Vi väljer inte vart vi föds - valet 2014.

Jag borde egentligen sova nu, men det är för många tankar som snurrar runt. Jag lovade att komma ut med ett inlägg om valet, men det har inte kommit ännu. Det ligger som utkast, men längre än så har det inte kommit. Nu har jag däremot lust att skriva lite åsikter. För ett par minuter sedan läste jag en artikel om ordet "Negerkung" som är aktuellt just nu - nu är jag ledsen, förbannad och besviken. Jag är ledsen, förbannad och besviken på all idioti som finns just nu och cirkulerar bland kommentarsfälten. 

Jag är, precis som många andra, upprörd över de 13% som SD fick i valet. Jag är inget fan av SD, inte alls faktiskt. Det kanske inte är så förvånande. Jag är också upprörd över att jag känner personer som ingår i de 13%. Jag tycker det är läskigt att deras värderingar kan skilja sig så mycket från mina. Detta är ändå människor som står mig mycket nära. Vi väljer inte vart vi föds. Du väljer inte att du ska födas in i kungahuset, du väljer inte att du ska födas in i en familj med taskiga löner, du väljer inte att födas i ett land med krig. Det bara blir så. Mitt land, ditt land, aldrig vårt land? Aldrig allas land? 

Jag är, som många vet och förstår, inte född i Sverige. Istället är jag född i Vietnam och adopterad. Jag valde inte att födas i Vietnam, jag valde inte heller att adopteras till Sverige - jag hade bara tur. Nu kommer den stora frågan: är jag svensk? Jag känner mig svensk, pratar svenska, är svensk medborgare - gör alla de där "svenska sakerna" som en ska göra. "Ja, du är svensk, du är ju adopterad" Vad skiljer då mig från alla som flyr till Sverige? Alla de kriterier som jag rabblade upp fyller många andra människor också, däribland de som väldigt många anser "inte har någon rätt att vara här" och som "tar vårt land och våra  jobb". 

Jag tror de flesta vet exakt vad jag tycker om SD, så jag kommer inte gå in närmare på det. Detta inlägg är inte till för dem. Detta inlägg är istället till dem 87% som ser allt ur ett annat perspektiv. Kanske ett perspektiv som inte skiljer sig så mycket från mitt eller som (om vi pratar blockpolitik) är på andra sidan blocket längst ut. Jag följde valvakan hela tiden - på twitter, aftonbladet, facebook och SVT. Jag satt ivrigt och ville se hur det gick. Vi bytte regering, SD fick 13%, moderaterna tappade % och F! kom inte in - det är så jag ser på valet 2014. Resultatet blev inte som jag hoppades och vi är (som medierna säger) i ett kritiskt läge med fyra svåra år framför oss. 

Avslutningsvis: vi väljer inte vart vi föds, vilket alla borde tänka på en extra gång. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback