar lite! 

Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Dålig franska, poddar och hemtenta.



Ph1; language café. Ph2; hemtenta. 

Hallå där! Mitt poddfrälsta jag sitter och lyssnar på podd just nu – denna gång är det Ångestpodden. Den podden lyfter upp psykisk ohälsa till ytan och jag tycker att det är hur viktigt som helst, speciellt för att psykisk ohälsa är ett tabubelagt ämne. Jag har även hittat poddar som ska handla mer om MKV, vilket är hur intressant som helst! Har dock inte lyssnat på några än för jag tar mig igenom en podd i taget. Mitt motivationsjag peppar om att jag ska dyka rätt ner i MKV, utöver kurslitteraturen, och poddar känns ju som rätt väg just nu!

Förutom att ha lyssnat på podd hur mycket som helst åkte jag in till skolan imorse för att vara med på någon fotografering. Såg ut och kände mig som en säck mosad potatis, men alla kan inte vara fotogeniska och det är inte så mycket mer med det. Därefter försökte jag skriva på min hemtenta, vilket jag försökt göra från och till i flera dagar nu. Jag trodde att mängden text skulle bli ett problem då jag trodde att jag inte skulle få ihop tillräckligt. Nu har det visat sig att jag har det motsatta problemet och tyvärr måste radera en hel del. Jobbigt att det gör min text lite osammanhängande och hoppig. Förutom poddar och hemtentan så var jag på ett seminarie om reklam och etik, vilket var intressant. Hittills har alla uppgifter, föreläsningar och seminariet varit intressanta, och det är lite som en klapp på axeln och ett "vilken tur att jag valde marknad, det här känns så rätt." 

Btw, igår var jag och Jessica på language café och det var hur kul som helst! För er som inte vet är det en kväll på Books & Coffee där människor får komma och spela språkspel. Jag vill lära mig franska så vi spelade spelet på engelska och franska, vilket gick sådär. Jag har nu upptäckt hur värdelös jag är på franska och insett att jag antagligen inte har någon framtid som en fransktalande person. Roligt var det iallafall så lär väl hänga där ett par måndagar framöver! 

Anyway, jag har bestämt mig för att ge mig ut och fotografera/filma min reklamfilm imorgon bitti och vill såklart göra det så tidigt som möjligt. Ungefär när solen går upp, vilket numera är omänskligt tidigt. Kanske bättre att dygna nu när jag tänker efter? Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Så himla mycket måndagspepp.

Jag måste bara dela med mig: jag är så pepp på livet just nu. Hela helgen har jag varit hur taggad på livet som helst. Jag har oftast en positiv inställning till det mesta och även om jag har negativa stunder så försvinner de ganska fort. Inställningen till saker och ting är A och O. Den senaste veckan har jag gått från att sova bort hela förmiddagen och känna att jag inte riktigt har något mål till att känna "nu jäklar kör vi"-känslan. Tanken på att jag har sagt upp mitt rum i Jönköping och flyttar hem till mina föräldrar till jul gör mig så himla peppad. 3,5 månader kvar i Jönköping. När jag lämnar Jönköping kommer jag inte tillbaka förräns 8 månader senare. Den tanken gör mig stressad och vilsen. Jag vet egentligen inte varför? Kanske är det för att jag inte har exakt all info till Paris än. Det känns inte ens som att jag ska flytta till Paris. Å ena sidan kan jag inte se mig själv vara där, men å andra sidan kan jag inte se mig själv någon annanstans heller. 

Förutom det där med att säga upp rummet och Paris så känns det som att jag har lite mål som sträcker sig efter högskolan också. Egentligen är de väldigt preliminära och kanske mer är visioner? De är inte alls genomarbetade då jag kom på dem i helgen. Jag har kommit på att jag gillar ledord – något konkret att gå efter. Dessa ledord, eller "ledfraser" kanske jag ska säga, är: lite mindre varför, lite mer varför inte och här är jag, dit ska jag. Detta gäller inte bara jobbmässigt, utan ska genomsyra hela mitt liv. Det är iallafall det som är tanken. Att våga prova på saker som jag inte har någon egentlig aledning till att jag inte provat redan. Det är mitt ansvar att jobba för att komma dit jag vill och ingen annans. 

Detta nyfunna pepp har nog en hel del att göra med att jag lyssnat igenom hela Måndagspepp på två dagar. Den podden har nog gjort mig poddfrälst. Jag är alltid så efter och bestämde mig för att börja lyssna på podden när den väl tagit slut, men det bra med det är att jag kunnat sträcklyssna på avsnitten. Jag har fått mer motivation och det känns så skönt att veta att jag har ett ungefärligt mål nu. Fastän jag varit på samma väg i ungefär 1 år så har jag inte känt samma motivation som jag gör nu. Målen har alltid funnits där i bakgrunden, men motivationen har varit på vift. Jag vet att den här motivationen kommer vara borta om en vecka eller så, så jag måste verkligen ta vara på den. Det bästa vore ju om jag alltid hade motivationen, men tyvärr brukar det ju inte vara så. Kanske ändras det nu när jag har Paris att se fram emot? Jag borde alltid ha ett större mål att jobba mot, för att ha ett konkret mål gör mig så himla mycket mer driven. 

Det här inlägget har kanske varit lite rörigt, men livet är rörigt och det är inte mycket mer med det. 

Grupparbete, spontanitet och plugg.

Phs; bilder från gårdagen. 

Hallå där! Lördag, lördag, lördag. Här sitter jag, i mina mysbyxor och en stickad tröja, och funderar på om jag ska sparka igång denna dag. Denna vecka har varit full av grupparbete men det blev äntligen klart i torsdags. Den lättnaden när den lämnades in på pingpong. I tisdags gick jag och Jessica på Movie Night i HJ-aulan för första gången och jag förstår inte varför jag inte gått någon gång innan. Borde leva mer efter "Lite mindre varför, lite mer varför inte"-tänket. Gårdagen gick från att vara rätt produktiv och planerad till väldigt spontan och sinnes rolig. Jag hade bestämt mig för att idag ska jag läsa mycket, skriva mycket och fota mycket. Istället blev det så att jag städade mitt rum under förmiddagen, picknickade med Jessica och Mathilda under eftermiddagen, lagade fredagsmat och sen avslutades kvällen med filmkväll med Jessica och Sunanda. Dagens planer stavas: läsa, läsa, läsa. Jag har däremot börjat morgonen med Måndagspepp, men en lördagsmorgon ska väl inte starta med stress och måsten. 

Anyway, kanske är bäst att börja denna dag nu! Jag har kurslitteratur och vetenskapliga artiklar att läsa ikapp samt en hemtenta att kaosa över. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Vi snurrar.

Att senaste gången jag publicerade någonting i denna kategori var 28 december 2013. Skamligt. Det känns bra att vara tillbaka. Förstår inte varför jag lät mig själv sluta. Antar att livet kom emellan. 

Vi snurrar. Runt, runt, runt tills vi nästan lyfter från marken. Karusellen stannar, vi går av, men slutar inte snurra. Jag vill aldrig sluta snurra. Vi går över nöjesfältet, omringade av människor som springer från attraktion till attraktion. Alla verkar ha så bråttom. De springer genom allt det roliga – de måste vara såna som springer genom livet utan att riktigt njuta. Jag vill aldrig bli sån. Jag vill leva, njuta, vara i ständig rotation. Andas. Känna. Bara vara.

Jag brukade vara rädd. Rädd för att våga, rädd för att försöka. Nu är min enda rädsla att inte leva tillräckligt. Har aldrig riktigt passat in i mängden. Inte då, inte nu. Inte någon gång. Har alltid drömt om att hitta min egen plats, där jag passar in och kan vara mig själv. Jag har alltid vetat att detta bara varit en mellanlandning. Att vara kvar här har aldrig varit min plan. När jag var liten ville jag utforska och se mig omkring. Tänkte alltid ”är detta det enda som finns?” Aldrig nöjd. Alltid begränsad. Behövde alltid hålla mig inom synhåll.

Du tittar på mig. Jag har dagdrömt mig bort. Du ler. Flinar, tar min hand och frågar ”vill du följa med på äventyr?” Min kropp skriker ja av lycka. Ja till äventyr, ja till det outforskade – ja till allt förutom att vara kvar. Redo att krossa gränserna. Redo att försvinna från radarn. Redo att leva. På riktigt.

Du går in i folkhavet. Jag följer efter. Jag vet inte vart vi ska. Jag har all, och ingen, kontroll. Jag bryr mig inte längre. Jag vill inte ha kontroll. Jag vill ha kaos. Vi kommer skapa kaos. Det är människor överallt. Vi kämpar för att ta oss ut. Känner mig kvävd i folkhavet. Får ingen luft. Vill bara ut. Du skriker ”kom, jag vet ett ställe”. Innan jag träffade dig var jag vilse. Om du skulle lämna mig nu skulle jag vara vilse. Vi försvinner från nöjesfältet, springer genom utgången och bort. Solen börjar gå ner. Du går in i ett lägenhetshus. Jag blir ståendes utanför. Detta känns inte rätt. Vill inte göra fel. Vill inte vara fel. Du tar min hand. Jag är fortfarande osäker. Du säger ”jag känner en som bor här, jag skulle aldrig sätta dig i skiten”. Vi går in i lägenhetshuset. Det är inte fel, det är inte olagligt. Det borde vara olagligt att inte leva.

Vi tar oss upp till sjätte våningen. Du har nyckel. Kliver in till något som ser ut som dagen efter en fest. Fastän vi missade festen så kändes det som att vi kom precis i rätt tid. Går längst in i lägenheten. Förbi glasflaskor och kvarlämnade jackor. Du öppnar dörren till en balkong. Du presenterar den som din alldeles egna karusell. Vi går ut. Solen har tagit värmen med sig. Jag vaknar till av den kalla luften. Du ger mig din jacka. Andas. Känner. Bara lever.

Du ber mig blunda. Jag tvekar. Du insisterar och jag ger efter. Du berättar om ditt liv. Vilken resa du varit med om. Alla hinder och alla sår. Alla måsten och alla krav. Du pratar om hur allting alltid var förutbestämt. Att du aldrig hade ett val. Hur det bara snurrade på och du inte kunde hoppa av. Du berättar om att du har din egen karusell nu och att du kan bestämma när den ska stanna.

Jag ställer mig upp. Lite för fort. Kroppen hänger inte med. Allt blir svart för en stund. Jag tar tag i kanten. Jag ser ut över en sovande stad och plötsligt är staden jag ville bort ifrån inte alls så som jag kommer ihåg den. Jag andas, känner och tänker att ”jag vill aldrig att staden ska vakna igen, jag vill aldrig att vi ska sluta snurra”. 


Rastlösheten.

Vi har skrivit på grupparbetet sju dagar i sträck. Det känns som att jag andas, äter och sover grupparbete – det finns alltid där, i tankarna, och påminner mig om att det måste göras. Redan här blir det problematiskt. Jag älskar att vara så uppslukad av någonting, och samtidigt som jag vill ha en paus så är det också det sista jag vill. Förutom grupparbetet är det utlandsterminen och diverse andra saker som det ska tänkas på också.

Samtidigt letar jag ständigt efter något att stilla min rastlösa själ med. Att ta pauser är bra, men ju längre tiden går, desto mer tänker jag att: livet är väl lite för kort för att ta pauser? Lite för kort för att inte göra allt som en vill. Kanske är jag rädd för att inte hinna med? Jag vill inte springa igenom livet, men jag vill göra det mesta av tiden. Livet kommer gå vidare fastän jag utnyttjat tiden eller inte. Kanske är det detta synsätt som skapar pressen av att alltid prestera och att alltid vara produktiv? Att allting alltid ska ha en mening. 

Ge mig någonting att bli uppslukad av. Någonting som tar över. Någonting som stillar behovet av att ständigt leta efter något nytt. Ge mig någonting som tar mig härifrån. Någonting som får mig att hitta mig själv. 

Poppande godis, dans och grupparbete.



Ph1; poppande godis. Ph2; Dalviksutsikten jag aldrig tröttnar på. 

Hallå där! Snart är en hel helg förbi, men jag märkte inte ens när den kom. I fredags var det grupparbete som gällde och på eftermiddagen köpte jag poppande godis, som gav världens nostalgikänsla, och gick på jeansjakt på A6. Godiset kommer helt klart vara inblandat när jag fyller 20, för hur kan en fira att en blir äldre om en inte tillåter sig vara yngre för en stund? Igår var det åter igen dags för grupparbete och efteråt åkte vi hem till Lolls, mötte upp resten av gruppen, kollade Jurassic Park, pratade och dansade runt i Lolls rum. Rätt bra kväll, minst sagt. Dessutom fick jag reda på att Håkan ska spela in nytt i höst och därför hoppas jag på att få gå på Håkankonsert efter att jag kommit hem från mitt paradis Paris. Hoppas, hoppas, hoppas. 

Idag var det åter igen dags för grupparbete. Att sitta i ett grupprum i flera timmar en söndag är väl inget att hurra för, men allt flöt på bra och det är väl bättre än ingenting. Om jag skulle beskriva gruppuppgiften med tre ord skulle jag säga: rolig, kreativ och oklar. På något sätt beskriver de tre orden även hela MKV på samma gång. Mycket mer äventyr än grupparbete har det inte varit idag, till skillnad från Hallsberg som vaknade upp till översvämning. Under dagen har jag sett ofattbara videosar där människor fraktar sina saker i gummibåtar och nästan har vatten upp till knäna. Aldrig mer ska jag klaga på att det regnar mycket här i Jönköping. 

Anyway, imorgon väntar ännu en dag med grupparbete! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

15-09-03

- Imorse gick jag till bussen, lyssnade på Allt du gör och att du finns av Mares, tittade upp mot den blå himmlen och tänkte att "jäklar vilken fin start på dagen ändå"! 
- Förut idag lämnade jag in en bok till Campusbokhandeln – hoppas att den blir såld och att jag får pengar istället. Värdelöst att jag ens skaffade boken, för sedan ändrades kurslitteraturlistan och den var onödig.
- Jag är efter och lyssnade på Seinabo Seys sommarprat idag istället för den 15 augusti, men det var lika bra och värt ändå. Lyssna om ni inte gjort det! 
- Igår lyssnade jag på ett par klasskamraters radioprogram (Tjejtoan) och tänkte att "det är galet hur roliga människor man kan vara omringade av, och sen har man inte ens tid till att lära känna alla". Om ni vill lyssna på något radioprogram så kan ni gå in på Radio K:s mixcloud! Rekommenderas ca alltid. 
- Kollade nyss på en dokumentär på SVT Play, Tvillingsystrar, som handlade om två tvillingsystrar som adopterades och separerades vid adoptionen. En flicka hamnade i USA och den andra i Norge. Så himla värd dokumentär, det går att se den i två dagar till så passa på! 

För övrigt idag då? Åkte in till skolan för att jobba på grupparbetet och utöver det har jag försökt spåna på vart jag vill praktisera våren 2017. Praktikplatsen måste ha någon koppling till MKV (informatör, kommunikatör, marknadsavdelning, tidning eller liknande). Det är så himla svårt att ens försöka komma på en lämplig kandidat? Det är många som säger att praktikplatsen gärna får vara så lik den plats du vill jobba på som möjligt och det gör mig panikslagen! Jag vet inte vart jag vill efter examen och därigenom inte vart jag vill ha min praktik. Just nu känns det inte som att jag ens är redo för praktik, vilket jag inte är, för det är 1,5 år kvar tills dess. Detta med att vara ute i god tid sägs vara bra. 

Tror detta inlägg mer blev tips än vad jag gjort, men vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Rätt bra, fastän ingenting speciellt har hänt.

Hallå där! Onsdag idag. Sen i torsdags har... En del saker hänt. Det har tvättats, födelsedagsbarn har firats, uppgift har lämnats in, Ikea har besökts, föreläsare har inte dykt upp och informationen vi väl fått har varit bristande. Ja, men allt är under kontroll, det hör ni väl? Jag har precis kollat på en föreläsning på internet, för så kan det vara om föreläsaren är sjuk. Btw, bokade tågresa hemhem idag också! Känns jättekonstigt att tänka på det egentligen, men jag åker inte hemhem så många gånger innan denna termin är slut. Känns inte ens som att jag varit här en vecka. Anyway, dags för mig att återvända till disken och därefter kurslitteraturen – ibland är det inte mer spännande än såhär att vara student.