Sund av Tove Folkesson

 
Det här är den senaste boken jag läst. Uppföljaren till Kalmars jägarinnor. Jag har läst den på tunnelbanan, när jag gått upp för rulltrapporna på morgonen och på trottoaren där jag samtidigt behövt väja för människor. Jag har läst när jag haft tid. Ett par sidor varje morgon, men mer än så har jag aldrig hunnit. Detta är nog anledningen till att jag inte riktigt hängt med i boken. Varje gång jag öppnat boken har det varit nya människor där, sida efter sida. Nya namn, nya platser. Jag förstod bara enskilda händelser och kunde aldrig sätta in dem i ett sammanhang. 
 
Eva Zackrisson är åter igen bokens huvudperson, men den här gången är hon äldre. Det är lätt att tro att hon är klokare också, men det stämmer inte riktigt. Hon hoppar av och på utbildningar, träffar människor jag aldrig förstår vilka de är och dras med sin dysfunktionella relation till sin pappa. Vid närmare eftertanke vet jag inte riktigt om Eva har någon relation som faktiskt är bra. Allt känns bara så trasigt i sömmarna. 
 
Jag tyckte att boken var långdragen och inte hade någon poäng, men det kan också ha att göra med min on-off-läsning. Tove Folkessons språk är detsamma som i Kalmars jägarinnor, men i Sund blev även det mer långtradigt. Tyvärr är jag en sån människa som måste läsa klart en bok om jag väl öppnat den, annars hade jag aldrig läst ut den. 
 
Anyway, nu har jag lånat hem en annan bok att läsa! Hoppas den är bättre. 

Påskfirande och bloggträff på Blogg.se

Phs; bilder ifrån bloggträffen igår.
 
Hallå där människor! Här har det varit lite tomt på sistone. Det har helt enkelt inte blivit av. Sedan jag bloggade sist har jag hunnit varit hemma en sväng för att fira påsk. Det kan lätt översättas med att jag kollade serier, umgicks med familjen och bytte ut mina halvdana sovrutiner till det sämre. Det var så skönt att vara hemmahemma en sväng. Det började snöa lagom till att jag kom till Närke, så det kändes mer som att komma hem till jul än till påsk.
 
Igår blev en ganska lång dag på praktiken då vi hade bloggträff på kvällen. Tycker att det var jättekul att höra andras åsikter om Blogg.se, appen och startsidan. Mycket givande! Annars då? Livet rullar på, jag skickar CV:n och personliga brev till både höger och vänster och hoppas att jag inte är arbetslös i juni. Det känns galet att veta att jag redan varit på praktiken en månad! Tiden går verkligen för fort.
 
Något jag skrivit:
 
→ En lista med lakritsrecept till lakritsdagen som var den 12 april
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses.

Tankar på ett tåg från Stockholm till Hallsberg.

Nu sitter jag på tåget påväg mot Hallsberg. Hem till Närke. Jag lyssnar på Thomas Stenström och försöker samla energi. Det fungerar inte. Jag känner det i hela min kropp – denna vecka har tagit hårt på mig. Och det är bara torsdag. Jag känner mig inte utvilad när jag vaknar upp på morgonen. Det är nästan som att jag blir ännu mer sliten under natten. Varje dag har jag gått hem från praktiken med en huvudvärk som aldrig riktigt försvinner. Det är bara ett konstant tryck. 
 
Stod still på centralen förut. Såg hur alla andra gick med snabba steg genom vänthallen med kabinväskor efter sig. Påskledigheten. De var påväg hem, precis som jag.
 
Jag har börjat hitta min rytm där. I Stockholm. Börjat bygga upp någon slags vardag, något slags liv. Jag är inte helt vilse i tunnelbanesystemet längre och jag förstår på ett ungefär vilka stadsdelar som är vilka. Ibland känner jag att här vill jag stanna för evigt. Ibland vill jag att Stockholm ska bli min stad, på riktigt. 
 
Stockholm - Hallsberg. En tågsträcka utan byten. Raka vägen hem. Jag kan vara borta hur länge som helst, men hemma kommer alltid att vara hemma. Drömmer mig tilbaka till Stockholm. Till konserter på Gröna lund och svala kvällar i parker. Till att söndagsstrosa på museum och gå på smala kullerstensgator i Gamla stan. 
 
Jag måste verkligen sluta romantisera kullerstensgator. 

Kärleksmanifestation och körsbärsträd i Kungsträdgården

 
Hallå människor. Nu kommer lite bilder sen i söndags. Vi bestämde oss för att åka in till centrum för att gå på kärleksmanifestationen. Innan själva manifestationen började gick vi för att tända ljus där det hände (↓). Det var väldigt mycket folk och människor hade, som ni säkert sett, nästintill begravt polisbilar med blommor (↑). Det var nästintill omöjligt att ta sig fram och det var en 110% chans för att tappa bort sina vänner. 
 
 
Jag såg egentligen inte alls mycket av själva manifestationen, men jag ville ändå gå. Jämförelsevis med andra stod vi ändå hyfsat "nära", men om en är lika lång som mig så ser en aldrig någonting i alla fall. Det lät i alla fall väldigt fint och mäktigt. Kanske borde kolla på manifestationen på SVT Play, bara för att se hur det egentligen såg ut. Efteråt gick jag till Kungsträdgården för att vara typisk turist och ta kort på körsbärsträden (↓).
 
 
Har alltid varit lite svag för japanska körsbärsträd, men kanske inte så svårt att förstå? De är ju så himla fina
 
 
Tyvärr var det ju inte bara jag som tyckte det. Det var nämligen fullt med folk i Kungsträdgården.
 
 
Finns det ett tydligare vårtecken än detta? 
 
 
Men om vi lämnar söndagen... Ny vecka! Igår, måndag, var det praktik som vanligt på schemat och efteråt gjorde jag i princip ingenting alls. Jag fick hem min nya väska och jag gillar den så otroligt mycket! Jag är inte ett alltför stort fan av materialla ting, men ibland är det det enda som hjälper. 
 
Idag, tisdag, var det ännu en dag på praktiken och på kvällen kom en intervju ut som jag hållt på med ett tag (↓). Efter praktiken mötte jag upp Kat och Lollo för att strosa i affärer och avsluta med en fika. Mysigt! 
 
Om ni vill läsa något jag skrivit:
 
Intervju med Lady Dahmer om varför hon flyttat sin blogg till Blogg.se
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Fjärilshuset Haga Ocean

 
Hallå där människor. Tänker att vi tittar på vad jag gjorde igår. I fredags kväll skrev Alex till mig och frågade om jag ville träffas. Kanske äta glass eller så. Igår morse bestämde vi att vi skulle besöka Fjärilshuset. Det är, precis som det låter, ett hus fullt av fjärilar. Hade egentligen inte planerat att jag skulle åka dit då det inte riktigt är min grej, men jag behövde verkligen komma bort ifrån alla nyhetsrapporteringar. 
 
 
Det visade sig att Fjärilshuset var precis vad jag behövde. Det var så varmt där inne – det var som att gå in i en djungel. Skulle nästan vilja bo i ett växthus. Är verkligen gjord för varmare klimat än Sverige har. Förutom fjärilar kunde en kollar på olika fiskar också. Till exempel hajar och blåsfiskar. Glad som en blåsfisk är ett uttryck som kommer användas flitigt hädanefter. 
 

Våra inre barn vaknade till liv när vi såg "Nemo" och "Doris". Så himla mysigt och roligare än vad jag trodde! Har bestämt att jag ska göra ytterligare en utflykt till Hagaparken när det blivit lite varmare och grönare ute – perfekt att ha picknick där ju! 
 
Efteråt åkte vi till Mall of Scandinavia för att köpa mobilladdare och mat. Blev helt amazed av hur stort det är. När jag kom hem brände jag min hemmagjorda pizza i ugnen och fick försöka peta bort bakplåtspappret från pizzabotten. Det gick sådär. Anyway, det var min lördag det. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Humlegården och Kungliga biblioteket

Ph; Humlegården.
 
Ph; Humlegården.
 
Ph; Kungliga biblioteket.
 
Ph; Kungliga biblioteket.
 
Hej människorVad ska en säga en dag som denna? Det är så jäkla svårt. Det var ännu svårare igår. Vi blev fast på kontoret i flera timmar och vågade inte gå ut. Vi tittade på nyheterna på storskärm och allting bara stannade. När jag först fick höra att en lastbil kört in i Åhlens trodde jag att det var ett misstag. Kanske rentav ett skämt. Det var så svårt att föreställa sig en verklighet där det faktiskt hände. Det kändes så overkligt. Det gick rykten om att det pågick skottlossningar på flera ställen i staden. All kollektivtrafik var avstängd. Det fanns ingenting vi kunde göra. 
 
Bilderna är tagna från i torsdags när jag gick till Humlegården och Kungliga biblioteket efter praktiken. Trodde det skulle vara mer wow-känsla. Blev lite besviken. 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Östasiatiska museet och Moderna museet

 
Hallå där människor. Igår var det museum-söndag och vi hann med två museum: Östasiatiska museet och Moderna museet. Fast jag blev nog mer imponerad av tunnelbanan i Kungsträdgården för att den inte var lika tråkig som alla andra. Se ↑ och ↓
 
 
Kände mig verkligen så turistig, men det är okej om en faktiskt är turist. 
 
 
Efter att jag hade tagit kort på varenda vrå i tunnelbanan började vi gå mot Skeppsholmen.
 
 
Detta såg vi medan vi gick (↑) och ni kan ju föreställa er hur mycket vi fick stanna för att jag skulle ta kort. Ibland är det konstigt att folk ens vill gå med mig.
 
 
Och så plötsligt var vi på Östasiatiska museet. Det var mindre än vad jag förväntade mig.
 
 
Trodde att jag skulle bli överraskad och amazed, men det blev jag inte. Blev faktiskt rätt besviken. Tror det dröjer ett tag tills jag går dit igen. 
 
 
Sen var det dags för lunchpaus. Innan vi hann av ön så tog jag flera kort på samma motiv ur olika vinklar. 
 
 
Sedan hamnade vi på Moderna museet. Tyvärr levde inte det heller upp till mina förväntningar. Jag börjar misstänka att jag gillar mer gamla byggnader och liknande. Dröjer nog ett tag tills jag kommer tillbaka dit också.
 
 
Idag är det måndag och en ny vecka på praktiken har börjat. Jag har suttit och intervjuat en person och försökt få ihop det till en löpande text. Mitt huvud har varit så himla segt idag och kreativiteten har varit på botten. Tänker att det måste vara okej ibland att inte vara superkreativ, men det är jobbigt när jag inte hittar de rätta orden eller formulerar meningarna rätt för att få fram precis det budskapet jag vill. Efter praktiken mötte jag upp de andra för att äta. Mycket mysigt och ett bra avslut på en seg måndag.
 
Läs något jag skrivit:
 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Häng med vänner, fika på kontoret och lägenhetsstädning.

Ph; såhär brukar det se ut när jag går till tunnelbanan varje morgon. 
 
Hallå där människor. Nu är det lördag och jag sitter invirad i en filt. Jag har bosatt mig i soffan och planerar att inte flytta på mig mer än nödvändigt. I torsdags hade jag praktik och efteråt mötte jag upp de andra för att äta taco. Kul.
 
Ph; fredagsfika på kontoret – tackar inte nej!
 
Igår var det fredag och jag satt och skrev en intervju halva dagen (kändes det som i alla fall). Förutom det så gick jag och den andra praktikanten på en SEO-föreläsning (sökoptimering) och på eftermiddagen bjöds det på fredagsfika. När jag åkte hem var jag så himla trött utan att riktigt veta varför. Bench watchade flera avsnitt av Netflix nya serie Tretton skäl varför – ni måste se den! 
 
Ph; ett stycke nystädad lägenhet. 
 
Idag är en såndär "tråkiga måsten"-dag. Jag har städat lägenheten, sökt jobb och borde tvätta innan dagen är slut. Den här helgen har jag lägenheten för mig själv och jag hoppas att jag inte behöver träffa en människa på hela dagen. Det känns så skönt att det är så tyst. Idag har jag även lyssnat igenom tre avsnitt av podden Penntricket av Cissi Wallin och Natashja "Lady Dahmer" Blomberg. Tips, tips, tips, det är feminism rätt igenom! 
 
Här kommer två saker jag skrivit under veckan: 
 
→ En krönika om att det är en investering att plugga vidare
→ En intervju med Superskaparna-deltagaren Simon
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Fika på Vetekatten

 
Hallå där! Nu har mer än halva jobbveckan gått. Har lite blandade känslor kring det eftersom min praktikplats är så kul, men tackar inte gärna nej till helg heller för den delen. I måndags hade jag praktik, som vanligt, för att sedan möta upp denna människa ↓
 
 
Vi skulle fika och uppdatera varandra om vad som händer i ens liv. Jag har inte sett henne sen i december, så att bo i samma stad som henne nu känns väldigt ovant. Vi hamnade på Vetekatten – ett otroligt mysigt och stort café! 
 
 
Igår hade jag praktik, som vanligt, och när jag kom hem gjorde jag matlådor så det räcker i flera dagar. Storkok är en av de bästa sakerna jag vet. Idag har jag också varit på praktiken. Idag var jag med på lunchyogan och jag måste medge att jag blev positivt överraskad. Jag har aldrig provat yoga förut och trodde inte att det var min grej, men nu har jag insett att det ändå är rätt skönt. Kände mig mjuk i hela kroppen efteråt, vilket kan vara bra om en sitter framför en datorskärm hela dagarna. 
 
Anyway, imorgon väntar en ny dag på kontoret. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 
 

Hallwylska museet

 
Hej människor! Nu är en ny vecka redan igång, men jag tänkte att vi tittar tillbaka lite på i söndags. I söndag hade jag bestämt träff med mina vänner. Vill egentligen kalla dem för mitt gäng eller nåt, men det låter otroligt cheesy och på gränsen till för mycket.
 
 
Vi hade bestämt oss för att besöka Hallwylska museet. Vi betalade 70 riksdaler för en guidad tur – mycket värt! Jag är inte ett jättestort fan av guidade turer på grund av att jag gillar att strosa omkring själv i den takt jag vill, men det funkade jättebra. 
 
 
Kort sagt är Hallwylska museet ett hus som är omgjort till museum och byggdes runt 1900-talet. Det var riktigt fancy och jag gick nästan vilse för att det var så många rum. 
 
 
Efter museumet letade vi på närmsta matställe och sen var söndagen mer eller mindre slut. Nu har vi i alla fall checkat av ett museum från "alla museum vi måste till"-listan. Ska bli spännande att se hur många museum vi egentligen besöker innan sommarn kommer. Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses!

Stockholms stadsbibliotek och utsikt från Mariaberget.

 
Igår var det lördag och jag hade tvättid. Hela förmiddagen tog det. Men sen begav jag mig ut på upptäcksfärd! Förra helgen försökte jag hitta stadsbiblioteket, men det gick inte så bra. Den här gången lyckades jag. Vem hade trott att det bara var rakt fram från tunnelbanestationen? Inte jag. 
 
 
Väl inne i biblioteket möttes jag av detta – jag hade klivit rätt in i poesimässan! Tyvärr är inte poesi riktigt min grej, fastän jag brukade gilla att skriva dikter (mer den sorten som rimmade och mindre den som ingen förstår sig på). Stannade upp och lyssnade på mannen ovan innan jag gick för att utforska alla små skrymslen biblioteket hade att erbjuda.
 
 
Jag blev överväldigad av alla böcker jag såg när jag kom in, men också rätt besviken på själva biblioteket. Är passivt på jakt efter ett mysigt bibliotek där jag kan läsa när jag inte vill sitta hemma i lägenheten. Stadsbiblioteket var fyllt av böcker och skrivbord, men inga mysiga läshörnor. 
 
 
Gick tillbaka till tunnelbanan och hoppade på nästa mot Gamla stan. Google maps sa nämligen att jag skulle gå av där. Sagt och gjort – vem vågar trotsa Google maps egentligen?
 
 
Virrade runt ett tag i tunnelbaneuppgångarna innan jag gick över bron och kom till Söder. Tänker döpa om denna ö till "mycket kullersten och många backar". Gillar verkligen denna stadsdel (ha i åtanke att jag sett ytterst lite av den och att jag nästan inte sett några andra stadsdelar). En del av mig skulle vilja bo här, men en annan del tänker att jag skulle få otroligt mycket motorstopp i alla backar (om jag ens skulle ha en bil) och att flytta in här med alla flyttlådor skulle göra vemsomhelst irriterad och arg. 
 
 
Gick i en enda lång uppförsbacke, men stannade för att ta kort ibland. Till exempel på detta. 
 
 
Nästan framme! Kunde se resten av Stockholm på avstånd. Höjden gjorde att mina ben gav vika flera gånger. Det kändes som att träplankorna (som jättemånga gått på och som är jättestabila) bara skulle pulverisera sig under mina fötter och att jag skulle falla rätt ner. 
 
 
Till sist kom jag fram till Mariaberget. Därifrån såg en det här ↑ och det här 
 
 
Håkan sjöng om Göteborg i mina hörlurar medan jag tittade ut över Stockholm. Bra lördagssyssla! När magen kurrade alldeles för mycket åkte jag hem, gjorde matlådor och tittade på väldigt många avsnitt av Marvel's Iron Fist. 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Första veckan på praktiken, check!

 
Hallå där människor! Nu är det äntligen fredag och jag har gjort min första vecka på praktiken. Jag gör min praktik på Nyheter24-gruppen, men mer specifikt Blogg.se. I mina arbetsuppgifter ingår att: (1) pusha för blogginlägg på Blogg.ses startsida, Facebook-sida och Instagramkonto, (2) korrläsa krönikor eller liknande som ska publiceras på startsidan och (3) skriva olika artiklar, till exempel listorna 7 saker ALLA feminister är galet trötta på att höra och 6 grymma våffelrecept alla måste prova. Jag har även fått intervjua en bloggare, vilket har varit kul och intressant. 
 
Det är verkligen skillnad att skriva för Blogg.se jämförelsevis med att skriva akademiskt. Inom MKV är det mer fokus på teoretiska istället för det praktiska, vilket jag börjar märka av nu. Jag är inte överdrivet van med att skriva journalistiskt eller personligt, som jag behöver göra på min praktik. Det är en utmaning jag ser fram emot att ta mig an! Det kommer också vara en utmaning att vara kreativ dag in och dag ut, att hitta på fyndiga rubriker och pufftexter samt att komma på idéer till artiklar att skriva om. 
 
Anyway, nu ska jag ta helg! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses!

Från ett köksfönster i Alvik.

 
Hej människor! Just nu sitter jag och "tar igen mig" efter praktiken. Jag är verkligen inte van med att jobba kontorstider. Det är ännu mer ovant att inte sitta och skriva akademiskt dag in och dag ut. Föredrar däremot att vara ute på praktik istället för att sitta i en föreläsningssal. Hade inte riktigt några förväntningar på praktiken innan jag började, men har blivit positivt överraskad. 
 
Annars då? Jag går upp i fel tunnelbaneuppgångar och går tre extra varv på Ica. De senaste dagarnas mysterium har varit om jag börjar bli allergisk mot katter, pollen eller bara förkyld. Hoppas såklart att det inte är något av dem. Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

"Haha, alltså var är jag ens?!?!?!?!"

 
Igår skrev jag i en anteckning på mobilen: imorse satt jag och funderade på hur min första heldag i Stockholm skulle bli. Det blev någon romantiserad bild av öarnas stad dör jag strosade från en gata till en annan. Lät tunnelbanan ta mig tvärs över staden. Hur vårsolen bländade mig när jag kom upp från de långa tunnelbanekorridorerna. 
 
Det som egentligen hände var att: jag vaknade alldeles för tidigt. På "att göra"-listan innan upptäcksfärd stod att laga matlådor. Pannkakor. Sagt och gjort. Där stod jag sedan, i ett rökfyllt kök med fönstret på vid gavel, och frös medan jag vände mina pannkakor. De såg knappt ut som pannkakor. Antingen halvmånar eller slamsor. Knapriga i kanterna. Första måltiden lagad på gasspis. Det är ett under att jag inte brände ner hela lägenheten.
 
Letade mig ner till tunnelbanan, satte mig på första bästa som kom. Gick av vid Odenplan. Skulle leta reda på Stadsbiblioteket. Gick fel. Tittade mer på Google maps än på gatorna där jag gick. Vände. Gick ner i tunnelbanan igen. Blev förvirrad och vilse av alla intryck, skyltar och vägar en kan gå. Blev yr av alla människor som visste exakt vart de skulle. De bara gick, som om de aldrig gjort något annat. 
 
Försökte hitta mina vänner, men det slutade med att de fick leta på mig. Visste inte vart jag var. Mitt lokalsinne sattes på prov. Det fick underkänt. Så klart. Vi gick till varandras praktikplatser, fikade och gick i affärer. In i en galleria, ut genom en annan. Det kändes som att vi gick i cirklar och jag tänkte att den här staden kommer göra mig mer vilse än jag någonsin varit. Till och med att strosa runt i Berlin kändes enklare än detta. 
 
Anyway, nu ska jag börja ta mig till min praktikplats för idag är det första dagen på praktiken! Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson

 
Citat från boken: "Kalmars jägarinnor var ett spräckligt följe. Det är ett under att vi lyckades hålla ihop överhuvudtaget. 
 
Hade inget val. 
Hade bara varandra. 
Hade den där vrålande känslan i bröstet."
 
Senaste boken jag läste ut var Tove Folkessons debutroman Kalmars Jägarinnor. Här väldigt blå för att vitbalansen inte ville samarbeta. Måste även medge att fysiska böcker är 10 gånger mer fotogeniska än böcker på en läsplatta. Boken utspelar sig, obviously, i Kalmar under 90-talet. Bokens huvudperson, Eva Zackrisson, och resten av jägarinnorna går på gymnasiet och är i gränslandet mellan tonåringar och vuxna. De tjuvkopplar bilar, styr galna hemmafester och glömmer allt det som gör livet så jävla svårt. 
 
Genom hela boken finns det en väntande känsla, att det finns någonting efter Kalmar, någonting efter studenten och jägarinnornas tid tillsammans. Den finns mellan raderna, mellan sidorna. Den där känslan av att lämna småstaden där allt är som det alltid brukar vara, och aldrig komma tillbaka. Systerskapet som Kalmars jägarinnor har är så otroligt starkt – nästan lite för starkt. Samtidigt som de skyddar varandra, så känns det som att de också hindrar varandra. De blir mer en grupp, en enhet, än ett antal personer som gillar att hänga med varandra. Kanske är deras sammanhållning så stark, bara för att de vet att den en dag kommer försvinna.
 
Jag kände en hög igenkänningsfaktor när jag läste boken. Dels på grund av gränslandet mellan tonåring och vuxen, dels på grund av att vilja bort från staden en alltid bott i. Ibland hade jag lite svårt för att växla mellan nutid och framtid, men ju mer jag kom in i boken, desto lättare blev det. Språket är väldigt beskrivande, väldigt fint, samtidigt som boken behandlar en del av det samhället ser på som fult. 
 
Läsvärd! Håller till och med på att läsa uppföljaren just nu. 

Min profilbild

Hanna, 21 år. Livnär mig på te och överanalyserar det mesta. Krigar igenom det sista året på medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet i Jönköping. Använder ordet kullerstensgator så ofta att det inte ens är hälsosamt längre. Dansar, sjunger & somnar helst till Håkan.

Instagram.
Weheartit.
Bloglovin'.