Det gick just upp ett ljus för mig (I)

Jag presenterar er för:

A.K.A min "depplåt"

Det var ett tag sen jag lyssanade på denhär (och det är ju bra) men när jag väl lyssnar på den så kommer minnen kan jag lova. Denhär låten är gammal men den går inte att ersätta, finns för mycket känslor i låten.

Jag har just kommit på att man inte kan hjälpa att man förändras, man gör det med tiden. Och det är grejen med tid, den förändrar. Man kan inte hålla ihop med någon "bara" för vänskapen man har för med tiden kommer den rinna ut i sanden precis som det ni hade gemensamt. Det svider att säga så.

Att förlora/glida ifrån sin "bästa vän" är inte som att tappa bort en femma, det är som att ofrivilligt hugga av en del av dig, för det är vad din "bästa vän" är, en del av dig.

Jag ser, till och med senast idag, att jag glider ifrån människor som förr stod mig närmare för varje dag som går. Såklart gör det ont och såklart vill jag spola tillbaka tiden men som sagt, alla förändras. Nu när jag tänker till så kanske det är bäst så, jag menar, människor kommer att komma och gå i ditt liv men vissa är här för att stanna!

Det jag egentligen vill säga med hela texten är att: du är inte den första som gått genom mitt liv och inte heller den sista.

Veronica Maggio – Sju sorger

Nu har jag precis filosoferat för mig själv och ni fick ta del av mina tankar, kul för er. Kan även inflika att det inte har hänt något "speciellt" med tanke på inlägget... Endel brukar bli helt snurriga när man tänker lite djupare än vad vattenpölar brukar vara (a'

Har ni någon "depplåt" eller någon åsikt om inlägget så är det bara att kommentera! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback