2015 i list-form.

Gjorde du något 2015 som du aldrig gjort förut?
EKG-test, gick på basketmatch, var fadder (och allt vad det innebär), gick i prideparad, sommarjobb inom äldreomsorgen (och allt vad det innebär), såg artister jag inte sett förut, spelat äventyrsgolf, var till Göteborg, flyttade ur mitt första boende + en hel del saker som är skolrelaterade.

Vilka länder besökte du?
Höll mig innanför Sveriges gränser, tyvärr. Men i tankarna var jag överallt, förutom här.

Är det något du saknade år 2015 som du vill ha år 2016?
Äventyr! Ännu mer äventyr, fint häng och skrivflow.

 
Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?
Jag har inget exakt datum, utan mer olika händelser. Det är många saker som jag kommer att minnas från 2015, men det absolut starkaste är nog när vi satt med helvetesuppgiften... Eller helvetestentan. Eller B-uppsatsen som gick alla tiders! Eller Stad i ljus på campus. Mycket skolrelaterat som ni hör, men är en student så är en.

Vad var din största karriärsmässiga framgång?
Hm, karriärsmässigt... Att jag jobbade inom äldreomsorgen i somras och det gav så himla himla mycket, och att jag har en rätt klar bild av vad mitt drömjobb (just nu) är.

Och din största framgång privat?
2015 var ett insiktsfullt år. Jag har lärt känna mig själv bättre och ordnat upp en hel del tankar som annars gjort det ännu mer komplicerat. 



Vad spenderade du mest pengar på?
Förutom hyra och mat... Kurslitteratur tror jag. 

Vilka låtar kommer alltid att påminna dig om 2015?
Precis som datum är låtar inget jag riktigt håller reda på och just nu står det helt still. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Ledsnare, tyvärr. Lite för mycket tankar och lite för mycket tid till att överanalysera. Jag har en tendens av att krångla ihop det mesta. 

Vad önskar du att du gjort mer?
Jag önskar jag hade skrivit, fotograferat och uppskattat människor mer.

Den maträtt du åt oftast 2015?
Pannkaka? Eller falukorv... Kanske kyckling? Jag har ingen aning. 



Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Jag jobbade på dagen och på kvällen kom fina vänner hit för middag och häng. 

Högsta önskan just nu?
Att befinna mig i Europa med fina människor. Vill bara dansa genom hela 2016. 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Det hade varit bättre om det inte hade varit så krångligt att få gå på Håkans konsert på Ullevi.

Vad fick dig att må bra?
Underbara utgångar och fina vänner. Människor som visat uppskattning.

Vem saknade du?
Mina vänner på hemmaplan. Saknar alltid dem.

Vad är du mest stolt över?
Att läsa "Text: Hanna Larsson" och tänka att "just det, jag har skrivit artiklar som blivit publicerade. 


Det har varit ett helt okej år. Egentligen inget speciellt. Det har gått upp väldigt fort och ner under en längre tid. Det har inte varit ett särskilt äventyrsfullt år och inga stora förändringar har skett. Vänner har kommit och gått, precis som det ska vara ändå. Detta insiktsfulla år har fått mig att inse att jag dömer människor för snabbt, är väldigt kräsen gällande ca allt och tar mina närmaste för givet. Tre sämre egenskaper. Men första steget till att förbättra sig är väl att bli medveten om sina brister, right? 

Mina mål för 2016 är... 
- Att inte oroa mig så mycket.
- Att vara öppen för nya saker. 
- Att inte ta någon för givet. 

En halvdan lista för ett halvdant år. Laddar redan upp för 2016! "Vi ses på andra sidan"! 

En man som heter Ove


Häromdagen såg jag och föräldrarna på bio. Jag har sett trailern flera gånger om på tv:n och tänkte att "denna känns rätt skön att se". Jag hade rätt. Den var lättsam och skön att titta på. Den krävde ingen överdriven tankeverksamhet och jag skrattade halvhjärtat genom hela filmen. Dessutom tycker jag att filmen har ungefär samma stil som Hundraåringen hade. Ni har väl redan räknat ut att huvudkaraktären heter Ove? Iallafall, Ove är en väldigt konservativ människa. Hans vanor är ristade i sten och hans principer är att: rätt ska vara rätt, och fel, ja, det är fel. 

Till en början får jag intrycket av att Ove är en väldigt bitter människa som bara vill göra livet surt för andra. Genom filmen får jag lära mig att så är inte fallet. Mot slutet gillar jag faktiskt Ove och jag tycker att vänskapen han lyckas bygga med sin nyinflyttade granne är otroligt fin. Vänskap är fint, liksom kärlek är väldigt fint. Spoilertanke: egentligen är Ove bara en människa som mist allt det han en gång älskat, och jag tror att varje människa skulle bli bitter då. Enligt mig är filmen inget måste att se, men har du inget bättre för dig? Ja, men då kan du lägga två timmar på denna film. 

Snö och ett årsskifte i sikte.

Utanför fönstret faller snön. Den faller handlöst utan stopp. Det känns lugnande att titta på den. Ibland kommer en bil eller två – två små ljus som lyser upp i vintermörkret. Jag sitter och läser andras resuméer av 2015. Tänker på hur jag ska formulera min egen. Funderar på vad jag ska ha för mål med 2016. Har jag ens några mål? Jag måste ha åtminstone ett. Det måste finnas en mening med 2016 också. Tvåtusensexton. Det låter så konstigt. Snart är tvåtusenfemton över. Tiden bara försvinner och jag vet inte om jag spenderar min tid på ett vettigt sätt. Kanske lägger jag tid på helt fel saker och människor. Jag borde bläddra igenom 2015:s arkiv för att se vad jag gjort detta år, men det får göras en annan dag. Precis som 19 är ett mellanår, är 2015 det också. Jag går bara och väntar på att 2016 ska börja. Tänk om jag hade en fjärrkontroll som kunde styra tiden. 

Hej, jag är tjugo nu och snart är det tvåtusensexton.

Ph1; fina blommor från en fin vän. Ph2; marknadschoklad.

Hallå där! måndags fyllde jag 20, fastän det inte känns som det, och jag spenderade större delen av min födelsedag på jobbet. På kvällen kom fina vänner och åt middag hemma hos mig. Vi pratade om både gamla tider och nya tider då vi inte setts på ungefär en evighet. Tisdagen kom och jag vaknade upp med Irma sovandes på golvet. Hon skjutsade mig till systemet och jag använde min ålder på bästa sätt. Jag ser fortfarande mig själv som 18, så jag känner att jag måste "gå in" de senaste två åren. Livet springer ifrån mig. Jag spenderade eftermiddagen med farmor och framåt kvällen åkte jag till Elin för att fira superjulafton. Lekar, julklappsbyten och trevligt sällskap är ju allt annat än dumt! 

Ph1; julbord nummer 1. Ph2; lekte med kameran vid julbord nummer 2.

Plötsligt var det onsdag och dagen före julafton. Jag jobbade 9-19 och halvsov sedan framför Bingolottos uppesittarkväll, samtidigt som jag klagade på Karl-Jans obegripliga rim. Enligt tradition vann vi inget på bingolotterna heller. Julafton kom och jag försökte komma i julstämning. Att det inte är någon snö på marken förstör allt. Vår jul började hos farmor, för att sedan fortsätta hos mormor och morfar lagom till Kalle Anka, för att till sist avslutas hemma. Himla fint ändå att större delen av släkten var samlad! Det händer alldeles för sällan numera. 

Ph1; förfest med människorna ovan är kul. Ph2; bio är också kul. 

Juldagen! Den började med lite städning av mitt rum, då det står flyttlådor prick överallt. Jag tänker att jag tar tar tag i resten efter nyår. Framåt kvällen blev det förfest med människorna ovan, och en riktigt bra utgång på det som avslutades med att gå hem genom ett tyst Örebro. Himla fint! Idag hämtade mina föräldrar upp mig och sedan gick vi och såg En man som heter Ove på bio. Sedan jag kom hem ifrån Örebro har jag börjat skriva på en artikel som sakta men säkert börjar bli något som någon kan tänka sig att läsa. Anyway, dags att runda av detta inlägg. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Ett flyttlass, en utgång och ett kalas senare.

Ph; fjärde advent.
Ph; på kalas brukar det finnas tårta. 

Hallå där!
 Jag har varit på hemmaplan i mindre än två dygn, men det känns redan som att jag varit här i en månad. Det känns så naturligt och invant. 

Igår packade jag ner mitt liv i flyttlådor, städade ur mitt rum och lämnade lägenhetsnycklarna i ett brevinkast. Bilen rullade norrut och plötsligt befann jag mig i Närke igen. Det står flera lådor i mitten av mitt rum och resten står i boden. Jag hittar ingenting jag behöver ha och jag lever för tillfället i flyttlådor. På kvällen blev det utgång, vilket resulterade i en himla bra kväll. Hemmaplan levererar redan från första dagen jag är tillbaka! 

Idag var det dags för släktkalas och lillkusinen har farit runt som en duracellkanin mellan tv-rummet och köket halva dagen. Det känns verkligen inte som att det är jul snart. När jag tittar ut genom fönstrena och ser den gröna marken vill jag bara gömma mig under täcket. Jag hoppas att jag vaknar upp till ett vinterland imorgon. Amyway, kanske dags att avsluta här och ladda upp inför morgondagen. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Fenomenal fredag.

Ph; två pepparkaksbakande människor.
Ph; mästerverk.

Hej människor! Äntligen fredag eller vad säger ni? Det känns faktiskt som fredag idag, till skillnad mot vad det brukar göra. Egentligen har jag ju blivit lite veckovill sedan jag började på högskolan. Det blir antagligen ändring på det nu när jag flyttar hem till mina föräldrar igen. Det känns lite overkligt att flytta hem igen, men ändå sitter jag här omringad av flyttlådor och det känns ju hur verkligt som helst. 

Denna dag startade klockan 7 när mitt alarm ringde. Sista föreläsningen för denna termin och JU en lång tid framöver kallade. Vi diskuterade reklam och hur kul är inte det?! Är det konstigt att säga att jag verkligen gillar reklam? Jag hoppas inte det. Jag tror jag ser saker och ting annorlunda nu – MKV-skadad är vad jag är. Eller MKV-välsignad kanske jag borde säga? Efter föreläsningen följde jobbiga hej då:n och kramar som betydde åh, vad jag kommer sakna dig, vi kommer inte ses på en evighet. Det känns också overkligt, men ändå verkligt på något sätt. Jag tror inte att jag har låtit det sjunka in än. Jag väntar och försöker förbereda mig för när saknaden kommer. Ni vet den saknaden som känns som magont. Den kommer att komma. 

På eftermiddagen kom Clara och Sunanda förbi för pepparkaksbak och taco. Vi lyssnade på julmusik och pratade ikapp. Himlans fint! När de åkte hem började jag fylla mina flyttlådor ännu mer. Jag har så himla mycket saker att det är sinnes. Nej, det är bäst att jag fortsätter packa ner mina saker. Imorgon går flyttlasset! Jag hoppas er fredag varit lika bra som min varit och att ni kanske har lite mindre flyttkaos än vad jag har. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

15-12-16



Phs; de har inte fotovänligt ljus på Pinchos.

Hallå där! Denna dag kan förklaras genom fyra ord: musikhjälpen, plugg, flyttpacka och Pinchos. Himla trevligt att hänga med dessa ovan och äta minimat på restaurang med circustema. Börjar verkligen vänja mig vid att Musikhjälpen sänds dygnet runt. Det gör att det känns mindre ensamt när klockan är alldeles för mycket och jag fortfarande inte har somnat. Annars då? Just nu sitter jag och funderar på hur 2015 varit som år och hur 2016 kommer bli. Jag kommer knappt ihåg vad som har hänt i år. Det är nog dags att bläddra lite i arkivet. Jag kan inte ens förstå att jag bott 1,5 år i Jönköping redan. Halva utbildningen är gjord och det skrämmer mig. Nåväl, det är tankar till en annan dag. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

The Intern


Hej, jag rekommenderar denna film – jag gillar den starkt. Robert De Niro spelar Ben Wittaker, en rastlös pensionerad affärsman som söker nya utmaningar, och Anne Hathaway spelar Jules Ostin, grundaren till en mycket framgångsrik shoppingsida. Jules företag börjat med ett "senior intern"-program som innebär att äldre människor får praktisera på företaget. Ben, rastlös som han är, tänker att det får bli hans nya utmaning och ger sig in i Jules värld. 

Jag gillar verkligen hur relationen mellan Ben och Jules utvecklas och jag gillar speciellt Jules som karaktär. Hon är målmedveten och driven, men har fortfarande båda fötterna på jorden. Hon försöker att balansera allt på samma gång, vilket många kan relatera till, men är också i behov av någon som får henne att stanna till då och då. Filmen är för övrigt rätt lättsam och passar till en vardagskväll. Jag är dessutom lite förälskad i Jules kontor och filmen får mig att själv vilja jobba där. Ni borde se den. PUNKT. 

15-12-15

Phs; idag fick kameran följa med en sväng. 

Hallå där! Nu är det tisdag och jag försöker flyttpacka lite medan Musikhjälpen går i bakgrunden. Jag gillar verkligen att det sänds dygnet runt. När jag inte kan sova om nätterna är det lite av en tröst. Bit för bit åker mitt rum ner i flyttkartongerna. Snart kommer det nog börja eka här inne. Förut idag satt vi i skolan för att klura ut kampanjtexter. Det är den nästsista uppgiften för denna termin, vilket känns rätt underligt. 75 dagar kvar och sedan går jag runt i Belgien. Tänk att så kan det vara. Drömmen. Nu ska jag gå iväg och koka en kopp te. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Måndagar är de dagar då jag blir mest inspirerad.

Äntligen måndag! Det är så himla mycket bra saker som händer på måndagar att det nästan är orättvist mot de andra veckodagarna. På dagens schema stod en heldag med copywriter-föreläsningar och mitt huvud är numera fullt av nya intryck. Jag blev jätteinspirerad och känner väl mest att nu jäklar kan livet börja, det känns lite mer på riktigt nu

Håkans Tro och tvivel, liveversionen, dånar ut från högtalarna och jag vill dansadansadansa. Såhär ska en måndag vara! Vad mer har gjort denna måndag toppen? Ja, varför inte Flora & Fridas poddavsnitt om självkänsla och självförtroende eller Måndagspepps nya avsnitt om sex? Lyssna, lyssna, lyssna! Så himlans kul! 

Men, det är ju inte bara Håkan och poddar som är bra idag, utan också instagram! Jag skulle lika gärna kunna döpa om detta inlägg till "Hanna tipsar" eller liknande, för det känns som att det sprudlar tips från både höger och vänster. Iallafall, här kommer två instagramkonton ni borde följa. Det första är livetslistor som lägger upp alldeles för fina listor. En del finare än andra, men som den listgalna människan jag faktiskt är gillar jag kontot något enormt. Det andra kontot är bokpoesi som ja, lägger upp bokpoesi helt enkelt. Poesin grundar sig i att stryka över ord och meningar i böcker för att skapa något nytt ur dem. Himla fint! 

Hm, måndag, vad mer? Just det! Nya ord! Gästföreläsaren vi hade idag sa i princip att en copywriters viktigaste, och enda, verktyg är vårt alfabete. Bokstäverna, orden, är alltså det enda vi har. Med det sagt är det viktigt att utvidga sitt ordförråd, vilket jag tycker är rätt viktigt för vemsomhelst oberoende yrket. Dagens nya ord är centrifugminut och anspelar på att en minut är/känns mycket längre än vad en faktiskt minut är. Detta är så relaterbart att jag knappt kan hantera det. Det är verkligen the story of my life

Det känns som att jag skriver såhär varje måndag, men det kanske är just för att måndagar är lite bättre. Värre är det med tisdagar. Det finns ingenting roligt med dem. Anyway, hoppas er måndag har varit lika bra som min ändå varit. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Lite mer utfyllnadstext.

Hallå där. Vi är snart inne på den sista veckan i Jönköping och jag dricker äckligt te. Min tvättställning står mitt i rummet och jag har varken gardiner eller mycket mat i kylskåpet. Det vankas flytt! Jag ser fram emot den sista veckan, att få komma hemhem och att sedan åka därifrån. Men det är också lite sorgligt att behöva lämna Jönköping. Håkan sjunger att "ni kommer få se er ungdom ruttna framför er" och jag tänker att jag måste få tiden att räknas lite mer. Det bara måste räknas. 
 
Jag har försökt skriva en artikel om skottår, men det går segt. Jag plöjer avsnitt efter avsnitt av Skins och blir irriterad över att de byter ut nästintill alla karaktärer efter två säsonger. Det känns som att serien leker med mitt huvud, men jag kan inte sluta titta. Jag har precis inhandlat min sista julklapp och tänker att detta ska bli en bra jul, fastän det är långt ifrån vad det brukade vara när jag var liten. Ingenting är som det var när en var liten. 

Ja, men så tog även denna vecka slut. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

"I've been busy trying to figure out my life"

Det har gått ett par dagar sedan sist. Tiden springer iväg och jag försöker hinna ikapp, försöker komma i fas. I söndags lästes det bok, i måndags skrevs det på inlämningsuppgift och i tisdags fikades det på Coffee house by George och sedan skrattades det på Paolo Robertos föreläsning. Igår var det förmiddagsföreläsning och på kvällen taco och utgång. Sista aka-onsdagen på åtta månader. Lite sorgligt ändå. Det blev skratt, djupa samtal, findans och fuldans, men mest fuldans såklart. Att skriksjunga och fuldansa är helt klart en av de bättre kombinationerna. Idag har det lekts i Indesign, intervjuats människa och tittats på Skins.

Jag är numera beroende av Skins, tänker brittiskt och försöker förstå hur livet kan bli så trassligt. Jag har hittat någonting som jag verkligen vill skriva om, men tanken på att faktiskt få ner allt i ord kommer bli både svårt och smärtsamt. Jag har också tittat tillbaka i arkivet och hittade en dikt från 2012. Den sa i princip att jag kände mig otillräcklig och att jag var en jäkel på att rimma. Kul ändå att titta tillbaka i arkivet. Samtidigt som ingenting är likadant, är precis allt likadant. 

Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Ja, jag har mens, hurså? - Clara Henry


Hej och hållå. Istället för att skriva på en skoluppgift har jag läst ut denna bok idag. Författaren är Clara Henry och ämnet är mens. Om ni har följt Clara Henry på sociala medier kan ni inte ha missat att hon har skrivit en bok. Jag har varit nyfiken på boken ända sen jag hörde talas om den, men har inte kommit mig för att köpa den. För ett par dagar sen insåg jag att den fanns på skolans bibliotek, varpå jag gick och lånade den direkt. Nu skulle det läsas om mens!

Det jag tänkte på när jag började läsa boken var: 
1. hm, en bok om mens, vad mer exakt kommer den att handla om? 
2. det märks verkligen i språket att det är Clara som skrivit boken och 
3. jag gillar verkligen illustrationerna i boken.

Boken var rolig och full av information och tips, men jag förväntade mig... Mer. Boken har blivit riktigt hypad i media och det kanske var så att jag hade för höga förväntningar? Boken är bra och viktig, men den blev inte så viktig för mig privat. Jag tror att om jag hade varit yngre hade den varit min bibel och rätat ut en hel del frågetecken. Mycket som nämns i boken kunde mitt högstadie-jag relatera till, medan mitt nästan-20-åriga-jag tänker håll ut alla ni som går igenom detta just nu, det blir bättre. Hade jag känt en yngre människa som stod i dörröppningen till puberteten hade detta varit den ultimata julklappen. Nu gör jag inte det, men när jag väl gör det... Då är det denna bok som ska ges bort!

Att prata om mens är inte självklart, men jag tror att denna bok gör det mer accepterat. Kanske har den även kraften att göra så att nästa generation kommer tycka att det är självklart att prata om mens. Jag håller tummarna för att det är så iallafall.

En lördag i skrivandet och flyttpackningens tecken.

Från mina högtalare hörs ett svagt "jul, jul, strålande jul" medan jag packar ner saker i flyttlådor och dammar av hyllor. Ljuset från värmeljus lyser upp halva rummet tillsammans med julstjärnan som står i fönstret. Utanför fönstret slåss blåsten och regnet om vem som kan låta mest. 

En skoluppgift skriker på mig från word-dokumentet. Jag har skrivit på uppgiften från och till under hela dagen. Jag är inte färdig för fem öre. Jag trodde det skulle vara enklare att flyttpacka än att skriva på uppgiften, men jag har samma problem med båda sakerna: jag vet inte riktigt var jag ska börja. Två veckor kvar i Jönköping och det är en hel del som ska hinnas med. Det känns så himla konstigt att se mina saker i flyttlådor. Det känns inte som att jag ska någonstans, fastän jag ska det. Den stora frågan är också: hur ska jag få plats med allt? Det mysteriumet tror jag inte kommer lösas inom de närmsta dagarna.

Nu ska jag förflytta mig från datorn och djupdyka ner i böcker istället! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

15-12-03

Om jag hade publicerat det här inlägget för en timme sedan hade det börjat såhär:

"Jag vaknade alldeles för tidigt imorse. Klockan var 5. Jag var jättepigg. Till slut somnade jag om. Det borde jag nog inte ha gjort. När väckarklockan ringde var jag förstörd. Att varje morgon mötas av persiennerna som försöker stänga ute solljuset är tröttsamt. Jag kunde inte komma på någonting som gjorde att jag ville hoppa ur sängen och dra upp persiennerna. Det kändes som att det enda som stod mellan mig och omvärlden var just persiennerna, och jag kände mig inte redo att handskas med omvärlden än."
 
Det hade fortsatt genom att jag hade berättat om dagens föreläsning som jag tyckte var oerhört intressant. Den handlade om stilistik. Om skrivandet, om oss som skrivande människor och oss som läsare. Sedan hade jag malt på om rätt och fel, om att det är utlämnande och sårbart att skriva och till slut om att det kanske är den enda utvägen. Det var väl tur att jag inte publicerade det inlägget ändå. Det skulle blivit en så låg stämning.

Istället tänker jag skriva om hur jag och några till puttade en vagn med tidningar kors och tvärs över hela campus för att få ut det nya numret av Metro Student på campus. Tidningar välte, vagnen råkade krascha in i campus arena och vi höll på att bli klämda nästan hela tiden. Vem hade trott att det var så farligt att lämna ut lite tidningar? Inte jag iallafall. Jag har inte gjort mycket mer än att lyssna på musik och se på serier, men det kanske inte behöver vara mycket mer än så heller. 

Idag har varit både en bra och dålig dag, så jag hoppas att morgondagen blir bättre! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! Ps. Idag är förresten första gången jag sett någonting jag skrivit tryckt i papperstidning. Lite kul är det ju ändå. Ds. 

Fröken Frimans krig


Fröken Frimans krig är en serie som består av tre avsnitt och visades i slutet av 2013. Den utspelar sig under tidigt 1900-tal, huvudkaraktären heter Dagmar Friman och kriget är klass- och kvinnokampen. Jag blev tipsad om att se denna när den hade visats första gången, men jag var för sent ute och har letat efter serien ända sen dess. Nu såg jag att den finns på SVT Play, HÄR, och är därmed fast. Ni förstår inte hur mycket jag velat se denna serie! Jag. Har. Verkligen. Velat. Se. Denna. Serie. Jag är inte mycket för historia, men om det nu ska vara historia så ska det vara om kvinnokamp eller franska revolutionen. Jag har bara sett första avsnittet än, men har bestämt mig för att spara de andra avsnitten till en annan dag! Det kanske kommer en dag då jag behöver muntras upp och då är jag nog glad att jag "sparade" dem. Slutligen: se, se, se! 

Decemberglad, dammiddag och musikquiz.


Hej peeps. Plötsligt är det tisdag, december och jag kan knappt hålla mina ögon öppna. Jag har gått och väntat på december väldigt länge, och nu är vintermånaden äntligen här! Jag har blivit besviken på årets julkalender och suckat över att det inte har kommit någon snö än. Hoppas jag vaknar upp till ett vinterland de närmaste dagarna! Igår var det dammiddagen, med dress coden fancy, och vi fick mat på riktigt porslin. Idag var det föreläsning och musikquiz på kvällen som arrangerades av Spectra. Det är kul att det händer saker, men kroppen skriker efter sömn. Kanske är dags att lyssna på kroppen och gå och sova lite tidigare?

Anyway, hoppas ni haft en bra start på december! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses!

Naomi and Ely's No Kiss List



Denna typ av film är nog den sortens film jag gillar allra mest! Filmen är baserad på boken med samma namn, vilken är skriven av Rachel Cohn och David Levithan. De har även skrivit boken Nick and Norah's infinite playlist, som också finns som film. Ni kan ju gissa om jag gillar dem?! Konstigt nog hittade jag ingenting skrivet om varken boken eller filmen, men se och läs! 

Naomi and Ely's No Kiss List handlar om två människor som varit bästa vänner så länge de kan minnas. De bor i samma lägenhetshus och allt de behöver är varandra. Det är Naomi och Ely mot världen. I en butik, medan halloweenshopping pågår för fullt, ändras "Naomi och Ely"-fenomenet för alltid. Gränser korsas och löften bryts. En tid av saknad, ilska och tysthet startar. Kan man förlåta det oförlåtliga?
 
Jag gillar verkligen deras vänskap. Det finns något fantastiskt, och nästintill overkligt, över den. Filmen tar upp kärlek i olika former, men kärleken mellan två bästa vänner står i centrum. Jag gillar verkligen hur karaktärerna kompletterar varandra också. De har en vänskap som utmanar och uppmuntrar till att verkligen leva och samtidigt är stöttande på alla plan. Det är en vänskap som ändras med karaktärerna och som tillåter karaktärerna att växa. SEVÄRD.