Saker som hänt i oktober

 

Hallå där människor. Vi är tre veckor in i oktober och allting bara flyter på. Bilden ovan är från en fredagsmorgon som jag inte kunde låta bli att föreviga på bild. Är svag för allt som ser drömmigt ut. Förra helgen kom Elin på besök. Vi konstaterade att vi inte setts sedan jag flyttade till Stockholm i mars. Vi la ansiktsmasker, åt taco och tittade på en feel good-film. Kändes skönt att vara i något som är bekant och oansträngt. 

Förut i veckan publicerade Nyheter24 min text om att vara vikarie och få frågor om adoption, om ni inte läst den kan ni göra det här!

 
I tisdags var jag på en föreläsning med Martin Schibbye – en journalist som blev fängslad i Etiopien under 14 månader. Han pratade mycket om hur viktigt journalistik och pressfrihet är, men även om sin tid i Etiopien. Det var en mycket intressant föreläsning! Igår var det dags för teater med jobbet och på kvällen åkte jag hem till en av mina kusiner för att fika. Verkligen en av fördelarna med att bo i samma län igen. 
 
När jag inte säger till barn att ta på sig sina jackor eller försöker skriva en hemtenta om feminism letar jag flygbiljetter till en annan kontinent. Jag läser på om visum, resevägar och smultronställen som jag inte får missa. Jag vill bara boka allt här och nu, men egentligen vet jag inte om jag kan. Måste påminna mig själv om att ta en sak i taget, vilket jag är riktigt dålig på. Måste påminna mig själv om att jag har tid. 
 
Anyway, dags att fortsätta skriva på den där hemtentan som aldrig vill bli klar. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

World Trade Center och Wall Street

 
Hallå där. Det är dags för ännu ett New York-inlägg. Om jag ska vara ärlig så har jag redan blandat ihop dagarna när vi var där, dels på grund av tidsskillnaden (och datumstämplarna på korten stämmer därmed inte), dels på grund av att jag har väldigt minne. Men, en dag var vi i alla fall till World Trade Center och gick in på 9/11 memorial museum. 
 
 
 
 
Tog väldigt få bilder inne på museumet, så ni får nöja er med bilder runtomkring byggnaden i stället. Väl inne på museumet tappade jag bort mitt sällskap både en och två gånger, men det är väl nästan oundvikligt på museum tänker jag. Rekommenderar er att gå dit om ni är i New York, en fick nämligen reda på väldigt mycket saker om 9/11. Mycket värt med andra ord!
 
 
När vi var klara vid museumet gick vi tills vi kom till den berömda finansgatan Wall Street. Kändes lite konstigt att gå på en gata en hört så mycket om. 
 
 
 
 
 
Till slut hade vi gått så långt att vi kom ner till vattnet. Där njöt vi av utsikten och knäppte alldeles för många bilder av Brooklyn och Brooklyn Bridge. 
 
 
 
 
 
Vill du se fler bilder från New York?
Spana in: 

"Jag märkte hur barnen kollade på mig från andra sidan rummet"

För ungefär tre veckor sedan gjorde jag min första dag som vikarie på olika förskolor och skolor (låg- och mellanstadie). Dagen före var jag nervös, för jag hade inte jobbat med barn tidigare. Jag försökte förbereda mig på alla sätt och vis, men jag förberedde mig aldrig på frågorna jag fick. Jag hade inte ens tänkt tanken att någon skulle fråga mig om mitt ursprung. 
 
Frågan "kommer du från Thailand?" fick jag redan första dagen. Jag märkte hur barnen kollade på mig från andra sidan rummet och viskade till varandra. Jag kände på mig att de snart skulle komma fram och fråga något. Efter mycket om och men fick jag peka ut mitt ursprungsland på en rullgardinskarta för att de skulle förstå varifrån jag kom.
 
Det blev så tydligt hur de försökte pussla ihop mitt ursprung med något de redan hade en relation till. Det blev också tydligt hur jag inte passade in i deras verklighetsuppfattning.
 
 
"Du är ju brun, så vilket land kommer du ifrån?" fick jag under en lektion när jag gick runt och hjälpte barnen vid sina bänkar. Den kom så oförberett, jag blev nästan ställd. När jag hade svarat fortsatte barnet med sin uppgift medan jag stod redo för följdfrågor. Hen kunde lika gärna ha frågat mig hur mycket klockan var.
 
"Vad betyder adopterad?" fick jag vid matbordet när vi åt mellanmål. Jag gjorde mitt bästa för att förklara adoption, som kan vara så komplext, på ett så enkelt sätt som möjligt. Jag förstår att barn inte vet vad adopterad betyder, för adoption är inte någonting alla barn kommer i kontakt med. Det finns till och med vuxna som inte vet vad adoption innebär.
 
Andra frågor jag fått är "hon har ju ljust hår och du har mörkt hår, så hur kan ni vara släkt?", "vems näsa har du?" och "kan du ditt språk?".
 
Jag tycker det är spännande att barnen fokuserar mycket på likhet och hur jag ser ut. De sammankopplar utseende med språk och länder, för det är vad samhället lärt dem, och det dyker upp en hel del frågor när det inte stämmer överens.
 
 
När vuxna frågar mig saker känns det som att de gör det mer av nyfikenhet, de bara måste veta, medan när barn gör det så vill de verkligen förstå. Jag är liksom någonting nytt, något främmande som de vill veta mer om. Då ser jag det mer som ett tillfälle att till exempel berätta vad adoption är och att människor kan se olika ut.
 
Hittills tror jag att mitt vikariat har varit väldigt lärorikt, både för mig och barnen jag träffat. Mestadels för att det är bra att träffa människor som skiljer sig på många olika sätt från en själv. Jag tror nämligen att människor, både vuxna och barn, är rädda för det de inte vet så mycket om.
 
Ibland önskar jag att frågorna bara kunde ta slut och ibland önskar jag att de aldrig kommer göra det. Det enda som är värre än alla frågor om adoption är nämligen okunskapen om det.

170930

Hallå där människor. Jag lyssnar på Ulrik Munthers Alltid leva, aldrig dö och drar mina fingrar genom håret. Låter det lufttorka. Försöker bestämma vad jag ska ha på mig. Förut drabbades jag av ett "vad håller jag ens på med"-moment. Förstår inte varför jag stressar upp mig över ingenting. Det händer så himla ofta också. Tyvärr har jag inga bilder att bjuda på då de två senaste veckorna stavats: jobb, jobb och jobb.
 
Jag håller långsamt på att testa mina barndomsdrömmar, eller snarare de yrken jag ville ha när jag var liten. I somras provade jag på journalistik och insåg att det inte var min grej. Nu håller jag på att testa läraryrket istället. Sedan jag kom hem från New York har jag vikarierat inom förskola och skola, och nu är det klart att jag ska vikariera på heltid på en och samma skola till och med november. Det kommer bli spännande!
 
Med det sagt kommer det antagligen fortsätta stå lite still här. Kommer nämligen att jobba samtidigt som jag pluggar genusvetenskap. Det kommer inte finnas så mycket tid till mer än att jobba och plugga, men ska försöka redigera fler bilder från New York så att ni får se hur magiskt det var där! 
 
Har dessutom ett par idéer på olika texter, men orden vill liksom inte lägga sig på plats. Hittar ingen riktig ro till att skriva något som faktiskt betyder någonting. 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Downtown Manhattan

 
Just nu sitter jag och pluggar genusvetenskap, men för nästan tre veckor sedan upptäckte jag New York! Här kommer lite bilder från downtown och midtown manhattan. Bilden ovan är på Washington Square Arch i Washington Square Park. 
 
 
Jag är extremt svag för husfasader och takåsar, tycker det är så himla fint på något sätt, så graffitimålningar tycker jag kan vara riktigt fint. Den här till exempel! 
 
 
Vi gick in på ett antal bokhandlar när vi var där också. Den här bilden är från McNally Jackson Books. Har en förkärlek till böcker, så kan gå i en bokaffär och läsa på baksidor hur länge som helst.
 
 
Vi gick omkring där ända tills vi blev hungriga. Då gick vi mot området Little Italy för att äta pizza och pasta. Italiensk mat är en storfavorit + de flesta brukar gilla italiensk mat! 
 
 
Gillade verkligen området starkt! Kändes som att jag var med i en filminspelning, så himla surrealistiskt. 
 
 
När vi åt mat hade vi utsikt över denna målning som fanns tvärsöver gatan. Riktigt snygg ändå! Nu är första dagen i New York slut, men har så klart många fler bilder att visa er. Längtar redan tillbaka till höghusen och värmen. I mitt huvud håller jag redan på att planera mina nästa resor, måste bara vänta tills plånboken har fyllts på lite. 

Central Park

 
Nästa sevärdhet på resan är Central Park – den enorma parken som ligger mitt på Manhattan. När vi var i New York var det jättevarmt, så att strosa i park kändes som en bra grej att göra. 
 
 
Första gången vi var där tog vi oss igenom ungefär halva parken – den tog liksom aldrig slut. Jag har ju en förkärlek till parker, så ni kan ju gissa om jag var nöjd. 
 
 
Central Park har figurerat i många filmer och serier, så självklart ville jag se platserna jag förut bara sett på skärm. Här är Bethhesda Fountain!
 
 
Och så Bethesda Terrace såklart! Tyvärr var det alltid människor ivägen... Skulle verkligen vilja fotografera i folktomma städer.
 
 
 
I Central Park fanns det gott om ekorrar också. Jag ville ta kort på varenda en, lättdistraherad som jag är. 
 
 
Vi gick ända tills vi kom till Jacqueline Kennedy Onassis Reservoir. Så himla fin vy! 
 
 
Nog med Central Park för denna gång. I nästa inlägg från New York får ni hänga med downtown! 

Times Square by day

 
Hallå där. Här på bloggen har det stått still, mestadels på grund av att jag varit i New York med Joss. Vi bokade resan i midsomras och förra måndagen var det äntligen dags. När vi hade lämnat väskorna på hotellrummet begav vi oss ut bland alla skyskrapor. Första sevärdheten: Times Square!
 
 
Times Square var precis som på film – billboards och folk överallt. Jag tror vi lyckades åka i precis rätt tid, för jag hade förväntat mig att det skulle vara så mycket mer människor. Det var förresten inte bara här det var precis som på film, utan hela New York! Känns lika surrealistiskt nu som då faktiskt, tänk att jag faktiskt varit där.
 
 
 
 
Har så många bilder att visa er, men tänker att jag delar upp dem efter dag och sevärdheter. Kan ju lätt bli mastigt annars. 

Funny girl av Nick Hornby

Här är en annan bok jag läste i sommar: Funny girl skriven av Nick Hornby. Den utspelar sig under 1960-talet i London. 

Huvudkaraktären Barbara Parker, eller Sophie Straw som hon sedan byter namn till, har stora skådespelardrömmar som bara kan bli till verklighet. Hon är så nära att bli Miss Blackpool, men kan inte tänka sig att vara kvar en sekund till i den lilla staden. Hon måste bort. Hon bestämmer sig för att flytta till London för att jaga sin dröm: att bli skådespelerska. 

Hon bryter mot dammiga konventioner och tar plats – något som ger en riktig kick ass-känsla. Hennes manager (eller vem det nu är) insisterar på att hon ska ta de "lätta rollerna", "den lätta vägen" till kändisvärlden, men Sophie håller inte med. Hon vill skådespela på riktigt, inte vara någon accessoar i tv-rutan. 

Hon bestämmer sig för att visa sin manager (och alla andra för den delen) att hon menar allvar. Att hon vill bli tagen på allvar, och att hon är redo att kämpa för det. 

På en audition får hon träffa några av sina stora idoler till manusförfattare. De blir helt tagna av henne. Här börjar Sophies resa på riktigt, i den stunden föds serien "Barbara (och Jim)" (en serie som cirkulerar kring, och är skriven helt för, Sophie). 

Jag har aldrig läst något av Hornby förut, men efter att jag läst en bokrecension tänkte jag att jag måste ge honom en chans. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig. 

När jag läste Funny Girl så tyckte jag om den, men det var inte mer än så. Jag kunde inte sluta läsa, men det fanns egentligen ingenting som gjorde att jag VERKLIGEN ville fortsätta läsa den heller. Jag blev inte uppslukad av den, vilket brukar hända om en bok är riktigt bra. Med detta sagt, läs den om ni känner för det, men det är ingen bok jag har på "den här boken måste alla läsa"-lista. 

Disa av Denise Rudberg

Okej, dags att uppdatera lite här på bokfronten. För ungefär en och en halv månad sedan läste jag ut boken Disa, skriven av Denise Rudberg. Boken är den första i trilogin Sthlmqueens, en historia om vännerna Disa, Simone och Mercedes. 

I den första boken är Disa huvudkaraktär. Hon är allt som oftast festens mittpunkt, och det är aldrig en lugn stund när hon är med. Ofta tar hennes impulsivitet över, vilket får mitt kontrollbehov att gå bananas. 

Disa jobbar för att få in en fot i mediebranschen, men tar sig fort vatten över huvudet. Ingenting blir riktigt som hon tänkt sig. Hon är en mästare på att sopa sina problem under mattan, vilket bara förvärrar allting och gör att hennes vänskap med Simone och Mercedes sätts på prov. 

Kort sagt: en berättelse om hur något kan eskalera alldeles för fort och hur värdefulla äkta vänner är.

Boken är väldigt lättläst, vilket gör att sidorna bara flyger förbi. Däremot ville jag ha mer djup i den, då det kändes som om alla händelser bara avverkades för att historien snabbt skulle röra sig framåt. Jag blev trött på huvudkaraktären flera gånger om, vilket gjorde att det kändes lite segt att läsa vidare (ville bara läsa mer på grund av att jag ville veta hur hon tog sig ut ur kaoset hon skapat). + gillar inte att läsa böcker där jag ogillar huvudkaraktären. 

MEN, om ni vill ha en lättläst bok så är detta boken ni ska läsa. 

Little Jinder och en flytt senare.

Hallå där människor. Just nu sitter jag hemma hos mina föräldrar i mitt gamla flickrum. Alla mina saker står nedpackade för att jag bara letar runt i flyttlådorna när jag verkligen behöver något. Rotade igenom varenda låda för att hitta en kofta imorse till exempel.  

Tänker att jag spolar tillbaka lite, i vanlig ordning. I onsdags var det utflyktsdags till Drottningholms slott. Tyckte inte en fick se så mycket, men det var ändå intressant att gå runt där inne. Efteråt virrade vi omkring i trädgården (spanade efter kungligheter så klart).

På kvällen tog jag mig till Gröna Lund för att se Little Jinder uppträda. Kan inte annat än beundra hennes unika stil!

Och så blev det torsdag och en dag närmare flytten. Försökte fördriva tiden inne på grönan större delen av dagen, lyckades sådär. Överlevde i alla fall pga bra sällskap. Kvällen slutade med att jag nästan förlorade hörseln i publikhavet till 5 Seconds of Summer pga så skrikig publik. "Härligt ändå!"

Vi går vidare till fredagen. Den dagen packade jag ner nästan alla saker jag ägde. Det var ju flytt på g! Dagen efter kom mina föräldrar och tillsammans stuvade vi in alla flyttlådor i bilen. Jag sa adjö till lägenheten och petade in nyckeln genom brevinkastet. Sen väntade flera timmars bilåkande, ända hem till Närke. 

I söndags var jag på Titanic-utställningen i Örebro. Lyckades bli utskälld av ett flertal personer pga bristande organisation och kommunikation. Hur du gör människor arga 101: gå omedvetet före i kön. När människor står i kö verkar all respekt, förståelse och artighet försvinna. I stället blir det utbytt med "ställ dig i kön som alla andra" som svar på vad man än säger. Kul! 

Sedan jag kom hem till Närke har jag inte: 
 
♦ Packat upp mina saker
♦ Tagit "semester" som jag sa att jag skulle
♦ Börjat packa till New York (BARA EN VECKA KVAR NU!)
 
Fast har gjort en del också, till exempel:
 
♦ Börjat läsa + stressa över kurslitteraturen till min distanskurs (fastän den inte börjar officiellt förrän på fredag)
♦ Mer eller mindre kirrat ett jobb som vikarie
♦ Funderat på att säsonga i fjällen nästa sommar (vilket känns rätt orimligt pga mig vi pratar om)
 
Anyway, det var allt från en halvt orimlig människa. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.

Krönikor jag skrivit för Nyheter24

Hallå där! Har ju faktiskt inte bara skrivit artiklar i sommar, utan även ett par krönikor. Det känns lite surealistiskt att det jag skrivit har blivit publicerat någonstans (som inte är här på bloggen alltså). När jag var yngre ville jag bland annat bli krönikör, så även om det bara handlar om ett par stycken just nu, så känns det ju ändå som att jag börjar knappa in på den där barndrömmen.
 
Av det jag skrivit i sommar är krönikorna det jag är absolut stoltast över. De var också det svåraste att skriva. Det finns otroligt mycket mer att skriva om ämnena och det var svårt att välja vad jag ville belysa just då. Däremot är jag glad över att jag tog chansen att lyfta ämnen som vanligtvis inte får mycket plats i media. 
 
→ Som adopterad är jag varken svensk eller invandrare – vem är jag?
→ Nej, jag blir inte roligare för att ni spetsar min drink
→ När ska såna som jag uppmuntras till att bli brandmän?
 
I dessa krönikor skriver jag om utanförskapet en kan uppleva som adopterad, vårt samhälle och alkoholnormen samt representationen av minoriteter i media. Jag har fått olika mycket respons på texterna och har lärt mig att ta kommentarer med en nypa salt. En lärdom av detta är att: alla människor inte kommer förstå budskapet med min text, oavsett hur mycket jag omarbetar och förtydligar den. Ska försöka ha det i åtanke hädanefter. 
 
Läs även mina artiklar jag skrivit för Nyheter24 och Modette

Vitabergsparken, Västerbron och Skinnarviksberget.

Ligger i Vitabergsparken. Jag har brett ut min filt över skrumpna cigarettfimpar och gamla löv som knastrar när jag rör mig. Försökte undvika kapsylerna som låg som ett minfält över gräsmattan. Det känns inte som att jag är kvar i stan. Jag är flera meter upp, bort från de stimmiga gatorna där människor inte tar paus.

Hör hur jag andas, djupt och nästan suckande. Bredvid mig håller några på att ordna kalas. De klär trädgrenarna med girlanger och ställer fram plockmat på filten. De gör om parken till sitt vardagsrum, och det är kanske det jag gillar allra mest med parker. En liten etta med kokvrå, högst upp i ett lägenhetshus, som egentligen är ett vindsutrymme, kan vara tillräckligt när en har hela Stockholm som hem. 

Tog tunnelbanan till Fridhemsplan och hoppade på en alldeles för full buss. Går längs Västerbron. Jag möts av cyklister i kostymer som trampar så mycket att jag tror att pedalerna ska åka av. De vill bara hem. Känner hur bron svajar när tunga långtradare åker förbi. Insåg inte hur lång bron var förrän jag stod mitt på den och stirrade ut över vattnet, paralyserad av min höjdskräck. 

Möts av rangliga tonårsgäng iklädda munkjackor och slitna jeans. Jag är i gråzonen mellan tidig och sen kväll. Jag drar igen min jacka i ett försök att hålla kvar värmen och fly från de kalla vindarna som uppmanar mig att gå hem. Tar mig upp på Skinnarviksberget och möts av andra människor som också vill se Stockholm från ovan. 

360 grader. Jag kan se hela staden. Takåsar, lyftkranar och människor som njuter av den kyliga augustikvällen. 

Går ned i närmsta tunnelbanenedgång. Åker till Slussen. Går av tåget, går på ett annat tvärs över perrongen. Åker hem. Säger hejdå till huvudstaden, även om det bara är för en liten stund.

Artiklar jag skrivit för Modette

Hallå där. Här kommer alla artiklar som jag skrev för Modette i somras. Modette är en sajt på Nyheter24 som fokuserar mer på nöjesjournalistik, bloggvärlden och skönhetsrelaterade saker. Innan sommaren kunde jag inte riktigt se mig själv skriva den typen av artiklar, men tänkte att det vore kul att prova i alla fall. Sagt och gjort! Det resulterade i dessa artiklar: 
 
→ 6 billiga saker att göra på första dejten
→ Här är Stockholms bästa uteserveringar
→ Här är Göteborgs bästa uteserveringar
→ Så vet du om du har svamp i underlivet
→ Undrar du varför du tappar hår? Här är orsakerna!
→ Här är 7 bra maträtter att ha i matlådan
→ Så ofta ska du byta tampong
→ Så här går det till när man adopterar ett barn internationellt
 
Här hittar du artiklarna jag skrivit för Nyheter24.
 
Ph; en bild från när jag gick vid Tantolunden.

En måndag i Vitabergsparken och allt innan det

Ph; Summer Camp.  
 
Hallå där människor. Nu är det dags för lite vardagsuppdatering här. Igår låg jag i Vitabergsparken med en bok halva dagen. Försökte trycka undan framtidsångesten som sköljer över mig utan förvarning. "Lyckades rätt så bra" sa jag samtidigt som jag skickade in en ansökan om utdrag från belastningsregistret och skickade iväg mitt CV till ett bemanningsföretag. 
 
Ph; utomhusbio i Rålis. 
 
Så, augusti. Jag måste kolla igenom kalendern för att veta vad som hänt hittills denna månad. Känns inte superstabilt. Jag har hamnat på AWs, fikat i mängder och läst böcker. Var på utomhusbio i Rålis också, men vi störde oss för mycket på alla människor och det obefintliga ljudet, så vi gick.
 
Ph; Vitabergsparken.
 
Igår tog jag mig till Vitabergsparken. Försökte upptäcka lite mer av Stockholm. Det är lätt att gilla den här staden, vilket gör det ännu svårare att lämna den. Gick runt på Söder ett tag innan jag tog mig till närmsta tunnelbana och åkte tillbaka hem. 
 
Anyway, dags att kicka igång denna tisdag på riktigt. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. Nu ska jag äta frukost, läsa om feminism och skriva tills det inte finns några ord kvar.

Artiklar jag skrivit för Nyheter24

Hallå där människor. Som ni kanske vet så har jag skrivit för Nyheter24 på Summer Camp i sommar. Det är en av anledningarna till att det stått lite still här, men jag hoppas att jag ska kunna uppdatera mer här under hösten. Här kommer i alla fall artiklarna som jag skrivit för Nyheter24 i sommar. 
 
→ Född på 90-talet? Då känner du garanterat igen dessa spel
→ Tröttnat på "jag har aldrig"? Här är 5 andra roliga partylekar
→ 6 snabba tips – så fixar du lägenhet i Stockholm
→ Här är anledningarna till varför du ska sopsortera
→ Dålig koll på facket? Här är fem anledningar till att gå med
 
Ph; En gammal arkivbild på körsbärsträden i Kungsträdgården tidigare i år.
 
→ Det här betyder smakklockorna för vitt vin på Systembolaget
→ 8 saker du bara måste göra när du är i New York
→ Rädd för tentan? Så pluggar du på bästa sätt!
"Asian flush" – därför blir du röd när du dricker alkohol
→ Tågluffguide: Så planerar du den ultimata tågluffen i Europa
→ Därför kan det svartna för ögonen när du ställer dig upp
 
Det blev en hel del förklarande artiklar märker jag nu i efterhand. Kul har det varit i alla fall! Ibland var det en stor utmaning att förklara något komplicerat på ett kort och koncist sätt. Tänkte lista krönikorna jag skrivit i sommar + artiklarna jag skrivit på Modette också, så håll utkik framöver. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.

Min profilbild

Hanna, 21 år. Livnär mig på te och överanalyserar det mesta. Nyexad från Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet i Jönköping. Försöker hitta min plats i mediebranschen.

Använder ordet kullerstensgator så ofta att det inte ens är hälsosamt längre. Dansar, sjunger & somnar helst till Håkan.

Instagram.
Weheartit.
Bloglovin'.