Kanske inte är så bra på att vara ensam trots allt.

En stor skillnad mellan gymnasium och högskola är att veckorna är väldigt olika varandra och inga föreläsningar är obligatoriska. Ena veckan har vi föreläsningar i princip hela tiden och andra veckan är det tänkt att vi ska läsa kurslitteratur hela dagen. För morgontrötta personer är detta perfekt och en kan välja själv när en ska plugga. Jag tycker det är jätteskönt att själv kunna bestämma. Däremot har mina såkallade rutiner jag hade försvunnit, vilka jag nu försöker bygga upp igen.

En annan skillnad är att jag inte längre träffar mina vänner 5 dagar i veckan. Självklart är det skönt att ha ett så fritt schema, men det har sina nackdelar också. Jag är väldigt social som person och gillar verkligen att omringa mig med människor. En del är precis tvärtom. En del håller sig gärna för sig själva och har inga problem med att inte träffa någon på ett par dagar. Det fria schemat gör att den sociala biten glöms bort väldigt mycket, vilket jag tycker är synd då det är en viktig del för mig som person. 

Jag saknar känslan av att spontanhänga med folk. Känslan där det inte finns något "men vi sågs igår, så vi kan inte umgås idag" eller "jag vill umgås, men jag vet inte vad vi skulle göra". Att alltid behöva ha ett syfte för att umgås. Detta kanske istället är en fråga om "olika nivåer" på en vänskap... Hur bekväm en egentligen känner sig i den vänskapen? För mig är att göra ingenting faktiskt att göra någonting. Att prata är väl en av mina favoritsysslor, men den "nivån" där en inte känner att prata är ett krav... Så oslagbart. En del kanske har svårt att tro det, men de stunderna existerar faktiskt. 

Jag behöver träffa människor. Vissa dagar är det självklart skönt att ha en "pyssla om sig själv" - dag, men oftast vill jag bara träffa människor. Att inte träffa människor gör att jag känner mig rastlös. Detta är lite anledningen till att jag valt att bo kollektivt. Tanken på att komma hem till en tom lägenhet skrämmer mig. När en är van med att ha en hel familj, och ofta släkt, runt sig gör det att allt annat känns tomt. 

Jag trodde att jag klarade av att vara själv. Jag gillar inte att vara beroende av andra människor och tänker i slutänden att "ensam är stark". Det är egentligen ett så himla dåligt tänk. Ensam är inte stark, ensam är ensam. Varför isolera sig och försöka klara av allt själv, när det finns så himla många underbara själar att lära känna? Nu när jag reflekterar över detta vet jag inte riktigt hur jag har tänkt kring utlandsterminen... Fast i ett annat land, i sex månader, utan någon som jag känner speciellt bra. Nåväl, ett år dit... Kanske trivs mer med att ha ett äventyr för mig själv då. 

Jag är kanske inte så bra på att vara ensam trots allt, men är inte det en rätt fin egenskap ändå. Livet är till för att dela med andra. 

"I'm always overthinking, I'm driving myself crazy"

Phs; myskläder hela dagen. 

Hallå där! Idag är det tydligen onsdag – håller inte koll. Från dag till dag, vecka till vecka, månad till månad. Allt flyter ihop. Igår hade jag föreläsning och sen blev det ett donkenbesök innan jag tog bussen hem. Läser kapitel efter kapitel i kurslitteraturen och önskar att den ska vara över snart. Vädret gör en less på livet och får en att glömma bort allt vad glädje är. Ah, men kul osv. Idag har jag tvättat, läst kurslitteratur och kollat PLL. Det kanske låter duktigt, men faktum är att jag varit riktigt oproduktiv idag. 

Anyway, hänga tvätt nu och sen läsa ännu mer kurslitteratur. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses!

15-01-26



Ph1; häng på vårdcentralen. Ph2; Mästerkocken är i farten. 

Hallå där peeps! Vilken dag detta har varit... Inte en lugn stund! Det jag längtar efter mest just nu är en kopp te, vilket jag ska fixa i ordning efter detta inlägg. Dagen började rätt tidigt då jag trodde att jag skulle hinna läsa kurslitteratur imorse. Istället blev det andra planer och spenderade förmiddagen på vårdcentralen. Har hostat väldigt länge nu och gick dit för att få nåt för det – istället fick jag hjälp med något helt annat. Hostan är med andra ord "bara att vänta ut". Kul osv. Fick rusha till bussen och hann precis till föreläsningen. 

Efter föreläsningen satte jag mig och pluggade med Lolls och Rebecca. När hungern blev olidlig åkte jag hem för att laga maten ovan. Känns som att det är en rätt återkommande maträtt och jag är kanske inte den bästa (läs: den sämsta) på att variera min kost. Jag kanske borde ha som mål att laga en ny maträtt varje vecka? Det kanske vore något det. Efter maten blev det ännu mer läsning och nu är jag snart klar! "Bara" ett kapitel kvar (ett av dem kortare). 

Anyway, nu är det dags för te! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Vem behöver stolar när en har golv?


Phs; oboyhäng i mitt rum + Kat, Joss och Lolls som behövde gå lite tidigare.

Hallå där peeps! Söndag kväll och jag känner mig mer eller mindre död. Igår gjorde jag ingenting speciellt, tyckte jag förtjänade en paus från pluggandet men nu ångrar jag att jag inte läste lite iallafall. Kul osv. Idag har jag städat, kollat film och myst runt i kofta och knästrumpor hela dagen – så skönt! Kvällens planer var att åka skridskor med våra buddies, men riktigt så blev det inte. Vi gick istället tillbaka till mitt rum för oboy och prat. Nästan lika bra med andra ord. Nu sitter jag däremot här igen med näsan i boken, orkar verkligen inte. Kanske är det morgondagens syssla... 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

MP3 love.

Jessie J – Masterpiece – så bra!
Ellie Goulding – Love Me Like You Do - From "Fifty Shades Of Grey" – lite att en ryser när en hör den?
Fall Out Boy – Centuries – älskar början!
Icona Pop – Get Lost – suttit och kollat på deras "serie" och insåg att denna låt inte fanns på min spellista, hur har det ens gått till att den inte finns där?

Drömmar och framtidsvisioner.

Jag tror att det är lika viktigt att veta vart en vill som att inte veta vart en vill. Ända sen jag var liten har jag haft drömmar om att kunna försörja mig genom att skriva och hålla på med språk – något som idag fortfarande är lite av en dröm. Drömmen har ständigt förändrats, mycket för att jag lärt mig mer om verkligheten. När en är liten finns inte samma gränser och det är bara fantasin som stoppar en. Ju äldre en blir, desto mer medveten blir en om konsekvenser och det är plötsligt massa krav som kommer in i bilden. 

Jag vet inte vart jag vill, men jag vet att jag vill bort härifrån. Detta är en av mina drömmar och jag tror inte jag är ensam om att vilja resa och se världen. Om resa hade varit gratis hade jag hoppat på ett flygplan direkt. Känslan av att ens vardag är i ständig rörelse är helt underbar. Känslan att nu händer detär detta på riktigt och drömmer jag är oslagbart. Jag tror också att det är viktigt att våga gå utanför sin vardag, att kunna se andras vardag, för att själv få en bättre vardag. Det finns för mycket att se och för mycket att göra för att låta bli. 

Livet är en fest. Det är svårt att alltid vara på topp, men det behövs verkligen inte. Mycket handlar om att uppskatta de små sakerna. Ibland är det pinsam tystnad och en väntar på att "livet verkligen ska börja". Ibland är livet verkligen en fest och du vill inte att det ska ta slut. Plötsligt sitter du där, klockan är alldeles för mycket och allt du vill göra morgonen därpå är att ligga i sängen och titta tv-serier. Det är någonting som går runt, precis som det ska. 

Någonstans i bakhuvudet har jag ett mål. Det målet må vara lite suddigt och oklart, men det kanske är det som är grejen också – att inte riktigt veta. Om allting redan är planerat vet du inte hur det kunde ha gått. Det finns inget spelrum för misstag, för felsteg, för livet. Ofta är resan till målet lika kul som själva målet. Det mesta vi gör är ju för att nå det där målet eller komma någonstans i den riktningen iallafall. 

Om du inte har ett mål, fortsätt ändå. En del verkar ha allt utplanerat, men så är det oftast inte. Var inte rädd för att lämna en liten bit åt ödet eller livet. Se vad som händer! Ordet nej stänger så otroligt många dörrar och spännande äventyr – våga säga ja istället. Kanske inte alltid, men kanske lite oftare. Detta inlägg kanske inte blev så mycket om drömmar och framtidsvisioner, utan mer om att ändra sitt synsätt för att till slut komma dit!

Deep talk

Jag vill tipsa om ett program, som finns på SVT play, som heter Deep talk. Det är ett frågeprogram på 45 min som består av fyra avsnitt. Ämnena som de tar upp är: ätstörningar, sex och självförtroende, droger samt pengar och problem. Hela programmet är kopplat till Portkod 1525, men en behöver inte ha sett den serien för att kolla på programmet. Jag tycker att att programmet tar upp intressanta ämnen som vi borde prata mer om. 

Länk till första programmet som handlar om ätstörningar. Därifrån går det sedan att klicka sig vidare till de andra avsnitten. Först tyckte jag att programmet riktade sig främst till folk i min ålder, men faktum är att även vuxna kan ha nytta av att kolla på dem. Jag vet också att programmet sändes för drygt 2 månader sen, men jag hade inte hört talas om det innan och tänker att det kanske finns någon som inte heller gjort det. Brukar vanligtvis inte hålla koll på SVT play. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

"Some legends are told, some turn to dust or to gold"

Ph; Vinterland.

Hallå där! Fredag idag då – känns inte alls som att det är fredag. Det är som vanligt en väldigt diffus skillnad mellan vardagar och helger. Igår blev det fika med tjejerna på Condeco (♥), jag åt god mat pga är mästerkock, pluggade, blev taggad på tågluff och kaosade över utlandsstudier. Härlig kombo eller hur? Idag startade jag dagen med ett tvd-avsnitt och sedan vidare till skolan för att arbeta fram en logga med projektgruppen i Hype. Satt och verkligen stirrade på en skärm i 3,5 timmar så mina ögon gjorde ont till slut. Däremot blev loggan jättesnygg så hoppas "kunden" blir nöjd med den.

Sedan jag kom hem har jag ätit mat, kollat utlandsstudier, pluggat/skypat med Elina och Emma. Gillar verkligen den där vi skypar med varandra i timmar, men inte riktigt pratar med varandra. Stundtals är det tyst – som att hänga fast en är i olika städer. Hade för övrigt tänkt ge mig ut och fotografera idag, men när jag väl lämnade skolan var det halvmörkt och kallt. Kul osv.

Anyway, klockan är inte ens tolv och jag börjar bli trött... Detta är ett väldigt bra tecken! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

"Fading in, fading out, on the edge of paradise"

Ph; är det sånt här som kallas konst?

Hallå där peeps! Plötsligt är klockan halv tolv och det börjar bli dags att gå och lägga sig. Tiden bara springer iväg på kvällarna – förstår inte hur?! I går hade jag en föreläsning på eftermiddagen där det pratades normer, "omkörningsfiler" i Sthlm och föreläsaren fick igång någon dans/gymnastik i föreläsningssalen? Föreläsaren vi har nu är så himla rolig och har ett riktigt kul kroppsspråk – förekommer alltså inte mycket brus. Btw, begreppet brus... Tiden i mitt liv innan jag visste vad begreppet brus betydde... Känns så himla länge sen. Förstår att jag var lite lost då. Efter skolan följde jag med Joss och Jessica till Ikea – det har blivit x antal besök där sen jag flyttade ner hit. Kvällen spenderades med att jag dammade mitt rum, kollade universitet och fastnade på youtube. 

I dag 
har varit en rätt produktiv dag; har pluggat, städat, tvättat, kollat ännu mer universitet och stekt pannkakor. Är det ens acceptabelt att vara så produktiv på en och samma dag? Känns inte som att det borde vara det. Försöker verkligen få rätsida på det här med utlandsterminen, men jag har sån beslutsångest?! Vet verkligen inte vart jag vill. Har lite mer än 2 veckor på att bestämma mig så vi får väl se hur det går.

Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Att försöka hinna så mycket på så lite tid.


Ph; instagrambild.

Hallå där! Att ta fler bilder står på min "att göra" - lista, tillsammans med så mycket mer att det bara blir en sak i mängden. Tyvärr gör det att flera av mina inlägg består av instagrambilder. Just nu sitter jag och dricker te, äter macka samt läser om socialpsykologi. Multi-tasking på hög nivå! 

Igår åkte mamma, pappa, morfar och jag ner till Jkpg. Handlade lite på Ikea och visade sedan morfar mitt rum/lägenheten. Kvällen spenderades tittandes på film, för att ladda upp för kursintroduktionen. Idag har det verkligen varit fullt upp! Började med kursintroduktioner och ämnet socialpsykologi verkar verkligen intressant. Det är synd att det inte är en så stor del av MKV, men skulle helt klart kunna tänka mig att fördjupa mig inom det "bara för skojs skull". 

Efter föreläsningarna var det projektmöte för Hype direkt, vilket gav lite feedback och mer inspiration. Min uppgift har varit att skapa en slogan, men det är verkligen jättesvårt?! Kort och koncist. Jag gör inte "kort och koncist". Ni som läst min blogg ett tag vet att det inte är en av sakerna jag är bra på.

Efter det var det dags för buddy mingle (en buddy är någon som anmält sig för att "ta hand om" en internationell student) – hur kul som helst! Det var intressant att höra hur andra upplever Sverige och svenskar samt att berätta om Sveriges mest typiska saker. Det uppstod lite problem då många misstog mig för en internationell student – såna saker jag brukar gå och skratta åt ca hela tiden. Även kulturella skillnader märks rätt väl och är roliga att prata om. Har googlat på både semlor, våfflor och potatisgratäng. Google är bäst. 

Jag har ca 80 sidor att läsa och saker att brainstorma tills imorgon, så vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Vad gör du helst en lördagskväll?


Ph; te ♥

Hallå där peeps! Lördag i dag då. Sista kvällen innan hemgång i morgon. Just nu sitter jag och googlar reklambyråer – vore så coolt att göra min praktik på en. Mitt nya "framtida yrke" är för tillfället copywriter på någon reklambyrå där jag får vara kreativ och skriva hela dagarna. Det vore verkligen en dröm. Kvällens sysselsättning: hitta på slogan till ett projekt i Hype. Det är verkligen jättesvårt! Försöker just nu bara komma på massa små textrader för att se om det kan ligga någon slogan i dem. 

I går jobbade jag på dagen och kvällen spenderades med serier. Älskar serier. Älskar min säng. Älskar att inte göra någonting. I dag sov jag ända till 12?! I mitt fall betyder det att vakna med ångest då jag verkligen ogillar att sova så länge. Hela dagen förstörd ju... Dagen har innehållit en promenad och, som sagt, hitta på en slogan. Känner att jag är så kul som person. 

Gillar: långa promenader, prata, titta serier, dricka te, läsa böcker och att göra ingenting.
Ogillar: att sova länge, kaos och att stressa.
Äter: ytterst lite, onyttiga saker.
Är: tidspessimist.

Som sagt, en jäkligt kul person att umgås med. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Bloggabstinens.


Ph1; Mopsar ♥ Ph2; Jkpg ♥

Hallå där peeps! Någon som är vaken nu? Inte? Nä, tänkte väl det. Borde väl egentligen också sova men känner att jag inte kan gå och lägga mig utan att blogga. Kanske har lite abstinensbesvär då jag inte bloggat på ett tag? Det är säkert så. 

I går hade jag mitt sista seminarium på helveteskursen - slutade en timme tidigare än planerat. Satte mig på ett tåg hem till Närke och ett par timmar senare befann jag mig i Örebro med Elin, chips och dricka. Inte en dum onsdagskväll inte! I dag har jag spenderat en hel del tid i bilen, har nämligen varit chaufför. Hjälpte farmor att handla på förmiddagen, hälsade på mormor på sjukhuset med morfar på eftermiddagen och resten av kvällen spenderades hemma hos Irma med mopsmys. Har alltså varit en väldigt fullspäckad dag! Kände mig så osocial när jag satt hemma hos henne och försökte fixa min referenslista, men å andra sidan skiljer det sig väl inte så mycket från det vi vanligtvis gör, vilket är ingenting speciellt. 

Vet dessutom inte vad jag tycker om att det är isgata överallt?! Nu har det däremot övergått till slask (läs: hav på vår uppfart). Klagade förut på att Jönköping inte har någon snö, men jag vet inte om isgata och slask är så mycket bättre?! 

Nej, jag borde verkligen gå och lägga mig, jobbet väntar dessutom i morgon. När jag kommer tillbaka till Jönköping ska jag verkligen ta tag i min dygnsrytm och mina matvanor. Jag ska bli en såndär människa som sover innan midnatt och äter flera måltider per dag. Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Tankar en tisdagskväll.

Du har blivit din egen fiende. Från början kanske det var någon annan, men inte längre. Varför fortsätta kampen mot sig själv? Det är du, genom dina egna förväntningar och misslyckanden, som trycker ner dig själv. Detta självdestruktiva beteende måste sluta. Nu. Sluta jämföra dig själv, du är så jäkla bra - precis som du är.

Vill bara berätta att mina vänner är något av det bästa jag har. De har format mig till den person jag är i dag. 

Ju längre tid som går, desto mer växer mitt hat till alkohol. Jag lyckas aldrig se den positiva effekten alla pratar om. Allt jag ser är hur den bryter ner människor och folk i deras omgivning. Blame it on the alcohol. Kommer säkert vara nykterist om ett år. 

Jag har blivit så van med att ha ringar på mig. För mig är det accesoarer, men också symboler. För att visa att någon tillhör dig, eller att du tillhör någon. För att visa vänskap, för att visa kärlek. Om jag inte har mina ringar på mig känns det inte som att jag är klar på morgonen - som att jag glömt någonting. Ingen annan märker, men jag vet att de brukar sitta på min vänstra hand. För när jag tar av mig dem känns det fortfarande som att de är kvar.

Just nu vill jag bara vara hemma. Jag vill sitta i tv-soffan på en lördag för att umgås med familjen. Jag vill dricka kakao och äta mazariner hos farmor. Jag vill gå ut och gå på landsvägar där jag hittar lugn och ro. Jag vill ligga på bästa väns soffa och prata om allt och inget. Jag vill ha någon som kramar om mig och säger "välkommen hem". Ett "hem" motsvarar känslan en får när någon kramar om en och säger "välkommen hem". 

Jag vill överallt och ingenstans.

Hallå där! Detta får bli ett inlägg utan bilder, tråkigt men har inte så många alternativ. I går hade jag tvättdag och hängde därmed i tvättstugan största delen av dagen. Resten av dagen försökte jag förbereda mig inför morgondagens seminarie. I dag har jag varit på infomöte inför utlandsterminen och sen jag kom hem från det har jag bara suttit och läst om en massa partneruniversitet. Vilken djungel! Kommer säkert sluta med att jag inte ens kommer utanför Sverige. Just nu har jag en matpaus innan jag ska fortsätta leta information och dessutom packa. Åker nämligen hemhem i morgon - det kunde faktiskt inte ha kommit lägligare! Vill bara hem och umgås med min släkt - livet är inte för evigt och jag tror att många glömmer bort det. 

Anyway, detta var mest en liten update... Kanske lite onödig... Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Varför bloggar jag?

Nyss ramlade jag in på en blogg där en fick läsa om en familj där mamman drabbats av cancer. Efter två inlägg började jag gråta. Bloggen befann sig i slutskedet av alltsammans och det var tre stycken inläggsom berörde mig lite extra. Det första handlade om ge sig själv tillåtelse att ge upp, det andra om karma och vart den tagit vägen när det gäller cancern och det tredje inlägget handlade om hur maken skulle berätta för sin dotter att hennes mamma inte skulle leva länge till. Detta dagen innan julafton, och på det sättet vara anledningen till att dottern för alltid kommer förknippa julafton med "någonting negativt och ångestladdat". 

I den stunden började jag själv fundera på varför jag bloggar, vilket jag funderat på mycket. Jag är väl medveten om att min blogg inte kan mäta sig med t.ex. bloggen jag nämnde förut. Däremot tror jag att jag har ett liknande "mål" eller syfte med bloggandet. Jag bloggar dels för att mitt minne är kasst, dels för att jag vill göra min röst hörd. Jag vill uppmärksamma problem och göra er medvetna om dem. Jag vill dela med mig av mitt perspektiv på saker och ting. Jag vill säga till er att: ni är inte ensamma. Jag vill att mina texter ska vara som en kopp te och en bitchkram - båda två på samma gång.

Jag har alltid tyckt text varit en bra uttrycksform och trivs väldigt bra i ordens land. 
Den här bloggen är min heliga plats, men också min inte alls heliga plats. Det viktigaste är att den är min, och bara min, eller kanske er också... Om ni behöver en plats att fly till. Jag tänker på hur mycket jag egentligen berättar om mig själv, varje dag, men också på hur lite jag egentligen berättar. En vän till mig har sagt att "man måste verkligen läsa mellan raderna för att förstå din blogg" och det stämmer verkligen. Du kan läsa min blogg rätt upp och ner och tro att du vet precis vad du har läst. Ibland stämmer det, men lika ofta stämmer det inte. 

En annan vän sa till mig att "det är som att inlägget är skrivet till mig, du vet precis vad du ska skriva". Hon hade så rätt. En del är skrivna för min skull och är riktade till mig, för att jag ska skriva av mig. Många gånger är däremot texterna, och speciellt de under "tankar som svävar", för er skull och riktade till er. Det är ni som inspirerar mig, det är ni vars problem jag tagit och skrivit om. Anledningarna till detta är att 1. tankarna har börjat sväva och 2. jag inte vetat hur jag skulle ha formulerat mig irl. Det är alltså ingen slump att du känner igen dig i texterna, det var det som var tanken från första början. 

Jag tänker på hur mycket en syns i texterna en skriver - en fråga vi fick på en föreläsning en gång. I den stunden tänkte jag att vi inte syns så mycket. Nu har jag ändrat min åsikt. Vi syns väldigt ofta. I varje "jag tycker" och "jag antar", i varje ordval och mellan raderna - det sistnämnda stället är vårt gömställe. Du måste leta lite extra noga för att hitta oss. 

Jag tror att ni finns lika mycket mellan raderna på mina texter som jag gör, ni kan bara inte se det. 

En vet aldrig hur länge vinterlandet stannar.



Phs; två bilder som knäpptes under dagens promenad.

Hallå där peeps! Snart har denna dag gått också och jag vet inte riktigt hur produktiv jag varit. Kanske inte alltför mycket. Ibland är jag på "idag ska jag vara produktiv" - humör och ibland "idag ska jag ligga i sängen hela dagen" - humör. Oftast brukar det variera under hela dagen, vilket är tur för annars hade jag aldrig varit produktiv. Ibland är jag på ett "tänkar" - humör också, vilket kan vara så himla bra eller så himla dåligt. Jag i ett nötskal: överanalysera problemet tills jag blir galen, för att sedan försöka samla ihop mig själv igen och ta itu med problemet. 

"Blickar tillbaka" på gårdagen och inser snabbt att det var en rätt dålig dag. Den började i sängen där jag låg i x antal minuter, gick och åt frukost för att sedan gå tillbaka till sängen igen. Passade på att gråta en skvätt och känna att "åh, livet är bra orättvist och varför måste vissa vara sjuka medan de allra flesta är friska?". Därefter ryckte jag upp mig och bestämde mig för att städa lägenheten. Nu luktar det såpa i mitt rum och det är så gott som dammfritt! Kollade på en film och fastnade sedan på youtube. Gick och la mig halv 3 för att min dygnsrytm hatar mig. Blåste dessutom storm ute och trodde hela huset skulle lyfta.

Denna dag har däremot varit lite bättre. Vaknade rätt tidigt och det dröjde till tidig eftermiddag innan jag bestämde mig för att göra nåt av dagen. Gav mig ut på en promenad i snövädret, stannade vid Myntgatan där jag hoppade på bussen och åkte tillbaka. Härligt att gå i motvind osv. Var iallafall skönt med en promenad - känns som att jag kan gå hur långt som helst med musik i öronen?! Kvar på "att göra" - listan idag är att laga mat, plugga och kanske tvätta lite. 

Anyway, kanske dags att göra något av sakerna som står på listan... Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses!

Vill rädda liv.

Varje gång jag hör sirener blir jag orolig och varje gång jag ser en ambulans kommer ett visst obehag - jag kan inte skaka av mig det. Ambulanser och sjukhus räddar många liv, men för mig betyder det bara olycka. Det betyder smärta, oro och liv som inte gått att rädda. Samtidigt beundrar jag alla dem som jobbar inom sjukvården - jag skulle också vilja rädda liv, jag skulle också vilja göra skillnad på riktigt

Varje gång jag får reda på att en närstående befinner sig på sjukhus tror jag alltid det värsta. Jag spelar upp små scenarion i huvudet, kanske för att förbereda mig på det värsta. Jag har inte förlorat en närstående släkting, men kan verkligen inte se hur det skulle fungera. Att någon som alltid funnits där plötsligt inte finns där mer - hur får en vardagen att gå ihop?

Jag kanske inte räddar liv bokstavligen, men jag vill vara en anledning till att fortsätta leva. Jag vill vara personen som gör folk glada och sprider värme i dess omgivning. Jag vill vara personen som alltid lyssnar och alltid finns där, oberoende av tid och rum. Jag vill göra någons dag. Jag tror ofta på det där lilla extra; ett fint sms, en kram eller en liten personlig present. Det är så jag visar uppskattning, men visst är det svårt att veta om en är uppskattad när folk visar uppskattning på olika vis. 

I "tankar som svävar" hittas verkligen texter om allt och inget, det är bara att bestämma själv vad som är vad.

Vad jag inte visste: att Ariel är en slyna.


Ph; när en inte kan sova på natten...

Hallå där peeps! Fredag i dag då... Känns verkligen inte som det?! På dagens schema stod seminarium, vilket gick bra. Det är alltid lite pirrigt då en inte vet om ens texter kommer bli sågade eller inte. Nu är det däremot "bara" att förbereda sig inför nästa seminarium.

Efter seminariumet åkte mina sinners och jag till Joss för disneymaraton; vi såg Mulan, Den lilla sjöjungfrun och Pocahontas. Största chocken var väl att Ariel blir kallad för slyna?! Har inte märkt det förut. Annars var det väldigt mysigt, som alltid hemma hos Joss. Kvällen spenderas på Skype med Elina och Emma. Vi catchar up som vanligt, jag blir förvånad över tatuering och vi drömmer oss bort till Tomorrowland och andra festivaler. Hade tänkt att gå och lägga mig tidigt ikväll, men den planen gick snett innan jag ens börjat. 

Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Att fika ingår i vardagsrutinerna.


Ph; morgonens syssla - sitta och kolla igenom första halvan av 2014.

Hallå där peeps! Tillbaka i Jkpg med allt vad det innebär. Rutinerna har inte riktigt kommit tillbaka, men till nästa vecka har det nog fixat sig. I går bestämde vi oss för att göra en kortdag i skolan och åkte istället hem för att försöka plugga. I dag stannade jag kvar i sängen istället för att masa mig upp till skolan. Känns så ovärt att gå dit när 1. vi redan har lämnat in uppgifterna och 2. inte förstår något.

Istället sysslade jag med det på bilden och fortsatte sedan med andra halvan av Håkans konsert. Inte den sämsta morgonen med andra ord. Hann dessutom börja se Jonas Gardells show, vilket jag ska fortsätta kolla på nu. För övrigt har denna dag bjudit på ett möte med projektgruppen i Hype och en fika på ca 4 timmar med Lollsab. Så mysigt att bara sitta och prata! 

Anyway, har seminarium i morgon och nu är det dags för lite mat! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Vill inte sättas på en pedestal.

Det finns ett ordspråk, "those who are heartless once cared too much", som jag tänkt på den senaste tiden. Det finns människor som säger att jag bryr mig för mycket och allt jag kan tänka på då är en händelse som hände för ungefär 5-7 år sedan. En händelse där jag slutade bry mig, för att sedan börja bry mig igen när det redan var för sent. Nu i efterhand har jag reflekterat över vad som egentligen hände och jag är inte det minsta stolt över hur jag agerade. Ordspråket stämmer alltså inte och borde egentligen varit något i stil med "jag brydde mig inte tillräckligt och nu bryr jag mig för mycket". 

Det finns ett annat ordspråk, "ung och dum", som ni antagligen hört talas om. Jag kan kanske ha det som ursäkt... Men finns det egentligen någon ursäkt för att vara dum, manipulativ och självisk? Svar: nej. Nu låter jag ju verkligen som en trevlig människa, men människor förändras och jag är inte ett undantag. Det är många som inte vet vad denna "händelse" innebär, men jag tänker inte gå in något djupare på det. Låt oss bara säga att det började som något litet, jag fanns inte där för en av mina (då) närmaste vänner och plötsligt var mer eller mindre hela klassen involverad. Detta ledde till utfrysningar, väldigt mycket skitsnack och en trasig vänskap. Allt detta hände under högstadiet och, om ni inte lagt märke till det, så kan tjejer verkligen vara vidriga mot varandra. Jag förstår fortfarande inte hur det spårade så mycket, men det känns så vidrigt att jag var en av dem som startade det. 

Många av mina vänner har haft någon form av självdestruktivt beteende, oftast gällande maten men även fysiskt. Vad är det första, andra och tredje ni uppmärksammar hos en person? Det första jag uppmärksammar är hur personen i fråga beter sig, om personen verkar snäll etc. I kombination med det kommer det andra jag uppmärksammar; hur personen ser ut, dvs. klädstil och utseende. Det tredje är kanske det som berör denna text mest; jag kollar efter ett självdestruktivt beteende. Jag kollar efter mängden mat personen tar, bristande självförtroende och spår på handleder. Jag har väldigt svårt med att människor anmärker på min mat, vilket ger detta en dubbelmoral, men jag kan inte "stänga av" det. Det är som små ringklockor i huvudet, varningssignaler för att jag inte ska missa.

Egentligen tror jag att jag försöker kompensera för "händelsen", fastän jag vet att det är omöjligt. Det här är jag som försöker kompensera för att jag, en gång i tiden, inte fanns där när jag behövdes som mest. Det är lätt att gå tillbaka och skämmas för hur en betett sig, vilket jag gjorde till en början. Det handlar om att se hur en betedde sig fel, för att sedan komma överens med sig själv om att det aldrig ska hända igen. Det är just därför jag nämnde "händelsen", vilket är något jag inte alls är stolt över, och därmed kliver ner från pedestalen jag ofta blir uppsatt på. 

Känns bara så typiskt mig?!


Ph; Missan får agera modell.

Hallå där peeps! Just nu är jag tillbaka i Jkpg och har varit här i 3 timmar nu. Har däremot inte packat upp ännu... Sinnes hur mycket saker jag har med mig egentligen?! Måste börja prioritera mer när jag packar för detta kommer inte hålla i längden. Höll på att glömma min påse på tåget också. Känns bara så typiskt mig?!

I söndags plockade jag, Irma och mamma bort tomtarna i huset - galet att julen redan är över?! Märkte knappt att det blev jul ju. Irma hängde hos mig hela dagen, vi fikade med moster och såg på film - alltså ingenting speciellt, precis som det ska vara! I går jobbade jag 9-14 och sen åkte jag till min kusin för fika. I dag blev det fika hos farmor på förmiddagen och förutom det har jag försökt packa ihop allt som jag lyckats sprida ut över hela huset. En "sista måltid" med familjen innan jag satte mig på tåget i Hallsberg. 

Nu ska jag försöka packa upp lite till och sedan gå och lägga mig! I morgon väntar dubbelföreläsningar och jag tror jag kommer vara mer än död efteråt. Visst låter det lovande? Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses!

Om ett år...

Ph1; London 2013. Ph2; Paris 2012. 

Tänk, att om ett år befinner jag mig, förhoppningsvis, utanför Sveriges gränser! Då är det nämligen dags för utlandstermin och jag är så jäkla taggad. Det är mycket som spelar in så jag kanske hamnar någonstans jag aldrig trodde att jag skulle hamna, men jag är säker på en sak: jag ska bort ifrån Sverige. Förut i dag satt jag och kollade på partneruniversitet i Frankrike och blev såklart ännu mer pepp - vem blir inte det liksom?! 

Allra helst skulle jag vilja till England eller Frankrike - två länder jag verkligen gillar! Det ultimata skulle antagligen vara att åka tillbaka till Jersey, den perfekta blandningen mellan England och Frankrike, men det är tyvärr inte ett alternativ. Jag har däremot inga back-up-länder och vet inte vart jag skulle vilja åka annars?! Visst vore det ett äventyr att åka till USA, Canada eller Australien... Men tror plånboken säger nej och det kanske är ett för stort äventyr just nu? Känns verkligen inte som att jag är redo för det.

Däremot, det är ett helt år kvar och mycket kan hända på ett år! Vi får helt enkelt se vart jag hamnar. När utlandsterminen börjar har jag dessutom gått precis halva tiden i Jkpg?! Sjuk tanke, eller hur? Efter alla mina år som elev, sittandes vid skolbänken, ska jag alltså vara redo för "den riktiga världen"?! Egentligen, det kanske inte ens är sant. Innan året är slut ska jag ha den bästa tiden med mina sinners, förhoppningsvis hinna med en festival och sedan jobba hela sommaren. I slutet av året hoppas jag att jag sitter här och har ångest över min packning. Det kommer bli så jäkla grymt - kan knappt hantera lyckan?! 

När jag säger den "riktiga världen" menar jag att bege mig ut på världens äventyr! I stället kanske det innebär att fastna i en tråkig vardag; åka samma kollektivtrafik till och från jobbet och sitta framför tv:n på kvällen, helt utmattad, klappandes på min katt (ja, jag ska ha en katt). Detta är precis vad jag inte vill. Jag vill inte vara fast, jag vill inte bli fast, jag ska inte bli fast. Kanske är det såhär alla "i min ålder" tänker? Någon kanske säger "vad är det för fel på Sverige?"... Och det är inga fel på Sverige, men vad är det för fel på resten av världen? Varför inte åka och se allt som är rätt med världen när en får chansen?! 

Om ett år hoppas jag att jag sitter här, bloggar från en annan plats på jordklotet, och segerdansar när jag tror att ingen tittar. Vad tror ni att ni gör om ett år och vart tror ni att ni befinner er?

That Awkward Moment

 <-- Filmen.

Denna såg jag på för sjuuukt länge sen! 
Den är däremot en film jag gärna tipsar folk om att se. Som tittare får du följa tre killar, vars kärleksliv går halvt om halvt, och hur de sedan ingår en pakt om att leva singellivet tillsammans. Det går däremot mindre bra och flera jobbiga situationer uppstår! SEVÄRD. 

Sex Tape

 <--- Filmen! 

Hallå där!
Såg denna film för ett par dagar sedan och kan ju inte annat än rekommendera den. Kanske inte riktigt så att jag "dog av skratt", men den var långt ifrån tråkig.

Annie och Jay har märkt, precis som många gifta par i film, att några år efter att barnen har födds och en verkligen har kommit in i vardagen dör sexlivet sakta men säkert ut. Detta är något de vill ändra på och för att äventyra det hela bestämmer de sig för att filma hela alltet. Kvällen/natten glöms fort bort och filmen likaså. Problemet är att filmen inte blev raderad och i stället cirkulerar på varenda iPad Jay någonsin givit bort, och det är många, till ungefär alla de känner. De försöker rädda situationen på bästa möjliga sätt, men självklart går det allt annat än smidigt.

SEVÄRD.

Fokusera inte på detaljerna när det är helheten som räknas.

Hallå där peeps! Detta får helt enkelt bli ett inlägg utan bilder. I går jobbade jag på dagen (råkade klämma mina fingrar under en kartong med kattsand ♥) och på kvällen åkte jag till Elin för taco och nostalgikväll - så mys! I dag var jag en sväng till marieberg för att byta min mobil. Nu kanske folk kan höra vad jag säger utan att det ekar, brusar eller att jag stundtals försvinner. Jag behöver inte heller leta efter eluttag det första jag gör och förhoppningsvis dör inte mobilen när jag behöver den som mest. 

Resten av kvällen då? Har inlämningar på måndag så måste sitta och läsa igenom mina texter. Har ju haft roligare lördagskvällar, men mycket som står på spel över dessa inlämningar + att jag inte pluggade någonting i går. Nu känns det att verkligheten börjar komma ikapp! Snart är jag tillbaka i Jkpg, mitt uppe i mitt studentliv, och Närke kommer kännas så himla långt bort. Det sägs att studenter inte har tid att studera, de har fullt upp med att vara just studenter. Jag måste hålla med om att studentlivet är ett liv för sig. 

Anyway, har ett par dagar kvar här på hemmaplan innan jag sitter på tåget igen! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Hörde jag nyår?


Ph; fr. v. Elina, jag och Alva.

Hallå där peeps! Pigga antar jag? Såhär på nyårsdagen och allt. Vem är inte pigg då liksom? I går jobbade jag en stund på dagen, pluggade minimalt och åkte sedan till Askersund för att säga adjö till 2014 med brudarna ovan. Det blev en kanonkväll och kan sammanfattas i tre enkla steg: chokladsåsshot, vilse i Hallsberg och i säng kl 5. I dag är däremot en annan berättelse. Sömnbristen börjar visa sig nu och har inte gjort något vettigt under hela dagen. Gjorde ett försök till att plugga förut, men det gick mindre bra. Jag ska spendera resten av dagen på samma sätt och på schemat nu står film! Har fått ett nytt täcke av mamma och pappa, så ni kan ju förstå att jag inte lämnar sängen?! 

Jag hoppas ni hade ett grymt nyårsfirande och att ni inte mår alltför dåligt i dag. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses!

22 Jump Street

 <--- Filmen.

Hej och hå! Tänkte att jag skulle uppdatera bloggen med lite filmtips. Denna film var det hur länge sen som helst sen jag såg, men den är riktigt bra! Vi får åter igen följa Schimdt och Jenko när de går undercover, men denna gång på college. Det finns en drog som cirkulerar på ett college och det är deras uppgift att ta reda på vart den kommer ifrån. Jag vet inte om jag kan säga att den var lika bra eller bättre, än första filmen, men den är helt klart sevärd! Den fick iallafall mig att skratta, ifall det säger er något...