Örebro Open Art

 
Hallå där! Tänker att det kan vara fint att uppdatera detta tomrum lite. Sedan jag bloggade sist har jag ätit middag på balkong med tjejerna och varit hemma en sväng till Närke. Råkade också boka biljetter till Håkan på Ullevi nästa helg, så då blir det häng i Göteborg. Kul! 
 
Anyway. Förut i dag gick jag och min bror runt på Open Art i Örebro. Det var mycket nice!
 
 
En grej var en "mur" av stolar. Coolt ju.
 
 
Det finns installationer runt om i centrala Örebro, så vi gick runt där ett tag. Måste säga att Örebro är bra fint! Nästan så att jag skulle kunna bo där.
 
 
Ett stycke broder.
 
 
Och en lite halvsuddig bild på mig. 
 
 
Till slut hade vi gått runt Strömpis. 
 
 
Och innan vi visste ordet av det var vi tillbaka vid slottet.
 
 
Inte varje dag en ser en iglo gjord av trä.
 
 
Eller något som är byggt av drickesbackar. 
 
 
Ibland fanns det märkliga installationer i containrar också. Hade svårt att tolka denna.
 
 
Efter ett tag bestämde vi att vi hade varit tillräckligt kulturella för en dag och åkte hem igen. Några timmar senare satte jag mig på ett tåg mot Stockholm och nu är det snart dags för sängen. 
 
Kommande vecka måste jag ta tag i såna där "vuxna saker" (läs: söka jobb, säga upp mitt rum och ta tag i mitt liv). Har redan betalat augustihyran och tackat ja till en distanskurs i genusvetenskap, så det låter ju lovande i alla fall. 
 
Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Utforskar Stockholm.

 
Hallå där människorTänker att jag berättar lite om vad jag gjort i juli. Jag har hängt lite i Observatorielunden. Det var riktigt skönt och utsikten gick inte att klaga på. Det ligger mitt i stan, men är så högt upp så en kommer bort från all stress som finns nere på gatorna. 
 
 
En söndag hängde jag på museum. Bilderna ovan är från Historiska museet. Det var fri entré och ja, museum är trots allt den ultimata söndagssysslan. 
 
 
En lördag var jag på Rosenlunds café. Det regnade och alla sittplatser inomhus var upptagna, men det var mysigt att sitta under ett parasol i juliregnet. Bara en gnutta romantiserat. 
 
Andra saker som hänt: ätit middag med diverse människor, sett alldeles för många Gossip Girl-avsnitt och haft besök av Alva. Plus, i lördags träffades vi för att grilla hemma hos Alex och efteråt dansade vi in i natten till massa gamla klassiker. Fint med dans, dans, dans. Det var en riktigt bra utekväll (hade glömt bort hur kul det kan vara).
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. Vill egentligen bli bättre på att blogga, men känner inte riktigt att tiden räcker till. 

En annan text om systerskap.

Låt mig romantisera. 
 
Vi möts upp en mulen söndagseftermiddag. Regnet hänger i luften och en kollektiv trötthet har lagt sig över staden. Även stressiga Stockholm har insett att det är söndag. Jag har skyndat mig från tunnelbanan och kommer inte ens ihåg om jag hälsade när jag kom fram till er. Med trötta steg börjar vi gå mot museumet – vi har återinfört vår söndagstradition. Varje söndag leker vi kulturella och strosar runt på det ena museumet efter det andra. Jag sicksackar mellan utställningsrummen och försöker att verka allt annat än uttråkad, men jag tyvärr har aldrig varit ett fan av historia och det lyser igenom.
 
Mina tankar vandrar iväg. Jag har tänkt skriva en krönika om systerskapet och om hur exkluderande det kan vara. En krönika om hur systerskapet känns som starkast en dimmig lördagskväll på krogen, men som lyser med sin frånvaro alla andra dagar i veckan. Jag ville påpeka hur exkluderande feminism kan vara och hur viktigt det är att vi fortsätter kämpa. Någonstans mellan alla tankar tappade jag bort orden.
 
Det här är inte texten om systerskap som jag tänkte skriva, men det är ändå en text om just systerskap. Det är inte det systerskap som syns längst fram på barrikaderna och det är inte heller det systerskap som är helt fläckfritt. Däremot är det den sortens systerskap som skämtar om par som pratar i vi-form och som backar varandra när det verkligen behövs. Det är den sorten som skrattar, gråter och hoppas tillsammans. Det skulle vara en lögn att säga att det är det enda systerskapet jag behöver, men det är också ett privilegium att kunna säga exakt det. 
 
Systerskapet borde inte vara ett privilegium, det borde vara en självklarhet, och det är det vi borde kämpa för. 

Fika i mängder och en krönika senare.

 
Hallå där människor! Här kommer en liten summering av vad som har hänt på senaste tiden: 
 
Summercamp har rullat på som vanligt och jag tänker bara mer SEO för varje dag som går. Antar att det är som det ska! I onsdags mötte jag upp ett par människor från en Facebookgrupp för en fika – så kul! De var sinnes inspirerande och när jag gick därifrån ville jag också starta eget, frilansa och ta Stockholm med storm. På senaste tiden har jag aktivt försökt träffa nya människor eftersom det ger så mycket och det kändes väldigt lyckat denhär gången! 
 
I förrgår skrev jag en krönika om adoption och identitet som publicerades hos Nyheter24 igår. Ändå lite kul eftersom det är det första jag skrivit som publicerats någon annanstans än här på bloggen. Hittills har jag fått mycket fin respons och det verkar som att människor verkligen reflekterar över vad jag skrivit. Mitt yngre jag, som ville bli både journalist och krönikör, applåderar som bara den!
 
Idag har jag hängt i tvättstugan alldeles för mycket, men snart ska jag ge mig iväg och fika med en tjej från praktiken. Mysigt! Annars då? Umgås mest med de på Summercamp, reflekterar om allt från vad som behöver taggar och inte till vardagsrasism och vad som har nyhetsvärde. På kvällarna tittar jag på det ena slutet av en serie till det andra – mitt hjärta bara brister. Måste verkligen lära mig att släppa taget om saker. 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

De polyglotta älskarna av Lina Wolff

 
När jag hade läst ut "Ett litet liv" var jag i jakt på en annan bok som skulle vara minst lika bra. Efter många om och men valde jag "De polyglotta älskarna" av Lina Wolff. Boken vann Augustpriset 2016 och har blivit väldigt omtalad. Det kändes verkligen som att jag missade något om jag inte läste den + jag försöker bli bättre på att läsa böcker jag normalt sett inte skulle läsa. 
 
Såhär beskriver Adlibris boken: 
 
Max Lamas drömmer om en älskarinna som talar alla hans språk. Sökandet tar honom från Stockholm till Italien, där han lär känna en markisinna som står på ruinens brant. Ellinor kommer från en by i Skåne. En dag sätter hon in en kontaktannons: Jag är trettiosex år gammal och söker en öm, men inte alltför öm, man. Och Lucrezia bevittnar hur hennes mormor går under i sitt avfolkade palats.
 
I denna vindlande romanväv står mannens blick på kvinnan i centrum – men också förförelsen och förödmjukelsen, älskarnas hjärtskärande tillstånd, och drömmen om förståelse.
 
Jag blev väldigt besviken på boken och tyckte inte riktigt att den "kom igång". Boken är berättad ur tre personers perspektiv, vilket jag inte riktigt gillade heller. Jag gillar när en får följa en persons berättelse, så att en verkligen kan lära känna karaktären på riktigt. Vissa menar att språket och sättet Wolff formar berättelsen på är helt amazing, men jag kan inte riktigt hålla med.
 
När jag läser böcker vill jag försvinna in i en annan värld – jag vill att språket ska vara enkelt, inbjudande och fint. Jag är inte en person som letar efter fina citat eller analyserar varje sida. Jag vill att berättelsen ska spelas upp framför mig utan att jag behöver anstränga mig alltför mycket. Tyvärr gjorde inte den det i den här boken. Den kanske är någon annans favoritbok, men det var definitivt inte min. 

Ett litet liv av Hanya Yanagihara

 
Jag måste tipsa er om den här boken. Den är utan tvekan en av de bästa böckerna jag läst hittills i år. Den har fått ett bokpris och blivit nominerad till andra priser. Jag drar mig för att läsa prisbelönta böcker för jag tycker att de ofta är överhypade eller så verkar jag inte alls se "det där magiska" som alla andra verkar läsa in mellan raderna. Så var inte fallet med den här boken! Såhär beskriver Adlibris boken:
 
En roman för den som vill bli uppslukad av den stora berättelsen – djupt gripande, skoningslös och oförglömlig.
 
Berättelsen om de fyra vännerna JB, Malcolm, Willem och Jude och deras liv i New York spänner över flera decennier och växlar mellan mörker och ljus. Genom åren prövas deras vänskap, men det som håller dem samman är alltid Jude – Jude St Francis, som förblir en gåta även för dem som står honom närmast.
 
Jude är framgångsrik advokat med ett traumatiskt förflutet som präglar hela hans liv på ett oåterkalleligt sätt. Som kontrast till hans mörka uppväxt står vänskapen till framför allt skådespelaren Willem, vars trofasthet och kärlek håller honom vid liv. Genom åren kommer Jude att slitas mellan självföraktet som styr hans tillvaro och kärleken han inte kan tillåta sig.
 
Den är stundtals svår och i början kunde jag inte hålla reda på vem som var vem. Den var smärtsam och jag var nära till gråt flera gånger. Den slukade mig totalt. På tunnelbanan, i parken, i sängen, i husbilen – överallt. Eftersom den var så sorglig och smärtsam (och jag mestadels läste den på väg till praktiken) var jag alltid lite ledsen när jag kom fram till praktiken. Nu såhär i efterhand var det väl inte världens bästa start på dagen, men det var så värt det. 
 
Fastän det låter som att den var väldigt mörk och smärtsam, så var den väldigt fin på många sätt också. Yanagihara sätter verkligen vänskap och kärleken i fokus och det blandade sig väldigt bra med allt det andra tycker jag. Den är rätt så lång, men jag tog mig igenom den på nolltid! Läs, läs, läs! 

Nästsista veckan i juni.

Phs; ett par bleka mobilbilder.

Hej människor! Håller fast vid denna veckouppdatering. Denna vecka har varit rätt så jäkla bra! Jag trivs verkligen på praktiken och alla där är jättegulliga. Tror vi kan få en riktigt kul sommar tillsammans! Förutom sällskapet lär jag mig mer om SEO och får lyssna på spännande förläsningar. Ändå rätt så nice. 

I onsdags gick jag och Joss och såg Sum41 på grönan. Fick lite av en nostalgichock och de var så bra live – så värt att gå! Igår var det midsommar – vi åt middag och bokade resa till New York! Så himla skönt att slippa midsommarhypen förresten. Längtar jättemycket till september nu, vill bara hänga i Central park, strosa längs gatorna omringad av skyskrapor och se allt det där jag bara sett på film förut. 

Anyway, idag ska jag njuta av ledigheten, skriva ihop lite personliga brev och kanske skriva om de två senaste böckerna jag läst. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Första veckan på Summercamp.

 
Hej människor. Nu är snart söndagen över. Jag känner mig riktigt utvilad, men ändå inte alls. Denna vecka var första veckan på Summercamp. Den har varit riktigt intensiv och lärorik, men alla intryck har gjort mig himla trött. För den som undrar lite mer så är Summercamp en slags utbildning på Nyheter24 över sommaren där jag och nio andra människor ska vara. Vi kommer att få lära oss mycket om video, sökoptimering, nyhetsjournalistik och annat skoj. Mycket spännande! Det är en perfekt möjlighet för mig att prova på ännu mer inom mediebranschen, jag vill ju prova på nästan allt. 
 
Förutom Summercamp har jag varit på jobbfika, fikat med Alex och hängt med tjejerna. Ser fram emot en fyradagarsvecka! Tack vare det sköna vädret har jag så klart lapat sol och läst bok också. Det är svårt att föreställa sig något bättre än det! Förutom allt det bra, så försöker jag att bli frisk också. Det har gått tre veckor sedan jag låg däckad i soffan med feber och min förkylning sitter i än. Vill bara vara frisk, men det verkar vara för mycket att begära.
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Examen

 
Hallå där människor. Sedan mitt senaste vardagsinlägg har jag varit sjuk, haft avslutningsmiddag med tjejerna, firat att en kompis fått jobb, hängt i park och avslutat min praktik. Just det, ja, jag har fått en filosofie kandidatexamen också! I torsdags kväll kom jag hem till Närke och i fredags morse åkte vi ner till Jönköping för avslutningscermonin.
 
Väl framme blev det champagnefrukost och mingel. Försökte få de perfekta bilderna hela dagen, men vi lyckades inte ens få alla på en och samma bild. Här kommer därför en mängd olika bilder med nästan samma människor.
 
 
Försökte ta bilder framför skolan. 
 
 
Det blåste väldigt mycket, men vi förväntade oss inget annat. Vi var ju ändå i Jönköping.
 
 
Här är en bild på mina sinners, knyckte den från Joss. Fint ändå att vi har hållit ihop sedan dag ett (eller vecka ett, men det första lät bättre). Hade inte haft en lika bra studenttid utan dem! 
 
 
Och här är en till bild! Den är tagen efter avslutningscermonin. Jobbigaste när fler ska ta kort samtidigt: alla kollar in i olika kameraor. 
 
 
Och en sista bild! Det känns så himla sjukt att min studenttid är över nu. När jag kramade alla hejdå kändes det som att vi skulle ses nästa vecka och att detta bara var ännu en festlighet. 
 
Efter avslutningscermonin åkte jag och familjen söderut. Idag har jag spenderat x antal timmar på Ullared och x antal timmar på vägen. Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses. 

Artiga bokstäver.

Det krävdes en bilolycka för att jag skulle höra av mig till dig. Ett sms. Ett "Hoppas allt gick bra!" och en bild. Mer än ett år har gått och jag var osäker på om du ens skulle svara. Fanns jag ens kvar i din kontaktlista? Osäkert. För mer än ett år sedan plockade vi bort varandra från våra liv. Kvar fanns gamla presenter och fotografier som lades i byrålådan. Kvar fanns bara minnen och allt det där vi sa att vi skulle göra.
 
Du svarar och jag blir förvånad. Jag finns kvar i din kontaktlista trots allt. Jag undrar vad du tänkte när du såg mitt namn lysa upp skärmen. Det kommer jag nog aldrig få veta. Stämningen är stel och det känns som att vi precis har träffats. Allt är artigt och jag hoppas att ditt liv är bra. Nu låter vi som bekanta som kallpratar för att vi måste. Sårbarheten ligger i luften. Kontrasten är så stor och det är svårt att se hur vi hamnade här. Hur vi hamnade ingenstans. 
 
Det är tydligt att vi skickar meddelanden till varandra för artighetens skull. Ett par bokstäver varje gång. Det känns alldeles för krystat, men jag behövde veta att allt gick bra. Det kommer inte att komma in några nya samtalsämnen. Vi kommer inte att prata om allt mellan himmel och jord. Det kommer inte bli som förr. Jag lämnar dig vid "läst". 
 
Jag bryr mig fortfarande, på avstånd och utan att du märker. Det är en av mina brister – jag släpper aldrig riktigt taget. Jag är fortfarande förvånad över att du över huvud taget svarade.

När studentlivet börjar gå mot sitt slut.

Hej människor! I skrivande stund sitter jag på ett tåg från Stockholm med destinationen Hallsberg. Jag har inte varit hemma sedan i påsk, så det ska bli skönt att vara lite på hemmaplan. Idag gjorde jag min sista dag på praktiken på Blogg.se och det känns konstigt efter så många veckor där. Praktiken har varit sinnes givande och rolig, så ångrar inte för ett ögonblick att jag hade min praktik där. 
 
Ikväll ska jag skicka in min allra sista uppgift på utbildningen och imorgon är det dags för avslutningscermoni nere i Jönköping. Mitt fina Jönköping. Det känns inte ens som mitt hem längre, vilket det gjorde för bara ett par månader sedan. Just nu känner jag mig väldigt klar med allt vad studentlivet innebär faktiskt. Ser verkligen fram emot en sommar i Stockholm. 
 
Under mina tre år i Jönköping har jag vuxit otroligt mycket som person och det är mycket som har förändrats sedan jag först flyttade dit. Jag har en annan inställning till nästan allt, umgås inte alls med samma människor idag som jag gjorde då och jag vågar så himla mycket mer nu. Det känns ändå bra.
 
När jag började på högskolan kunde jag inte se mig själv ta examen. Det kändes så långt bort. Jag valde att plugga vidare för att jag inte visste vad jag skulle göra annars – jag såg det som det enda alternativet. Idag vet jag bättre. Faktum är att alla dörrar står på vid gavel. Min framtidsångest är total, men jag försöker att inte tänka så långt fram. 
 
Jag är väldigt tacksam för allt Jönköping har gett mig, men nu är jag redo för en annan stad och ett nytt kapitel. Det känns så jäkla bra. 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Stanna av Flora Wiström

 
Stanna av Flora Wiström är den senaste boken jag läste ut och jag kan inte låta bli att tipsa om den. Jag läste den för det mesta på tunnelbanan och i parker. Stanna är en ungdomsbok vilket gör att språket är väldigt enkelt och boken känns inte alls svår att ta sig igenom. Detta gillas starkt! Om man har läst Floras blogg ett tag så finns det en stor chans att en känner igen hennes skrivsätt även i Stanna. Jag var helt fast i alla fall.
 
Kort och gott handlar boken om Ester. Hon bor med sin kompis Hanin i Stockholm och jobbar på ett antikvariat. En dag kliver Eli in i hennes liv och ingenting blir detsamma. Ingenting är en dans på rosor, Eli håller nämligen på att gå sönder. Ibland känns det som att han bara är där, i tusen bitar, och försöker andas. Ester försöker att räcka till, men hon har fått en omöjlig uppgift.
 
Att läsa boken gjorde ont. Den var väldigt smärtsam. Samtidigt så var den fin och skör. Så mycket på en och samma gång. Vill ni ha lättläst och bra läsning i sommar, så borde ni läsa Stanna!

Parkhäng, konserter och annat kul.

 
Hallå där människor! Här sitter jag och försöker skriva ihop något sorts inlägg, fastän klockan är alldeles för mycket. Jag tror att min kropp börjar säga stopp till fullbokade veckor och alldeles för mycket ja-sägande. Tyvärr gör min hals ont bara jag hostar och min rygg värker bara jag sitter ner. Kul att vara jag har jag hört. I alla fall, nog om mitt inte så bra mående. Jag tänkt att vi skulle titta vad jag haft för mig sedan sist! 
 
lördags gick jag till kulturhuset för att lyssna på ett boksamtal mellan Gudrun Schyman och Ellen Ekman (Lilla Berlin). Det var väldigt intressant och jag köpte till och med deras bok (fastän jag inte skulle pga pank). Sånt som händer antar jag. Boksamtalet (↑) och så boken såklart (↓).
 
 
Efter det gick jag vidare (för jag gillar att maxa mina dagar, på gott och ont). Hamnade på Berghs slututställning (↓)! Visste faktiskt inte vad jag skulle förvänta mig, men temat (som jag antar var Add X) var väldigt brett.
 
 
Gick runt där ett tag och kikade lite på alla installationer. Här är en (↓) som jag tyckte om. Kommer inte riktigt ihåg vad det stod på inforutan dock. Blev i alla fall riktigt inspirerad av att gå runt där – kändes ändå bra att veta att jag tror att jag valt rätt bransch.
 
 
Kommer inte riktigt ihåg vad jag gjorde mer, så vi hoppar till söndagen för då gick jag på museum. Etnografiska museet hade en utställning som hette Playground – en utställning om normer som jag var tvungen att spana in. 
 
 
Här är en installation jag gillade lite extra (↑) och här är lite information om den (↓). Fint tyckte jag.
 
 
På måndagen och tisdagen hände det inte särskilt mycket. Försökte mest överleva. Skämt åsido, kommer inte ihåg om jag gjorde något speciellt, så jag tänker att vi hoppar till onsdagen för den var rätt så bra. Efter praktiken gick jag och fikade med Kat och framåt kvällen åkte jag till Gröna lund för att se Henrik Berggren uppträda. Här är en brusig mobilbild (↓). De verkade lite osynkade på scen, men jag tyckte det var bra ändå. Lever ändå lite efter mottot livemusik är alltid bra
 
 
Sen blev det Kristi himmelfärds dag = ledighet. Satt och knåpade lite på min praktikrapport på dagen och sedan mötte jag upp Kat i Humlegården för parkhäng. Efter ett tag tog vi oss till Gröna lund för att se Norlie & KKV. Det var sinnes mycket folk där och jag ångrar nästan att jag gick.
 
På fredagen var det en riktigt lugn dag på kontoret och vi hade boy band friday. På kvällen mötte jag upp Kat för att se nya Pirates of the Carribean-filmen. Kom ihåg att anledningen till att jag sällan går på bio är för att jag oftast blir besviken på filmerna jag ser. Kul. 
 

Och så blev det helg igen! Vi börjar med lördagen som jag mer eller mindre spenderade i Rålis. Låg där och läste i flera timmar – egentiden blir inte bättre än så! Tror jag inte i alla fall. Vill nästan bara rensa hela min kalender och ha egentid i en månad framåt, men tror egentligen inte jag skulle klara av det + händer så mycket roliga saker denna vecka som jag inte vill missa. 

Sen vaknade jag upp till en nästan lika solig söndag. Mår verkligen 110% bättre när vädret är på topp?! Började dagen med att sy upp min jumpsuit (så nu sitter den perfekt) och tog sedan mitt pick och pack och gick på Hornstulls marknad (↑). Sinnes mycket folk var det där. 
 
 
Innan jag gick och la mig i Tantolunden så hittade jag denna (↑). Var tvungen att ta en bild. Btw, nu har ännu en vecka rullat igång på praktiken och det är faktiskt min nästsista. Det känns sjukt. Snart är jag en kandidatexamen rikare – kanske lite kul ändå. Just det ja, klippte mig idag efter praktiken också, men det har jag ingen bra bild på. Kort blev det i alla fall. 
 
Anyway, vi hörs när vi hörs och ses när vi ses (antagligen om ca 1,5 vecka pga bloggar aldrig nuförtiden). 

En lördag när väggarna krympte.

Väggarna krymper. Tomrummet tar upp hela rummet. Luften trycks in i rummets hörn och försvinner sedan ut genom fönstren som står öppna. Känner mig instängd. Det här är tredje gången jag gråter på en kväll – och jag vet inte ens varför. Jag låter tårarna rinna längs med kinderna och försöker att andas. Försöker streta emot, men allting fortsätter att krympa. Fortsätter att kväva. Jag kippar efter andan, försöker att andas i samma takt som alla andra. Märker inte ens att jag slutar att andas helt istället. Jag bara glömmer bort det.
 
Rannsakar mig själv och alla andra. Vill bryta upp från hälften av mina vänskapsrelationer. Vill våga lita på människor. På riktigt. Vill skapa mig själv och vara klar med hela identitetsletandet. Vill bara förlora mig själv totalt. Vill lyckas och fortsätta jobba mot den där skrivardrömmen jag burit på sedan jag var liten. Vill bara misslyckas och bli av med alla förväntningar. 
 
Märker att jag inte passar in. Ser inte mig själv någonstans. Vet inte vem jag är. Det är inte kul att vara 20-någonting längre. Jag har en identitetskris minst tre gånger per dag och försöker fortfarande anamma någon sorts "jag vet vad jag håller på med"-fasad. Det verkar som att jag lurar de flesta i min omgivning. Ändå en bedrift kanske. 

En fredag med sommarvärme i Stockholm.

Hallå där peeps. Sist jag skrev här var det torsdag och jag hade varit på boksamtal. Sedan sist har jag haft eurovisionhäng, sprungit på jobbintervju och tränat. Jag tänker att vi kikar på vad jag gjorde i fredags, för det var en riktigt bra dag! Här (↓) har vi en bild från när vi lunchade i Tessinparken. Gillar starkt alla sorters parkhäng! 

Det var riktigt mycket fredagskänsla på kontoret och framåt eftermiddagen blev det firande! Vi skålade i bubbel och applåderade flera gånger om. Tydligen hade min praktikplats vunnit något sorts pris – kul! 

På min praktikplats är ätbarheter A och O. Vi fikar och äter jämt. Jag klagar inte.

Vi försökte föreviga oss själva i firandet också. Gick ganska bra ändå.

Efter praktiken gick jag iväg till Humlegården för ännu mer parkhäng med  tjejerna – mycket bra! Den här (↑) vyn lyckades jag fånga på bild när jag och Kat gick över halva Östermalm efter att bussen kört förbi oss. Ändå lite värt. 

Men sen kom vi äntligen fram till Gröna lund! Att se Thomas Stenström uppträda var verkligen pricket över i:et denna fredag! Det finns inte mycket som är bättre än att gå på konserter – trivs nog bäst i publikhav ändå. Mina fötter fick lida över mitt val av skor, men det var det också värt. Det kändes verkligen som startskottet på sommaren, fastän det inte ens är juni än. 
 
Saker jag skrivit på sistone:
 
→ Lista: 9 faser du går igenom när du söker jobb
Intervju med den andra praktikanten Rode om hur det är att praktisera på Blogg.se
→ Lista: såhär lindrar du din PMS
→ Lista: såhär blir du mer avkopplad
→ Lista: vänskaper inom bloggvärlden 
 
Anyway, det var min fredag. Vi hörs när vi hörs och ses när vi ses! 

Min profilbild

Hanna, 21 år. Livnär mig på te och överanalyserar det mesta. Nyexad från Medie- och kommunikationsvetenskapliga programmet i Jönköping. Försöker hitta min plats i mediebranschen.

Använder ordet kullerstensgator så ofta att det inte ens är hälsosamt längre. Dansar, sjunger & somnar helst till Håkan.

Instagram.
Weheartit.
Bloglovin'.